– Moskén blir ett lyft för vår församling, säger 23-åriga Ibrahim, nära anhörig med en av ortens imamer och som själv volontärarbetar med ungdomar i församlingen.

Han möter Dagens ETC för att tala om islam, islamism, radikalism och fördomar.

”Väldigt känsligt”

Moskén byggs i en Parisförort under expansion. Runt moskén kommer tusentals nybyggda lägenheter säljas de närmaste åren. Två av de lokala fastighetsbolagen bekräftar att de använder moskén som USP (en produkts unika säljfördel), och att det skapar precis det som regeringen säger sig vilja motarbeta: separatism. I det här fallet för att det främst är muslimer som ser en stor moské i grannskapet som en fördel. Runt om nybyggena finns ett flertal så kallade “cités”, områden med sociala bostäder, hårt belastade av kriminalitet.

Varken Ibrahim eller församlingens imam vill förekomma med namn. De vill inte att moskén och församlingen ska dyka upp på sökningar på internet om radikal islamism.

– Vår digitala image är viktig. Vi arbetar aktivt mot radikalisering och jag är stolt över vårt arbete. Men det är väldigt känsligt. Allt vi har byggt upp kan raderas av en felformulering, säger Ibrahim.

Han menar inte bara folk i allmänhet utan även myndigheterna. Det är viktigt att inte listas som en antifransk församling och regeringen arbetar aktivt på internet. Ett omodererat kommentarsfält kan leda till nedstängning.

Macron: Islam i kris

Hösten 2020 höll Emmanuel Macron ett linjetal om ett nytt lagpaket mot ”separatism”. Han fokuserade särskilt på islamism och grupper som medvetet avskärmar sig från samhället. Men han talade även om själva religionen islam, sa att ”islam världen över genomgår en kris”. Det ledde till en diplomatisk kris med muslimska länder världen över, bland annat i Turkiet och Pakistan. Många i församlingen har ursprung i länder där Macron utmålas som fienden.

– Jag tycker…

Ibrahim avbryter sig själv för att det är en så känslig fråga, säger han.

– Jag tycker att det var ett olyckligt ordval. Det går att tala om radikalisering och terrorism utan att kritisera en hel religion. Vi muslimer är aktiva i arbetet mot all form av radikalisering. Vi är också offer. Är det verkligen bara islam som är i kris? Varför inte prata mer om det goda vi gör?

Meddelar myndigheterna

Strax efter talet begicks en rad brutala terroristattacker i Frankrike. De utfördes i islams namn av individer med en jihadistisk och radikal islamistisk världsbild. Regeringen svarade med vad de såg som tuffa åtgärder mot islamism – vilket bland annat innebar att stänga flera moskéer.

– Terrorattacker är fruktansvärda på flera plan, först och främst för offren. Att terroristerna påstår att de mördar i islams namn är extremt förolämpande för oss muslimer, säger Ibrahim.

Vid ett flertal tillfällen har radikaliserade individer sökt sig till hans församling och där spridit sin snedvridna syn på islam. Vid ett tillfälle, efter att en ung man hade häktats för förberedelse av terrorattack, fick församlingen en första varning. Det skulle kunna innebära nedstängning längre fram.

–  Vi stänger dem ute från församlingen och meddelar myndigheterna. Det är efter det mitt arbete kommer in. Jag pratar direkt med ungdomarna som den här personen försökt rekrytera. Det är oftast unga män. Men islam säger att döda en enda människa är som att döda hela mänskligheten.

Ibrahim säger att det inte har varit predikanter utan individer, vanliga besökare, som närmat sig andra troende.

– Vi har en del kriminellt belastade från citéerna som kommer till oss. Det välkomnar vi. Men de ohederliga försöker locka just dessa individer. Det är i franska fängelser och inte i våra moskéer du hittar de verkliga problemen.

Radikaliserades i fängelse

De flesta franska attentatsmän – bröderna Kouachi som mördade Charlie Hebdo-redaktionen, Amedy Coulibaly som mördade kunder och personal i den judiska matbutiken Hyper Kasher, Mohamed Mera som dödade sju i Toulouse – alla radikaliserades i fängelse efter att redan ha hamnat i kriminalitet.

Högriskfängelset Maison Centrale i Poissy utanför Paris har strikta covid-19-restriktioner. På väggarna i väntrummet hänger information om stödlinjer för anhöriga till radikaliserade unga män som funderar på eller redan har rest till terrorsekterna i olika krigszoner som Syrien och Irak.

Här inne sitter män som har begått grova brott. De är dömda för mord, serievåldtäkter eller terroristrelaterade brott.

Många av besökarna är muslimska kvinnor iklädda slöja. I besöksalen serverar volontärer från Poissys katolska församling.

– Varsågod, guds barn, säger en dam till varje besökare hon serverar kaffe.

Alla besökare bevakas av vaktteamet. Flera är kvinnor. “Sarah” är anställd som vakt.

– Jag kan inte gå in på detaljer men vårt jobb är farligt. Intagna har attackerat mina kollegor. Det är strikta regler som gäller och att vara beredd på det värsta utan att vara rädd. Samtidigt är det väldigt givande, på ett mänskligt plan. Här får de intagna som inte är isolerade umgås och det är bra för hälsan samtidigt som just deras umgänge är en risk.

Säkerhetstjänsten spionerar

Hon säger att hon har utbildats för att känna igen rekrytering och radikalisering och för det gäller det att vara social. Sarah har specialkompetensen att hon talar fem språk, däribland arabiska och ryska. Hon är dessutom väldigt humoristisk. Skojar med allt och alla.

– Det är inte ett krav i mitt yrke, men personligen tror jag att humor är det enda som kan förändra människor, säger hon.

Runt 300 fängelseanställda i landet är egentligen spioner för den franska säkerhetstjänsten, enligt digitaltidningen Mediapart. Frankrike har en kritiserad policy att radikaliserade islamister förs samman i samma anstalter så att  ”avradikaliseringen” ska ske i grupp.

När besökarna går ut igen delar den lilla damen från katolska församlingen ut en pamflett. Den handlar inte om Gud, utan är numret till stödlinjen för anhöriga till radikaliseringen.

– De anhöriga är ibland de enda som de intagna lyssnar på, säger Sarah.