– De hade inte heller förstått de ekonomiska konsekvenserna av motståndet. Sammantaget fanns det egentligen ingen annan orsak än sårad stolthet för dem att agera, säger Aye Chan Naing, chefredaktör för Democratic Voice of Burma till Dagens ETC.

Banksystemets kollaps har också lett till att olika företag inte kan utföra eller ta emot betalningar, samtidigt som den inhemska produktionen nästan upphört och varken export eller försörjningskedjor fungerar.

Strategiska strejker i nyckelgrupper som tulltjänstemän, hamnarbetare, lastbilschaufförer och järnvägspersonal gör att ingen distribution av betydelse fungerar.

Militären försöker nu på ett närmast desperat sätt att skaffa pengar. Myndigheterna i USA stoppade en transfer på 8,5 miljarder kronor som juntan försökte ta ut från landets konton i Federal Reserve Bank i New York. Sedan försökte generalerna sälja femåriga statsobligationer för 1,2 miljarder kronor, men fick bara sålt för cirka 20 miljoner kronor.

Ingen hjälp från Kina

Enligt Internationella Valuta Fonden har Myanmar cirka 57 miljarder kronor i sin valutareserv, men det räcker bara till cirka fem månaders import så de ekonomiska utsikterna för juntan ser mycket dystra ut.

Hjälpen från Kina syns också utebli. Under den senaste tiden har många demonstrationer vänt sig mot kinesiskt ägda företag och många av dem har bränts ned vilket gör att viljan att investera i Myanmar har minskat kraftigt. Utländska investeringar har praktiskt taget försvunnit. Kina har också markerat politiskt mot statskuppen som de sannolikt inte var informerade om i förväg.

Exporten har också drabbats hårt av både bojkotter och sanktioner mot burmesiska varor samtidigt som militärens varor bojkottas av den starka civila olydnadsrörelsen.

Gerillor skyddar demonstranter

Regimen hotas också av ett allt starkare väpnat motstånd. Människorättsorganisationen Crisis Group rapporterar om att många hundra av de protesterande unga människorna i städerna har givit sig ut i landet för att få militär träning av de etniska gerillor som bekämpar armén i sina regioner.

De lokala gerillorna har också ökat sin kamp mot Myanmars styrkor i sina områden och flera har dessutom ställt soldater till demonstranternas för­fogande. I delstaten Kachin följer beväpnade soldater ur Kashin Independance Organisation, KIO, med många demonstrationer för att beskydda dem från attacker från militär och polis. Även The Arakan Army som verkar i delstaten Rakhine, som också är hemort för de förföljda rohingyerna, bekämpar armén efter ett eldupphör som brutits efter militärkuppen.

En rad andra starka gerillor, bland andra Karen National Union och den starka gerillan i Shanstaterna har också fördömt militärkuppen och ger skydd till flyende från militärregimens utrensningar.

Pengar från droger

Trots motståndet är det civilbefolkningen som drabbas hårdast av nedskärningarna av den samhälleliga servicen och repressionen. Många bedömare, inklusive Crisis Group och experter som den ekonomiska tidskriften The Economist har varit i kontakt med slår fast att det kommer att ta mycket lång tid att få bort militärregimen.

Under många år då Myanmar var ekonomiskt isolerat och utsatt för omfattande sanktioner satt ändå militären säkert. Militärregimerna förlitade sig på dold export av olja och illegal utvinning av ädelstenar och timmer som man smugglade ut. Även produktion av methamfetamin och heroin blev inkomstkällor för regimen. Det är denna verksamhet som man återvänder till.

Enligt Crisis Group, Humans Rights Watch och andra internationella organisationer är nu det viktigast att omvärlden genomför sanktioner hårt riktade mot militären och deras företag, men samtidigt försöker genomföra humanitära projekt för att stödja civilbefolkningen som är i en mycket utsatt position.