De båda grupperna tar upp hela trottoaren framför Heliga korsets kyrka i Warszawas gamla stad. Alla andra fotgängare, som inte vill kliva ut i biltrafiken för att passera, tvingas gå rakt in i konflikten.

Scenen fångar i högsta grad det politiska klimatet i dagens Polen. Sedan några år har den ärke­konservativa regeringen, dess medier och katolska stödgrupper gjort föreställningen om en ”hbtq-ideologi” som påstås hota landets traditionella värderingar, till en av sina viktigaste politiska frågor. Många kritiker trodde att retoriken skulle upphöra efter att regeringspartiet Lag och rättvisa (PiS) hade segrat i presidentvalet i juli i år.  Men tonen har tvärtom skruvats upp under sensommaren.

Situationen har förvärrats

Polska hbtq-personer talar nu om en ständigt växande känsla av utsatthet.

– Jag kände mig så mycket friare för tio år sedan än jag gör idag. Och det blir värre varje månad på grund av den homofobiska propagandan, säger Przemek Krynski, en av demonstranterna som Dagens ETC träffar framför kyrkan.

Det var han som inledde aktionen här på helt egen hand, för lite mer än en vecka sedan, med endast en regnbågsflagga och en kartongbit som protestskylt.

– Tanken var att öppna upp för diskussion med folk. Men efter några dagar blev jag omringad av Ordo Iuris som bara vill störa så att andra inte vågar komma fram och prata, säger Przemek Krynski.

Sedan dess har fler hbtq-personer anslutit till gatuaktionen. Patryk Lapinski som deltar idag, tycker att situationen börjar bli desperat.

– Jag undrar när de första homosexuella flyktingarna dyker upp i EU, som har flytt från ett medlemsland till ett annat? Kanske blir jag själv snart en av de där första.

Polariseringen kring hbtq-frågan har ytterligare fördjupats i Polen sedan polisen i augusti lät arrestera Margot Szutowicz, en välkänd icke-binär aktivist. I juni vandaliserade hen en kampanjlastbil tillhörande en polsk hbtq-fientlig organisation, samt angrep lastbilschauffören. När polisen den 7 augusti satte Margot Szutowicz i två månaders häkte inför rättegång utbröt våldsamma protester i Warszawa, som ledde till att 48 andra personer frihetsberövades.

”Känns som en U-sväng”

Flera välgörenhetsfester har arrangerats i augusti för att samla in pengar till Margot Szutowiczs och andra personers rättegångskostnader. Händelserna har satt igång en ny aktivism och somliga talar redan om ”Polens Stonewallkravaller”.

Men det går samtidigt inte att undkomma intrycket av att aktivisterna tillhör den förlorande sidan. Den politiska vinden blåser emot dem.

– Det känns som att vi har gjort en U-sväng och gått tillbaka i tiden. Idag får vi höra samma argument som för 20 år sedan, säger Yga Kostrzewa, talesperson för landets äldsta hbtq-organisation Lambda Warsaw assocation och själv aktivist sedan 90-talet.

Krav på Pride-förbud

Yga Kostrzewa var medorganisatör av de första Pridetågen i Polen. 2005 försökte Warszawas dåvarande borgmästare att stoppa Pride. Hon tog då personligen saken hela vägen till Europadomstolen i Strasbourg, där man fastslog att förbudet stred mot de mänskliga rättigheterna.

– Men trots det så hör vi nu nya krav ställas på att förbjuda Pride. Så jag funderar på om vi själva måste återvända till de mest basala budskapen.

Yga Kostrzewa tror att det var regeringen själv som bussade polisen på Margot Szutowicz, eftersom hen som en icke-binär aktivist varit tacksam att attackera som en symbol för den så kallade hbtq-ideologin.

– Många i Polen har dåliga kunskaper om begrepp som hbtq, icke-binär, transperson och om sexualkunskap över huvud taget. Och det finns ett helt maskineri bestående av regeringen, den katolska kyrkan och medierna, som varje dag pratar om hbtq. Jag är fruktansvärt trött på det.

”Någon blir dödad?

Yga Kostrzewa suckar djupt när hon får frågan om hur Polen kommer se ut om två år, om retoriken mot hbtq-personer förblir den samma och spänningarna fortsätter öka.

– Vi kan förvänta oss att folk kommer bli trakasserade, vi kan förvänta oss lite blod. Kanske till och med att någon blir dödad? Och jag vet inte hur det kan stoppas. När jag försöker prata om det på Facebook så svarar folk bara fruktansvärda saker, så diskussioner leder inte till någonting.