Det högerextrema partiet Nationell samling, med Marine Le Pen och Jordan Bardella i spetsen, har aldrig tidigare varit så nära makten. Detta enligt opinionsmätningarna inför presidentvalet 2027. Det finns visserligen ännu inte någon tydlig kandidat till mitten eller vänster men extremhögern har rekordstort förtroende i opinionen.

I det här läget agerar president Emmanuel Macron just med alla medel han har, som ett slags institutionsarkitekt.

Frankrikes femte republik har ett av Europas mest kraftfulla presidentämbeten. Macron vet mycket väl hur det används och har själv vid flera tillfällen anklagats för att utnyttja det –  bland annat i samband med att pensionsreformer drivits igenom genom att runda parlamentet och genom att tillsätta premiärministrar utan hänsyn till parlamentsval och annat.

Det handlar inte om panik, utan om förutseende.

Men enligt flera källor nära regeringen pågår just nu en systematisk ompositionering av lojala macronister inom några av statens mest centrala institutioner. Syftet är att skapa ett slags institutionellt skyddsnät inför ett eventuellt maktskifte till förmån för extremhögern och Nationell samling.

Detta har nyligen The Economist rapporterat om men det har rapporterats om i fransk och utländsk media i flera månader 

– Det handlar inte om panik, utan om förutseende, säger en högt uppsatt tjänsteman i Élyséepalatset till Dagens ETC. Staten måste fungera oavsett politisk färg.

Men kritikerna är många och högljudda. Och det råder ingen tvekan om vad som pågår.

Diplomatiska rockader

På det franska utrikesministeriet pågår just nu en exceptionell ommöblering. Över 60 ambassadörer väntas bytas ut inom sex månader. Det rör sig alltså inte om rutinmässiga rotationer, utan om strategiska utnämningar i nyckelhuvudstäder: Washington, London, Berlin – och inte minst Kiev.

Detta är diplomatiska positioner med direkt betydelse för säkerhetspolitik, Nato-samarbete och Europas geopolitiska balans.

– Det är en geopolitisk försäkring. Macron vill säkerställa kontinuitet i Frankrikes internationella linje, oavsett vem som vinner valet, säger statsvetaren Stéphane Durois vid Sorbonne-universitetet i Paris.

Finansiell brandvägg

Samtidigt har chefen för den franska centralbanken lämnat sin post i förtid, vilket har gett Macron möjlighet att utse en efterträdare. Detta är ett ämbete med ett sexårigt mandat. Emmanuel Moulin, Macrons stabschef fram till för några veckor sedan, väntas ta över.

– Det är en så kallad högljudd hemlighet, bekräftar Stéphane Durois och menar att det ses som en självklarhet att så kommer att ske.

Det innebär också att Macrons lojala kommer att ha inflytande över landets finansiella stabilitet långt in i nästa mandatperiod.

I ett scenario där marknaderna reagerar negativt på en nationalistisk eller EU-skeptisk president blir detta avgörande, menar ekonomen Jean Barthelemy vid Banque de France, i en kommentar till Dagens ETC:

– Centralbanken är inte politisk, men dess stabilitet är det. Att kontrollera utnämningen är ett sätt att minska systemrisk, absolut.

”Elitens maktfullkomlighet”

Macron har även bytt ut den franska arméns överbefälhavare, i ett läge där Nationell samling öppet ifrågasätter Frankrikes roll i Nato. Parallellt har han placerat sin nära allierade Stéphane Séjourné i EU-kommissionen, vilket stärker Frankrikes inflytande i Bryssel fram till 2029.

Det rör sig alltså om en bred strategi: diplomati, ekonomi, militär och europeisk politik.

– Emmanuel Macron försöker blockera alla våra institutioner, sa Jordan Bardella i en intervju med CNews.

Macrons läger avvisar kritiken.

– Det här är inte ett maktspel, det är ett skydd av demokratin, säger statsvetaren Stéphane Durois. 

– Vi har sett vad som händer när institutioner monteras ned steg för steg, som i Ungern under Viktor Orbán.

Extremhögern ser annorlunda på saken.

– Det är ett uttryck för elitens maktfullkomlighet, säger Caroline Parmentier, ledamot i nationalförsamlingen för Nationell samling. 

– Emmanuel Macron försöker förhindra oss från att genomföra folkets vilja. Det är skandalöst, skriv det: skandalöst.

Juridiska makten härnäst

En av de mest strategiska utnämningarna som återstår för Macron är posten som chef för statsrådet (Conseil d’État). Denna institution fungerar både som juridisk rådgivare till regeringen och som högsta instans i förvaltningsrättsliga frågor. Den spelar också en central roll som medborgarnas skydd mot staten.

För att förstå vikten av den utnämningen måste man känna till en viktig skillnad mellan Frankrike och Sverige.

I Sverige finns Lagrådet, som granskar lagförslag innan de antas. Dess yttranden väger tungt men är bara rådgivande, regeringen och riksdagen kan med andra ord välja att gå vidare trots kritik. Detta skedde exempelvis i frågan om att kunna fängsla 13-åringar. Lagrådet avrådde men regeringen valde att gå vidare ändå. Lagrådet består av domare från Högsta domstolen och Högsta förvaltningsdomstolen och fokuserar på lagarnas förenlighet med grundlagen samt deras tekniska utformning.

I Frankrike är kontrollen mer långtgående. Dels genom Conseil d’État, dels genom författningsrådet (Conseil constitutionnel), som kan stoppa lagar som strider mot konstitutionen, både före och efter att de antagits. Denna så kallade hårda normkontroll innebär att politiska beslut kan ogiltigförklaras juridiskt.

– I Sverige försöker man undvika fel innan lagen antas. I Frankrike kan man stoppa dem i efterhand, förklarar statsvetaren Stéphane Durois. Det är en helt annan maktbalans.

Det innebär också att utnämningar inom dessa institutioner får mer långtgående konsekvenser. En lojal ordförande i statsrådet eller en strategisk sammansättning i författningsrådet kan påverka vilka reformer som faktiskt blir genomförbara.

Kamp om staten

Emmanuel Macron, vars uttalade mål inför bägge sina mandatperioder varit att motarbeta extremhögerns framfart, använder nu presidentämbetets fulla verktygslåda för att forma institutionerna inför framtiden. En framtid som han alltså befarar kan innebära att extremhögern kommer till makten.

Frågan är om det handlar om att skydda demokratin eller om att låsa fast den.

– Alla regeringar försöker påverka staten. Skillnaden här är tidpunkten och intensiteten, säger Durois. Det är det som gör det så kontroversiellt.

När Frankrike närmar sig nästa presidentval står inte bara politiska program på spel. Även institutionernas oberoende, styrka och riktning är en del av striden.