Livlinan som bomberna inte lyckats klippa av

En resväska, en ryggsäck, en stor katt som tjuter i sin transportlåda, ett katträd – det här är allt bagage som Evgueni tog med sig för att korsa landet, på nattåget som förbinder Lviv med Odessa. Trädet är besvärligt, men helt nytt, köpt bara dagen innan, när Evgueni fortfarande hade hopp om att han kunde bosätta sig i Lviv, ”innan en skrupelfri ägare sa åt mig att flytta ut från lägenheten för att hyra den dyrare till andra flyktingar”. 

Evgueni, i 30-årsåldern, entreprenör, hade föredragit att lämna Ukraina, men det är inte längre möjligt för män under 60 år som kan mobiliseras. I kupén med fyra bekväma kojer – inkubator för tillfälliga vänskaper, mer än 13 timmars resa för att tillryggalägga 800 kilometer, gardiner fördragna för att inte dra till sig uppmärksamhet, te och kaffe serveras av personalen. I denna riktning, österut, kostar biljetten 600 hryvnia (190 kronor). Åt andra hållet, mot väst, mot fred, krävs ingen biljett.