Japan

När USA skickade helvetet till Japan

Publicerad 6 augusti, 2015

Dagens ETC

Hiroshimas öde kan beskrivas i förmildrande ordalag. Man kan prata om förstörda byggnader, ”skuggor” inbrända i betongen och namnlösa döda. Eller så kan man berätta precis vilka vidrigheter en atombomb för med sig. Inför 70-årsdagen av atombomben väljer Hiroshi Masouka att göra just det. – Vi kunde inte ens bära barnen. Deras skinn lossnade när vi försökte lyfta upp dem, säger han.

Dag Ankersen

Text

Det här kommer inte vara ett förskönande reportage. Det här är Hiroshi Masoukas, Syousou Kawamotos och Mari Tanakas ocensurerade berättelser om vad de såg den 6 augusti 1945, då deras värld bokstavligen brann upp. Det första Hiroshi Masouka säger är att det han varit med om inte kan beskrivas i ord. Ändå gör han ett försök att berätta vilka fasansfulla scener han upplevde för 70 år sedan i sin hemstad.

– Jag var på tåget när bomben släpptes. Klockan 07.30 befann jag mig precis vid nedslagsplatsen, men hade hunnit ytterligare 2,5 kilometer när klockan slog 08.15. Många av mina skolkamrater väntade fortfarande på stationen för att byta tåg, de dog allihop, säger Hiroshi Masouka.