Fredagen den 9:e januari. En tungt beväpnad polis står utanför en förskola i det 15:e arrondissemanget inte långt ifrån Eiffeltornet. Aziza Jander är här för att lämna sin fyraåriga dotter Amal precis som vanligt. Säkerhetsapparaten är exceptionell – polisen brukar inte stå där och de som går in genom portarna brukar inte kontrolleras så rigoröst. Högst två vuxna per barn får komma in. Terroristerna är fortfarande på fri fot.

– Jag hoppas att de får tag på dem så att vi kan slappna av igen, säger Aziza.

Från jordens alla hörn

Förskolan är stolt över sin mångfald. På en skylt vid ingången står att över 60 procent av eleverna talar två språk eller fler och att föräldrarna kommer från jordens alla hörn.

Terrordådet på satirtidningen Charlie Hebdos redaktion skedde onsdagen den 7:e januari. Onsdagar är halvdagar i franska skolor så föräldrarna befann sig i skolan för att hämta sina barn när nyheten nådde dem. Ett spontant krismöte ordnades medan barnen lekte med lekledare i salen bredvid.

– Det rådde allmän förvirring, vi följde nyhetsflödet i våra telefoner och visste inte om vi kunde gå ut. Alla var rädda och chockade, säger Aziza Jander.

Hon berättar att en del föräldrar uttryckte sig klumpigt. De talade om en ”muslim­attack” trots att ingen ännu inte visste vem som utfört dådet. Aziza och hennes familj är muslimer.

Klumpades ihop

– Vi muslimer klumpades ihop i rummet. De andra undvek liksom oss under samtalen. En pappa pratade hela tiden om ”muslimer” i stället för terrorister. Jag rättade honom och det blev dålig stämning. Det var då Abdullah reste sig upp och gick, säger Aziza.

Abdullah är också muslim och pappa till en pojke i samma klass. Enligt Aziza sa han ”jag är inte terrorist” och gick sedan hem med sin son. Sedan dess har varken han eller pojken kommit tillbaka till skolan.

– Jag kan förstå honom. Min dotter har fått höra saker som ”araber är mördare” av andra barn. Jag och några andra ska få berätta om vår tro här i skolan så att barnen kan skilja på muslimer, araber och terrorister. Det är de vuxnas ansvar.

Det sekulära Frankrike har en komplicerad relation till religion. Sekularismen ses som central i samhället. Högerpopulistiska Nationella fronten har utnyttjat det i sin propaganda med på gränsen till eller direkt islamofobiska ordalag. Det är dock inte exklusivt för dem.  

Förbjöd religiösa symboler

År 2004 förbjöds religiösa symboler i kommunala skolor – ett förbud som främst berört kvinnor och flickor som bär slöja. I skolmatsalen har man inte rätt till specialmat av religiösa skäl.

– Men jag har registrerat Amal som vegetarian, säger Aziza Jander.

2011 förbjöds religiösa utövanden på gator och torg för att ”franska offentliga utrymmen ska vara sekulära”. Det var en konsekvens av debatten som uppstått om muslimer som höll fredagsböner på franska gator. Nationella frontens ledare Marine Le Pen jämförde bönestunderna med Nazitysklands ockupation under andra världskriget vid ett tillfälle – ett uttalande hon sedan åtalades för.

15 attacker sedan i onsdags

Efter terrorattacken i onsdags har minst 15 islamofobiska attacker rapporterats i Frankrike, enligt organisationen Tell MAMA. Detta trots att imamer genast fördömde attackerna och muslimer protesterat under paroller som ”Pas en mon nom” – Inte i mitt namn, och ”Je suis Charlie” – Jag är Charlie.

”En attack mot islam”

Söndagen den 11:e januari är uppslutningen till manifestationen mot terror i centrala Paris enorm. Aziza marscherar tillsammans med sina barn och runt tre miljoner människor i hela landet. Det ska vara den största demonstrationen i Frankrikes historia. Strax bakom Aziza marscherar Ammar Abdekhader med en ”Je suis Charlie”-skylt hängande runt halsen. Även han är muslim.

– Jag gillade inte Charlie Hebdos teckningar, de förolämpade min tro. Men attacken mot dem var också en attack mot islam. Koranen säger att den som dödar en människa dödar hela mänskligheten. Jag är människa så jag är också Charlie. Jag hoppas folk förstår det.

Fotnot: Abdullah heter egentligen något annat