Luttrade kubaner förbjuds sätta in dollar på banken

Begreppet ”resolver”, vilket betyder lösa problem, sammanfattar vad många kubaner uppfattar som livets själva mening. Till stor del är det ett resultat av USA:s 60-åriga embargo. Men embargot, eller ”el bloqueo” som man säger på Kuba, har också bidragit till den kubanska regimens orubblighet. Och, inte minst, till dess minst sagt komplicerade relation till USA:s valuta dollar. Vilket, i sin tur, har försvårat kubanernas dagliga ”resolver” än mer.

Oavsett om dollarn varit helt förbjuden, legal eller lite mittemellan har kubanerna alltid upplevt den som en slags räddande ängel som kan köpa det man inte kan köpa för kubanska pesos. Som nu. På senare tid, i takt med ökad varubrist, har det öppnats rader av nya så kallade MCL-butiker där man bara kan handla med konvertibla valutor, i praktiken dollar. I MCL-butikerna finns de nödvändighetsvaror man inte kan hitta på vanliga marknader där man betalar med peso. Betalning sker med betalkort som utfärdas av Nationalbanken till dem som har konton i dollar, i princip de medborgare som får sig dollar, ”remesas”, tillsända av släktingar utomlands. De som inte har släktingar utomlands, men ändå vill handla i MCL-butiker måste köpa dollar och sätta in dem på sina mer lyckosamma vänners konton. Om de nu har några. Annars återstår bara svarta marknaden med högre priser.