Reportage.

2018-04-22 15:20
  • Rex Tillerson utsågs till USA:s utrikesminister kort efter att Donald Trump vunnit presidentvalet. Tillerson var vd på Exxon från 2006 till 2016 efter att ha arbetat sig upp i olje­bolaget.  Bild: TT
    Rex Tillerson utsågs till USA:s utrikesminister kort efter att Donald Trump vunnit presidentvalet. Tillerson var vd på Exxon från 2006 till 2016 efter att ha arbetat sig upp i olje­bolaget.
  • Biokemisten Arie Haagen-Smit upptäckte under tidigt 1950-tal att olja låg bakom den hälsofarliga smogen som låg över  Los Angeles. Oljeindustrin försökte skjuta hans forskning i sank.   Bild: California Institute of Technology
    Biokemisten Arie Haagen-Smit upptäckte under tidigt 1950-tal att olja låg bakom den hälsofarliga smogen som låg över Los Angeles. Oljeindustrin försökte skjuta hans forskning i sank.
  • Smogen ligger tät över Los Angeles 1955.   Bild: Los Angeles Public  Library Photo Collection
    Smogen ligger tät över Los Angeles 1955.

Oljebolagen har tappat kontrollen

En av de ihärdigaste och mest omfattande antivetenskapliga kampanjerna i modern tid har ­blivit ­alltmer extrem. Nu kan inte ens ­oljebolagen stoppa den.

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på !
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per månad

Från

39 kr

Beställ här!

Beställ senast söndag 24 okt så får du en hel månad för bara 39 kr.

Betala per år

Från

1500 kr

Beställ här!

Prenumerera och betala per år. Avsluta när du vill.

Heartland Institute, en av de största konservativa tankesmedjorna i USA, gick år 2012 ut med jätteaffischer där de likställde de som trodde på global uppvärmning med ”mördare och galningar” som Unabombaren, Charles Manson och Usama bin Laden. Responsen blev så hätsk att Heartland tvingades dra tillbaka skyltarna inom ett dygn, men de förlorade ändå stora bidragsgivare och politiskt allierade och blev kritiserade för att dess kamp mot klimatvetenskapen var alltför extrem.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


Fem år senare, den 1 juni 2017, var Joseph Bast, institutets verkställande direktör, gäst hos Donald Trump i Vita husets rosenträdgård när presidenten tillkännagav att USA skulle dra sig ur klimatavtalet från Paris.

”Vi vinner det globala uppvärmningskriget”, mejlade Bast till sina supportrar efteråt.

Heartlands återhämtning är anmärkningsvärd. Dess uppdykande inom Trumpadministrationen, där företaget är rådgivare till miljömyndigheten Environmental Protection Agency (EPA) i klimatfrågor, markerar den mest dramatiska framgången för ett korståg – som pågått i decennier och inledningsvis finansierats av fossila bränslepengar – mot vedertagen vetenskap om att mänsklig aktivitet höjer temperaturen på planeten, vilket kan få katastrofala följder.

Hundratals miljoner dollar från företag som ExxonMobil och från förmögna personer som miljonärerna Charles och David Koch har bidragit till uppkomsten av ett omfattande nätverk som inkluderar Heartland och andra tankesmedjor, lobbygrupper och politiker, och vars syfte har varit att ifrågasätta konsensusvetenskap, förvirra allmänheten och förhindra lagstiftning och förordningar rörande den globala miljökrisen. Det är en av de mest omfattande, uthålliga och verkningsfulla desinformationskampanjer som en industri riktat mot allmänt vedertagen vetenskap och som fått allt större inflytande både inom och utanför USA. Tack vare nätverkets genomslagskraft har klimatförnekandet också blivit en kärnfråga för Republikanska partiet, nu i besittning av både Vita huset och kongressen.

– Det här kom inte från ingenstans. Trump är upplärd att uttala sig om klimatet av Heartland, The Competitive Enterprise Institute (CEI) och andra tankesmedjor som har behållit förnekelseutrymmet i den offentliga politiska debatten, säger Kert Davies, chef för Climate Investigations Center, en grävande journalistgrupp i USA.

– Och det är definitivt Exxons och bröderna Kochs pengar som finansierat tankesmedjornas megafoner som förnekar all världens klimatvetenskap.

Men nu, i likhet med de Trumptrogna republikaner som skakar partiets grundvalar, driver Heartland klimatförnekelsen längre än vad många fossila bränsleföretag kan stödja. Medan ExxonMobil idag erkänner att klimatförändringarna orsakas av människan och att problemet måste lösas, argumenterar Heartland för fördelarna med en varmare värld och vill få EPA att överge sin officiella hållning – som innehåller termen ”klimathotet” – att en ökad koldioxidhalt utgör en fara för människors hälsa och välstånd. Klimathotet, som fastslagits av Högsta domstolen, ger miljömyndigheten befogenhet att reglera koldioxid och andra växthusgaser.

Denna åsiktsspricka blev nyligen uppenbar vid ett möte i American Legislative Exchange Council (ALEC), en grupp som påverkar delstatsregeringarna att fatta konservativa beslut. Heartland ville att ALEC skulle godkänna en resolution som uppmanade EPA att avskriva miljöhotet. Men ExxonMobil, en gång i framkant av klimatförnekandet, och flera andra företag och samhällsorganisationer fick istället ALEC att skrinlägga frågan.

ExxonMobil har sällat sig till ”den förljugna, globala anti-energi- och uppvärmningsrörelsen”, klagade Heartlands ordförande, Tim Huelskamp, f.d. republikansk kongressledamot från Kansas. ”De väljer ett ’grönt’ samvete framför välgrundad vetenskap.”

ExxonMobil ingår i den grupp av tidigare bidragsgivare som minskat eller helt upphört att finansiera klimatförnekandet. Men desinformationsapparaten som de hjälpt till att skapa är nu så oberoende och robust att den inte längre behöver – eller litar på – dem.

– Robespierres halshuggning av Danton är en bra liknelse, säger Jerry Taylor, ordförande för den partipolitiskt obundna tankesmedjan Niskanen Center, och hänvisar till franska revolutionärer som under terrorväldet avrättade oliktänkare bland sina egna.

– Förr ville man ge en bild av seriositet, expertkunskap och opartiskhet i klimatfrågan, så är det inte längre.

Det nya målet är att se till att förnekelsen ingår som ”en del i den konservativa basens ideologiska katekes”, säger Taylor.

– De försöker hålla sig väl med ultrahögern.

Taylor känner detta universum inifrån. Som framstående klimatskeptiker arbetade han tidigt i karriären vid ALEC, som chef för energi- och miljöfrågor. Åren 1991–2014 var han vice vd för Cato Institute och hade fokus på energi- och klimatfrågor. Och hans bror, James Taylor, är före detta miljörådgivare i Heartland.

Oavsett dagens åsiktsskillnader har företag som ExxonMobil varit avgörande för att dra igång förnekelsenätverket.

Enligt Greenpeace granskning ExxonSecrets var ExxonMobil åren 1998–2014 den största bidragsgivaren, med mer än 300 miljoner kronor, till 69 tankesmedjor som spred klimatdesinformation. Bröderna Koch, vars konservativa ideologi sammanfaller med deras petrokemiska affärsintressen, var största bidragsgivare till enskilda företag och har sedan 1997 donerat mer än en miljard kronor till 84 mottagare.

Heartland Institute avvisar påståenden att institutet någonsin arbetat på uppdrag av företag.

– Heartland har länge stöttat och gynnat forskare som är principiellt skeptiska till av människan orsakad global uppvärmning, sa Jim Lakely, organisationens talesman, i nättidningen InsideClimate News.

Data från Greenpeace/ExxonSecrets visar dock att Heartland tog emot mer än 6 miljoner kronor från ExxonMobil åren 1998–2006. Heartland har svarat att det inte påverkat institutets klimatarbete, som ökat efter att Exxonfinansieringen upphört, och att det enda Koch-anknutna bidraget under de senaste 15 åren, på 250 000 kronor, gällde hälsovård.

ExxonMobil och Koch Industries har valt att inte kommentera.

Kampanjerna sprids som löpeldar

Enligt Robert Brulle, professor i sociologi och miljövetenskap vid Drexel University är det svårt att uppskatta den totala investeringen i klimatförnekelse, bland annat på grund av det stora antalet involverade aktörer, ökningen av bidrag från hemliga källor samt mängden PR-kampanjer som fossila bränsleföretag driver för att fördröja åtgärdsinsatser.

Brulle har gått igenom Internal Revenue Service (IRS, den federala skattemyndigheten) och andra åtkomliga arkiv för att påvisa att 91 öppet klimatförnekande grupper mottog mer än fem miljarder kronor från 140 stiftelser åren 2003–2010. Samma årtionde som bolag som ExxonMobil drog in sina bidrag. Men eftersom merparten av pengarna kom från finansiella aktörer som Donors Trust, som skyddar bidragsgivarnas identiteter, är det svårt att se vilka som ligger bakom donationerna.

Pengarna har hur som helst fortsatt att flöda in i rörelsen och som stärkts under de senaste årtiondena. Desinformationskampanjer har spridits som löpeldar och vidareförmedlats av en rad koalitioner och initiativ som värnat fossila bränsleintressen i klimatdebatten. Vissa grupper har producerat rapporter som ifrågasatt de allt tyngre bevisen för klimatförändringar orsakade av människan, andra har basunerat ut alternativa fakta. Tankesmedjor inom nätverket har också hållit konferenser, sponsrat paneldebatter, skrivit artiklar och uppsatser och skapat en ekokammare högröstad nog för att få genomslag i traditionella medier.

Så sent som år 2007 meddelade ExxonMobil i sin årsrapport, pressade av sina aktieägare, att företaget skulle sluta stödja ett antal klimatförnekande grupper. Och året därpå var det relativt okontroversiellt för presidentkandidater från de två största politiska partierna att lova sina väljare att ta itu med klimathotet om de blev valda.

Men år 2010 tippade vågskålen över åt andra hållet då Högsta domstolen i målet Citizens United mot Federal Election Commission (FEC) beslutade att ta bort beloppsspärren på politiska donationer, vilket öppnade slussarna för kampanjbidrag. Miljardärer som bröderna Koch satsade miljontals dollar för att stärka Tea Party-rörelsens ultrakonservativa kandidater, som såg klimatförnekandet som en grundpelare i rörelsen. Snart vågade få republikaner som hoppades på en plats i kongressen säga att de trodde på klimatförändringar orsakade av människan. Och efter att den ultrakonservativa populismen tagit Donald Trump hela vägen till vita huset har den yttersta högerns närvaro i sociala medier drivit på spridningen av lögner i klimatfrågan ytterligare – påhejade av en president som gillar att twittra vilket gjort dem svårare att bemöta, än mindre att få bort.

– De ultrakonservativa bestämde sig för att om de måste välja mellan ett argument som är faktabaserat och seriöst och ett som är tvivelaktigt men lättbegripligt för alla, då väljer de det senare, säger Taylor.

– Bara det gillas av Fox News-publiken eller Breitbart-läsarna.

Maskineriet för klimatdesinformation har sedan dess blivit globalt och går nu av sig själv. Ett falskt påstående dök upp i februari i brittiska Daily Mail, underblåstes av högervindar och sociala medier och tog sig ända in i kongressen. ”Avslöjande: Hur manipulerade data om växthuseffekten har lurat världens ledare att investera miljarder”, löd rubriken. Artikeln hävdade att amerikanska, statligt anställda vetenskapsmän hade manipulerat klimatforskningen för att få igenom Parisavtalet.

Tio dagar senare pressade Texasrepublikanen Lamar Smith, fossilbränsleförespråkare och ordförande i det inflytelserika House Committee on Science and Technology, regeringen att lämna ut de uppgifter som vetenskapsmännen påstods ha förvanskat. Hela historien visade sig vara fake news. En brittisk mediegranskningsnämnd tvingade Daily Mail att dra tillbaka artikeln, men då hade det gått sex månader sedan publiceringen.

”Fördröja och besegra” – en strategi utvecklas

Långt innan global uppvärmning blev en fråga på dagordningen hade oljebolagen börjat utveckla strategier för att ifrågasätta vetenskapliga resultat som kunde leda till reglering.

Redan på 1940-talet drabbades Los Angeles regelbundet av smog, vilket orsakade en folkhälsokris. Staden anlitade Arie Haagen-Smit, biokemist från California Institute of Technology, för att undersöka orsaken. Han identifierade snabbt olja som syndabocken och visade att kväveoxidutsläpp och oförbrända kolväten från raffinaderier och bilavgaser gav upphov till smog när de utsattes för solljus.

The Smoke and Fumes Committee, vid American Petroleum Institute (API), branschens lobbyist, gick då till motattack och finansierade forskare som motbevisade Haagen-Smit och även skymfade honom personligen. Oljeindustrin hävdade att vetenskapen om smog var alltför osäker för att motivera vare sig ny lagstiftning eller dyrbar utrustning för utsläppskontroll.

I mitten av 1950-talet bekräftade oljeindustrins egna forskare Haagen-Smits slutsatser. Den första lagen, Clean Air Act, stiftades 1963 och snart därefter kontaktades industrin av federala tillsynsmyndigheter. Oljebolagen svarade med att starta kampanjer som påstod att smogkontroller skulle skada ekonomin.

API har fortsatt sin decennielånga kamp mot hårdare smoggränser, vilket försenat nya regelverk under både republikanska och demokratiska presidentperioder. 1970 års Clean Air Act har samtidigt sparat miljarder dollar i hälsovård och socialbidrag, vilket långt överstiger kostnaden för regleringarna. En miljöskyddsstudie visar att 1990 års ändringar av lagen kommer att spara två miljarder dollar per år från och med 2020.

Louis McCabe, Los Angeles förste smogreglerare, sammanfattade redan år 1949 vad som skulle bli en varaktig oljebranschstrategi: ”Varför har vi generellt misslyckats i våra ansträngningar att kontrollera luftföroreningar?” frågade han sig, och svarade: ”Vi har misslyckats eftersom industrin tror att luftföroreningskontroll kostar för mycket. En blomstrande bransch lönar oss med rök och damm … Deras ’samarbets’-program har haft dubbla mål: fördröja och besegra.”

Svängning mot osäkerhet

Efter att oljeindustrin på 1950-talet börjat göra egna undersökningar om luftföroreningar började några av dess vetenskapsmän, efter att ha läst rapporter av ledande akademiker, att grundforska om koldioxid­utsläpp från fossila bränslen. År 1968 uppmanade dessa API att ägna större uppmärksamhet åt koldioxidutsläppen.

I mitten av 1970-talet började Exxon ta kolföroreningarna på allvar. I juli 1977 informerade James Black, forskningschef vid Exxon, företagsledningen om att koldio­xidutsläpp från förbränning av fossila bränslen kunde värma upp atmosfären och äventyra mänskligt liv. Företagsledarna insåg att om utsläpp av fossila bränslen gjorde planeten varmare, skulle politikerna troligen vidta åtgärder för att minska mängden föroreningar. Exxon lanserade då egen provtagning av koldioxidhalten i luften och haven och genomförde noggrann klimatuppföljning för att bättre förstå hur planeten värmdes, när temperaturen kunde förväntas stiga och vilka effekter det skulle få för mänskligt liv. Exxon förväntade sig att deras egen forskning och framtidsscenario skulle ge dem en trovärdig röst i politiken om regeringen bestämde sig för att reglera utsläppen. Andra fossila bränsleföretag följde Exxons exempel.

Men pendeln började svänga tillbaka mot förnekelse efter några viktiga händelser 1988. Bland annat gick NASA:s James Hansen, en ledande klimatexpert, till kongressen och vittnade om att uppvärmningen berodde på koldio­xidutsläpp, vilket fick varningsklockorna att ringa hos flera av politikerna. Samma år etablerades FN:s klimatpanel, IPCC, en mellanstatlig organisation för att förse världen med vetenskapligt underlag för bedömning av klimatförändringar. Fler än 300 forskare och politiker träffades vid en klimatkonferens i Toronto och förklarade: ”Det är absolut nödvändigt att agera nu.” De förordade en minskning av växthusgasutsläppen med 20 procent över två decennier. En reglering av koldioxidutsläppen gick därmed från en avlägsen möjlighet till ett överhängande hot för företag som handlade med fossila bränslen.

I december 1988 sponsrade API en konferens om tänkbara åtgärder inför en framtida klimatförändring. Oljeindustrin och dess allierade började då svänga över till en ny berättelse: Ingenting var bergsäkert och därför var det viktigt att inte ta förhastade beslut och ta den framväxande vetenskapen med en nypa salt. I slutet av 1995 utarbetade Leonard S. Bernstein, forskare knuten till Mobil Oil Corp., en handbok i klimatvetenskap för branschens lobbyorgan Global Climate Coalition (GCC,). I den skrev han: ”Potentialen för mänsklig påverkan på klimatet är baserad på väletablerad vetenskaplig fakta och bör inte förnekas. […] Men”, tillade han, ”det är ännu inte möjligt att exakt förutsäga storleken (om någon), tidpunkten eller effekterna av en klimatförändring.”

När världssamfundet år 1997 förordade en begränsning av utsläppen i enlighet med Kyotoprotokollet, satsade Exxons ordförande och vd Lee Raymond på att skruva upp tvivlet på klimatvetenskapen.

”Låt oss enas om att vi faktiskt inte vet hur klimatet kommer att förändras under det 20:e århundradet och därefter”, sa Raymond i ett tal 1997. ”Vi måste förstå problemet bättre, och lyckligtvis har vi tid.”

Tvivlet på klimatförändringarna upprepades av de tankesmedjor som branschen matat med donationer sedan början av 1990-talet. Med hjälp av bidrag från Exxon bildade CEI 1998 organet Cooler Heads Coalition, som med tiden samlat mer än 30 konservativa grupper till en inflytelserik ekokammare av klimatförnekelse. Gruppen existerar än idag.

Att stoppa klimatåtgärder har varit högsta prioritet för denna koalition och dess allierade, och man har inte varit främmande för att sprida tvivelaktig information om det stöder deras sak.

I ett fall publicerade den spanska ekonomen Gabriel Calzada Alvarez år 2009 en studie där han påstod att Spaniens hets för att utveckla förnybar energi skadade sysselsättningen, eftersom den kostade 2,2 arbetstillfällen för varje nyskapat jobb inom ren energi. Den spanska regeringen och det amerikanska nationella laboratoriet för förnyelsebar energi kunde påvisa att Calzadas studie hade stora brister, men detta hindrade inte förnekarna från att lyfta fram den.

Calzada var knuten till Centre for the New Europe, en marknadsliberal tankesmedja som delvis finansierades av ExxonMobil och bröderna Koch. Calzadas påståenden spreds vidare i Koch-stödda organisationer, blogginlägg och vänskapligt sinnade medier, och togs tre år senare upp i det amerikanska representanthuset, då Kenneth Green, från American Enterprise Institute for Public Policy Research (AEI), en annan konservativ tankesmedja, citerade den spanska undersökningen i ett tal mot federalt stöd för gröna jobb. AEI mottog nästan 5 miljoner dollar från bröderna Koch och ExxonMobil åren 1998–2012.

Forskningspengar med fossila fingeravtryck

Tankesmedjorna var i behov av vetenskapligt stöd, vilket visade sig svårt, eftersom 97 procent av alla publicerade artiklar om framtida klimatförändringar uppgav att de orsakades av mänsklig aktivitet. Så därför finansierade oljeindustrin forskare som motbevisade motståndarsidans resultat inom klimatvetenskapen.

En av de mest kända är Willie Soon, som förespråkar teorin att det är solcykler som skapar klimatförändringarna. Hans uppfattning har förkastats av den seriösa vetenskapen, som fastställt att solfluktuationerna har varit för små för att förklara omfattningen av nutida uppvärmning. Trots detta citerar förnekarna och politikerna hans rapport som bevis för att forskarna har delade meningar om vad som orsakar klimatförändringarna.

År 2015 framkom det att Soons forskning under åren 2003–2015 hade fått hundratusentals dollar i bidrag av API, ExxonMobil, Charles Koch Foundation och Southern Company, ett av landets största kolkraftverk. Han kallade sina rapporter för ”leveranser” i utbyte mot finansieringen.

– Jag har ett stort superduper­dokument som snart kan publiceras om hur solen påverkar klimat­systemet, skrev Soon 2009 i ett mejl till en forskarkollega på Southern Company.

Klimatförnekande tankesmedjor och politiker har övertygat många amerikaner om att Soon och hans forskargelikar är lika många som de forskare vars arbete visar att fossil bränsleanvändning är den främsta orsaken till klimatförändringarna. En undersökning från 2016 av Pew Research Center visade hur framgångsrika dessa kampanjer varit. Inte ens 30 procent av amerikanerna vet om att de allra flesta klimatforskare och all klimatrapportering om framtida klimatförändringar stöder slutsatsen att den globala uppvärmningen orsakas av människor.

”Jorden grönskar”

Heartland Institute’s avancemang till politisk tungviktare innebär en kursändring från dess tidigare inställning i klimatförnekelsefrågan, eftersom de nu stöder ett orsakssamband som de en gång förkastade som alltför extremt och långt bortom accepterad klimatvetenskap.

Historieskrivningen – att en högre koldioxidhalt är gynnsam för jorden – stöds nu av ett antal personer inom EPA och Vita huset och används som vapen mot miljöhotsförespråkarna. Kathleen Hartnett White, en av Heartlands policyexperter, har kallat koldioxid för ”livets gas” och nominerades av Trump att leda The White House Council on Environmental Quality.

Nomineringen väckte många frågor men EPA och Vita huset valde att inte kommentera. Senare drog Trump tillbaka nomineringen.

I sitt mejl till supporters, daterat 12 oktober 2017, och läckt till E & E News, presenterar Heartlands verkställande direktör Bast detaljerade planer för hur man ska ”marknadsföra” en ökad koldio­xidhalt som något positivt. Han föreslår till exempel att EPA och domstolarna ska övertygas om att en fördubbling av koldioxid i atmosfären ökar jordbrukets avkastning och att företag som inte ökar utsläppen ska åtalas.

Bast skriver vidare att undersökningar visar att ”vi håller på att vinna kampen om den allmänna opinionen, eftersom de flesta amerikaner inte tror att den globala uppvärmningen är ett problem värd den uppmärksamhet som medier och politiker ägnar den. De bästa nyheterna är positiva nyheter: CO2 ökar skördarna, jorden grönskar.”

Heartland tillbakavisar påståendet att de ”förnekar vetenskapen”. Istället hävdar de att uppfattningen att det råder vetenskaplig konsensus om att klimatförändringen är mänskligt orsakad saknar grund.

– Klimatforskare vi anlitar har tittat på uppgifterna och kommit fram till att klimatförändringen inte orsakas av mänsklig aktivitet, säger Jim Lakely till Inside Climate News.

– Dessutom är konsekvenserna av en ostoppbar uppvärmning inte generellt dåliga utan har många positiva effekter, enligt de forskare och andra experter som Heartland kommunicerar och jobbar med.

När The Global Climate Coalition upplöstes i början av 2002 sa dess medlemmar att syftet var uppnått; de hade ju lyckats hålla USA utanför Kyotoprotokollet, det första globala klimatavtalet, och som banade väg för Parisavtalet. Nu, femton år senare, kommer klimatdesinformationen direkt från Vita huset. Presidentens plan är att upphäva de lagar som rör klimathotet och antogs under Obamaåren, och uttåget från Parisavtalet överensstämmer med vad president Trump med pompa och ståt tillkännagav i Vita husets rosenträdgård.

– Grundläggande fakta om klimatförändringarnas långsiktiga konsekvenser fanns väl beskrivna och var väl kända 1979, säger Robert Brulle, Drexel University, med hänvisning till en större rapport om klimathotet, publicerad av National Academy of Sciences.

– Men här står vi, nästan 40 år senare, och det råder fortfarande förvirring och brist på handlingskraft. Så jag antar att motståndarna till klimatåtgärder har segrat, om man nu kan kalla det för en seger.

Texten är tidigare publicerad av Inside Climate News.

Dokument avslöjar: Shell visste om klimathotet 1988

Även oljejätten Shell visste om de ödesdigra klimatkonsekvenserna med fossila bränslen redan 1988. Det visar dokument som den nederländska nyhetsorganisationen De Correspondent avslöjade förra veckan.

I dokumenten står det bland annat att oljebolagets produkter ansvarade för 4 procent av jordens koldioxidutsläpp 1984. Shell förutspådde även att förändringar av havsnivåer och väder skulle vara ”mer omfattande än några andra de senaste 12 000 åren”.

I rapporten slår forskare vid Shell fast att när effekterna av global uppvärmning kommer bli kännbara kan det vara för sent att effektivt sätta in motåtgärder för att mildra dem eller till och med stabilisera situationen.

De varnar också för att klimat­förändringarna kommer att leda till sociala, ekonomiska och politiska konsekvenser.

Enligt kritiker står dokumenten i skarp kontrast mot den ställning som Shell tog offentligt under hela 1990-talet, då de motsatte sig Kyotoprotokollet och var tveksamma till forskningsrön om klimatförändringar.

Efter att De Correspondent släppt sin nyhet gick Shell ut med ett svar: ”Shell-gruppens linje kring klimatförändringarna har varit en offentlig fråga i decennier. Vi stöder starkt Parisavtalet och samhällets behov av att ställa om till en minskad användning av fossila bränslen”, skriver de bland annat.