Krim.

2015-12-28 15:00
  • Synagogan utsatt för naziklotter. Bild: Donald Boström
    Synagogan utsatt för naziklotter.
  • Barn på det judisk centret Hazil som Raisa arbetar med. Bild: Donald Boström
    Barn på det judisk centret Hazil som Raisa arbetar med.
  • Aron ber i synagogan. Bild: Donald Boström
    Aron ber i synagogan.
  • Boris i synagogan. Bild: Donald Boström
    Boris i synagogan.
  • Raisa som sånglärare. Bild: Donald Boström
    Raisa som sånglärare.

”På Krim finns ingen antisemitism”

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på !
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje månad. Avsluta när du vill.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 1231480870

Läs också första delen i reportageserien: Krim efter att ryssarna kom

Kritisk till journalisters bild

Det är en väldigt positiv bild Aron ger av situationen på Krim och det är svårt att frigöra sig från känslan att han levererar de svar Krims nya makthavare vill att journalister ska få höra enligt gammal diktaturtradition.

Aron tänder till.

– Ni är journalister och ute efter skandaler. För en del är glaset halvtomt, för andra är det halvfullt säger han alltmer uppjagad. Jag kan försäkra att situationen för judar inte är som i Europa. På Krim finns ingen sådan diskriminering eller antisemitism.

Aron ger ett exempel för att visa att samarbete mellan Krims etniska grupper har sina rötter långt tillbaka i historien.

– Pappas morbror tillfångatogs av tyska armén under kriget. En av nazisterna satte pistolen mot hans huvud för att skjuta eftersom han var jude. Men en medfånge som var tartar gick i god för att pappas morbror inte var jude utan tartar som han själv, varav nazisten sänkte pistolen. Med den lögnen räddade tartaren den judiske morbroderns liv. Min poäng är att det är tradition här på Krim att samarbeta över de etniska gränserna.

Nazistklotter

Judiska män och kvinnor på alla nivåer, unga som gamla, har samma försonande beskrivningar för oss som Aron givit. De menar att just Krim är annorlunda, att det på Krim råder tolerans och samarbete. Alla försöker de gräva i sina minnen för att hitta exempel där de utsatts för någon form av diskriminering. De lyckas sådär.

Olga Ninova, 30 år, berättar om hennes tioåriga son fått i skoluppgift att skriva en uppsats om Rysk-ortodoxa kyrkan. En uppgift hon inte ville att sonen skulle behöva göra eftersom de är judar. När hon kontaktade läraren skickades hon till rektorn där Olga framhärdade med sin vägran. Varvid rektorn skickade henne vidare till utbildningsministeriet, som i sin tur hotade med att ge henne fängelse för extremism om hon inte höll tyst och gjorde som hon var tillsagd.

– Men jag ser det inte som antisemitism, en kristen klasskamrat skulle blivit utsatt för samma hot som jag om hen vägrat, säger Olga.

Hennes man, Constantin Ninov, 28 år, ger oss ett annat exempel.

– Bara några dagar efter folkomröstningen i mars 2014 var plötsligt nazistsymboler och orden ”död åt judarna” målat på judiska församlingens byggnad. Det var någonting som aldrig tidigare hänt. Men faktum är att vi inte tror att ens det var en antisemitisk aktion mot oss. Ett par dagar innan det inträffade hade nämligen en självutnämnd försvarsstyrka samlats utanför synagogan och sa att de skulle skydda den. Vi hade inget behov av det, men gruppen av unga uniformerade män insisterade och stannade. Vi menar att dessa fascister själva utförde dådet med klumpigt målade hakkors, för att motivera sin existens och visa att de är behövda, snarare än en attack mot judar. Det är hela saken enligt oss. Vi tvättade bort hakkorsen och allt återgick till det normala.

”Överraskad över öppenheten”

Rasism, antisemitism och islamofobi växer runt om i hela Europa. Är det verkligen möjligt att Krim är en lyckans halvö där alla lever i så god gemenskap med varandra som alla säger? På bussen på väg från synagogan och samtalet med Boris och Aron, säger Raisa att hon håller med. De har rätt, Krim är annorlunda.

Även Lena Posner-Korosi, ordförande judiska centralrådet i Sverige, instämmer i den bilden. Det är förmodligen fysiskt säkrare för judar i både Ryssland och Ukraina än i många delar av Västeuropa. Det finns inte mycket antisemitism om någon alls på Krim även om det finns en hel del otäcka saker på ryska webbplatser säger hon.

Raisa, har under sina 55 år levt halva livet i Kiev och halva på Krim.

 – Jag hade ingen dålig barndom säger Raisa, vi levde ett judiskt liv utan större problem under min uppväxt, även om antisemitismen var hårdare i Ukraina än i övriga Sovjet.

– Mormor lärde mig allt om judiskt liv som var värt att veta. Vilka böcker jag skulle läsa, vi besökte synagogor och vi firade alla judiska högtider. Det fungerade, även om de sovjetiska ledarna inte hade mycket till övers för oss på den tiden, säger hon.

– Senaste gången jag hörde något antisemitiskt var på bussen i Ukraina när jag var ung, någon sa; zhid, Ett fult ord mot oss judar som jag lärde mig redan som treåring. När vi flyttade till Krim 1978 blev jag överraskad över öppenheten. Här firades både kristna och judiska högtider och självaste presidenten på Krim, Sergej Aksionov, skickar hälsningar på våra högtider, signaler uppifrån som betyder mycket för acceptansen i samhället.

Läs vidare på nästa sida