Dessutom lovar Giorgia Meloni stöd till kvinnor som arbetar genom bland annat barntillsyn för det andra barnet. 

Stödet för renoveringar av bostäder ska fortsätta för en kostnad på cirka 220 miljarder kronor – och vice statsminister Matteo Salvini lovar också en bro till Sicilien för en beräknad kostnad på ungefär 175 miljarder kronor.

Extra morot för kvinnor

Meloni utlovar också en satsning på hälso- och sjukvården som bland annat ska finansieras av att alla icke-EU-medborgare i Italien ska tvingas betala en avgift på 22 000 kronor om året för att kunna utnyttja den offentliga sjukvården. Detta slår till exempel mot arbetskraftsinvandrare och brittiska medborgare som bosatt sig i Italien.

Ett stort problem för Italien har varit de sedan länge minskande födelsetalen. 

– Vi ska ändra uppfattningen om att ha barn minskar viljan att arbeta, sa Giorgia Meloni på presskonferensen då hon presenterade budgeten. 

Angrepp mot samkönade par

För att göra det föreslår hon att kvinnor med minst två barn ska slippa betala sociala avgifter och gav alltså också ett – inte specificerat – löfte om fri barntillsyn för det andra barnet.

Giorgia Meloni lovade inför valet att stödja kvinnor och inrättade ett ministerium för ”Familjen, födelser och jämställda möjligheter”. Hittills har dock departementet fokuserat på att avråda från abort, hindra barnlösa par från att utomlands söka surrogatmödrar och att begränsa rättigheterna för föräldrar av samma kön.

Bekymrad minister

Finansmarknaden i Italien har reagerat mycket negativt på planerna för den nya budgeten, man hade andats ut efter den förra försiktiga budgeten. Den nya budgeten ska nu sändas till Bryssel för en genomgång av EU-kommissionen innan den beslutas av det italienska parlamentet.  

Ekonomiministern Giancarlo Giorgetti är bekymrad.

– Det är inte EU:s bedömning av budgeten som oroar mig mest, sa han, utan det är hur de marknader som köper italienska statsobligationer kommer att reagera.

– Mitt problem är att jag ska sälja Italiens statsskuld till finansmarknaden och övertyga dem om att ha förtroende för de italienska statsfinanserna.