Högerextremismen i Tyskland är helt enkelt på frammarsch och har på senare år vuxit sig så stark att inrikesminister Nancy Faeser på en presskonferens den 15 mars i år utnämnde den till största hotet mot tysk demokrati.
Vid samma träff presenterades regeringens tiopunktsplan för att bekämpa den extremism som slagit rot och för att förhindra nyrekrytering.
– Vi kommer att montera ned de högerextrema nätverken och vi kommer att utreda och stoppa deras ekonomiska verksamhet, lovade ministern.
Traditionellt har rörelser på högerkanten förlitat sig på donationer, på crowdfunding och på att erbjuda ”content” bakom betalväggar som intäktskällor. Sedan några år har konserter och festivaler med så kallad Rechtsrock och kampsportsevenemang seglat upp som kassakor, inte minst tack vare försäljning av cd-skivor, litteratur, t-shirts och nazistiska memorabilia.
Omsätter stora belopp
Enligt Hans-Jacob Schindler vid Counter terrorism project och Alexander Ritzmann, rådgivare åt EU-kommissionens Radicalisation awareness network, omsatte högerextrema musikfestivaler i Tyskland år 2018 mellan 1,5 och 2 miljoner euro, motsvarande drygt 20 miljoner kronor. I sammanställningen ingår inte mindre konserter och sportevenemang så den verkliga siffran är sannolikt högre.
En höjdpunkt för scenen nåddes i juli 2017. Då lockades inledningens brölande nynazister till den sömniga, 3 000-hövdade staden Themar i centrala Tyskland och till andra upplagan av festivalen Rock gegen Überfremdung, rock mot utländsk infiltration. Deras deltagarlista utgjorde något av en högerextremismens adelskalender.
Tung kriminalitet
På scen stod bland andra Die Lunikoff Verschwörung, vars sångare Michael Regener år 2003 dömdes till tre år och fyra månaders fängelse och ett betydande bötesbelopp efter att en domstol i Berlin stämplat hans tidigare band Landser som en kriminell organisation för deras spridande av rasistiskt hat.
På plats fanns också medlemmar av det internationella vit makt-nätverket Hammerskins. Sedan bildandet i Dallas, USA, i slutet av 80-talet har de kopplats ihop med ett flertal hatbrott. 2012 gick till exempel nyblivne medlemmen Wade Michael Page in i ett sikhtempel i Oak Creek, Wisconsin och sköt ihjäl sex människor innan han tog sitt eget liv.
För säkerheten på festivalen ansvarade ökända nätverket Turonen som misstänks ägna sig åt bordellverksamhet, pengatvätt och vapen- och narkotikaförsäljning.
Förenar extremister
Festivalerna är inte bara en intäktskälla. De bidrar också till att knyta extremister från olika länder närmare varandra, sprida ideologin och till rekrytering av nya sympatisörer. Mest känd torde Asgardsreifestivalen vara, startad i Moskva 2012 men sedan 2014 årligt arrangerad i Kiev.
Där, under Azovbataljonens skyddande vingar, kan terrorister, dömda mördare och brottslingar hacka i luften med högerarmarna och stoltsera med svastikor utan att någon så mycket som höjer på ögonbrynen.
– De här evenemangen fungerar som ett slags självbekräftelse för hela scenen – så att du ska kunna festa med likasinnade, sa Christoph Lammert, expert på högerextremism vid ideella tyska organisationen Mobit, till Vice.
Musiken – ofta aggressiv, snabb, adrenalinhöjande punk eller lågoktanig men smattrande, mörk black metal, perfekt för rastlösa män som vill få utlopp för vad de nu behöver få utlopp för – drar också den sitt strå till stacken när högerextremismens framtida apologeter ska stöpas.
Eller som Ian Stuart Donaldson, sångare i nazistbandet Skrewdriver, förklarade en gång:
– En pamflett läses bara en gång, men en sång kan man lära sig utantill och upprepa tusen gånger.
Satsar på fastigheter
Medlen som samlas in går enligt rapporten ”Financing right-wing extremism and terrorism” från 2020 bland annat till att producera musik, kampanjmaterial, till att anordna träningsläger, nya konserter och festivaler, till vapen och sprängmedel, till kampsports- och vapenträning, till så kallade ”fight nights”, mer ovanligt också till 3D-printning av vapendelar.
Med tanke på att hemmagjorda vapen är i princip omöjliga att spåra väntas beslag av det sistnämnda bli vanligare i takt med att kostnaderna för tekniken sjunker. Vad gäller slagsmålkvällar och vapenträning är dessa särskilt välbesökta i Ryssland, där myndigheterna inte sällan ser mellan fingrarna på paramilitära gruppers verksamhet.
Intäkter används också till att täcka juridiska kostnader för åtalade medlemmar eller för att täcka skadeståndskrav från brottsoffer. Höga kostnader för hyror av lokaler i samband med större tillställningar, risken för att uthyrare backar när de får höra vilka som står bakom samt möjligheten att ordna mer privata träffar har gjort att högerextremister de senaste åren köpt på sig fastigheter.
2020 fanns i Tyskland minst 146 olika sådana registrerade på personer inom rörelsen.
Jämfört med kollegorna på kontinenten är de svenska högerextrema nätverkens insamlingar betydligt blygsammare. För kalenderåret 2018 redovisade Nordiska motståndsrörelsen NMR, sedan 2015 ett registrerat politiskt parti och därför skyldiga att vara transparenta med ekonomin, knappt 180 000 kronor i intäkter.
”Scenen har tappat fart”
Enligt Edvin Sandström, utredare på Center mot våldsbejakande extremism, CVE, är summan sannolikt i underkant.
– Medlemsavgifter står för en stor del av deras finansiering. NMR har till exempel tre olika slags medlemskap där den som står längst bort från ledning och aktivism förväntas bidra med mer pengar. Sen finns också det som är svårare att spåra, som kommer in via kryptovalutor, som skickas runt mellan privatpersoner eller som går till utländska konton, säger han.
Även här används pengarna till aktivism, propaganda, utrustning till kampgrupperna, till de mediesatsningar, framför allt poddar, som ingår i NMR:s långsiktiga strategi, och till Fånghjälpen – bildat av medlemmar i NMR ”för att på ett organiserat sätt kunna stödja kamrater som berövats friheten med anledning av sitt politiska engagemang”.
Konserter sker enligt Edvin Sandström mer i skymundan i Sverige. Senast i höstas uppmärksammades två fall där NMR försökt hyra in sig i bygdegårdsföreningar i Lilla Edet och i Mellerud.
– Jag har svårt att se att de kommer att börja med mer öppna festivaler. Jag skulle säga att svenska kommuner generellt är rätt duktiga på att identifiera och stoppa sådana arrangemang. Till saken hör också att vit makt-scenen var större för några år sedan och har tappat lite fart samtidigt som NMR blivit duktiga på att veta vad man får och inte får göra. Detta är såklart föränderligt men vi har inte fått några oroande tecken från kommunerna.
