I det nedröstade förslaget stod att Greklands regering skulle genomföra omfattande privatiseringar, som hamnar och järnväg med mycket mera. Att stoppa privatiseringarna var också en politik som Syriza gick till val på. Det nya avtalet placerar offentliga tillgångar, till ett värde av 50 miljarder euro, i en fond som hanteras av grekiska myndigheter, men övervakas av EU.

• Precis som i det nedröstade avtalet ska Grekland implementera alla rekommenderade reformer i OECD:s verktygslåda för liberalisering av marknader, däribland söndagsöppet i butikerna.
• Grekland måste ”modernisera” strejkrätten och kollektivavtalssystemet och harmonisera det med EU:s rekommendationer. Grekland förbinder sig också att inte backa tillbaka de förändringar som gjorts av arbetsrätten de senaste åren.
• Momsen ska höjas, pensions- och skattesystem ska reformeras. Elsektorn ska fortsätta privatiseras och Grekland måste modernisera och avpolitisera sin administration.
• IMF som Grekland inte ville ha med som långivare i avtalet är kvar. IMF har uttalat att skuldavskrivningar är nödvändiga för att rädda Greklands ekonomi, något som dock inte fick genomslag i förhandlingarna.
• Många hoppades att Tsipras skulle få igenom en skuldnedskrivning i utbyte mot att hans förslag gick tidigare krav i allt väsentligt till mötes, men skuldnedskrivningar finns inte med i avtalet. Eurogruppen säger sig vara villiga att diskutera en omstrukturering av skulden, det vill säga exempelvis en längre avbetalningsperiod. Men detta först efter att Grekland genomfört de avtalade åtgärderna till fullo.
• Lagar instiftade av Tsipras-regeringen ska ses över och rullas tillbaka om de står i strid med åtstramingsåtaganden.