I rättegången mot polismannen Derek Chauvin fastställdes att han hade sitt knä mot George Floyds nacke i nio minuter och 29 sekunder. Under de första fyra minuterna och 45 sekunderna ropade George Floyd efter hjälp. ”Jag kan inte andas,” sa han. Därefter skakades kroppen av anfall i 53 sekunder. Till sist låg han orörlig, i 3 minuter och 51 sekunder, innan Derek Chauvin tog bort sitt knä.
Att händelsen filmades och spreds välte locket av en vrede som kokat länge, kanske särskilt sedan 2014 då den amerikanska Black Lives Matter-rörelsen tog fart efter två uppmärksammade dödsfall orsakade av polisen. Tre dagar efter George Floyds död sattes ett polishus i Minneapolis i brand. Polisbilar över USA vältes eller brändes upp, fönster krossades, affärer plundrades och fler byggnader sattes i brand under de kommande veckorna. Någonstans mellan 15 och 26 miljoner människor beräknas ha demonstrerat över hela landet under slutet av maj och juni. Historikern Noam Chomsky är en av dem som menar att förra sommarens folkliga resning saknar motstycke i USA. Massprotesterna under toppen av Martin Luther Kings popularitet ”kommer inte ens nära,” säger han till nättidningen Truthout. Och det anmärkningsvärda handlade inte bara om antalet på gatorna. ”Det var en känsla av målmedveten solidaritet mellan svarta och vita människor som demonstrerade tillsammans. De var icke-våldsliga för det mesta, och det fanns ett enormt stöd från allmänheten, där två tredjedelar stödde protesterna. Det finns inget som kommer i närheten av det i USA:s historia.”