Dagens gränspolitik orsakar skador på människokroppar. Det menar Läkare utan gränser, som i fjol vann Statens medicinsk-etiska råds pris och nyligen ordnade ett seminarium på tema Bortom alla gränser – hälsokonsekvenser av EU:s migrationspolitik.

– Migration i sig har inte en negativ hälsoeffekt, utan det är gränspolitiken som har det, säger Chloe Marshall-Denton, humanitär rådgivare på Läkare utan gränser, till Dagens ETC utanför den luftiga salen där dagens evenemang pågår.  

Avslutade – i protest

Läkare utan gränser är en humanitär och medicinsk organisation som sedan starten har arbetat i krig och katastrofer. De är ofta den sista hjälporganisationen på plats i de farligaste områdena. Som nu i Gaza. 

Men de senaste tio åren har Läkare utan gränser startat allt fler projekt i Europa. Under den här tiden har de noterat ett skifte: flyktingarna de möter blir i allt sämre skick, både fysiskt och psykiskt. 

En del av dagens samtal kretsar kring de nya etiska problemen som kommer med den allt restriktivare politiken: när blir humanitära organisationer som Läkare utan gränser medskyldiga? Skulle det vara möjligt för EU att fortsätta strama åt om hjälpinsatserna – som lappar och lagar – uteblev? 

Inget tydligt svar presenteras. Men det har hänt att Läkare utan gränser satt ner foten. Bland annat i Litauen, där man under en kort period hade en insats. Den avslutades. 

– Vi ser att den restriktiva gränspolitiken har flera olika slags effekter på människors fysiska och psykiska hälsa. Nu finns också en fysisk struktur på många gränser, i Polen och Ungern är staketen extremt höga, människor klättrar, faller eller berättar att de puttats ner, säger Chloe Marshall-Denton.

Flykten är svårare

Att vägen till EU är svårare idag än för tio år sedan är patienterna som Läkare utan gränser möter levande bevis på. Flyktingar är idag också medvetna om vilka gränser i Europa som är de farligaste, och väljer i den mån det går att undvika de värsta. Men trots det så utsätter de sig för stora risker och stor fara i avsaknad av säkra och legala flyktvägar.

– När människor kommer i land på Lesbos gömmer de sig ofta i skogen av rädsla för att grekiska gränsvakter ska hitta dem och illegalt skicka dem tillbaka till Turkiet. En del har gömt sig i två dygn när vi träffar dem. Och då har de också upplevt en svår resa över från Turkiet innan dess, säger Chloe Marshall-Denton. 

Människorna Lsom äkare utan gränser möter runt om i Europa är ofta traumatiserade, uttorkade, bär spår från gränsvakters och smugglares misshandel eller är svårt nedkylda. De träffar barn, äldre och gravida kvinnor som varken har ätit eller sovit ordentligt på många dagar. 

Upprörd gynekolog

Chloe Marshall-Denton har tidigare arbetat i Libyen, som är ökänt för sitt flyktingförvar. Situationen är komplex – i Libyen är det enklare att peka på konkreta faktorer som är problematiska, i norra Europa är problemen snarare systematiska eller byråkratiska. Läkare utan gränser ser till exempel med stor oro på hur rätten till sjukvård börjar begränsas runt om i EU.

– I EU:s migrationspakt ser vi det institutionaliseras, säger Chloe Marshall-Denton.

Dörren till det luftiga rummet där dagens olika programpunkter pågår öppnas. Ut kommer en äldre kvinna, sedan länge pensionerad. Hon går fram till Chloe Marshall-Denton, ber om ursäkt för att hon avbryter och tackar henne för sin medverkan. Utan att presentera sig med namn berättar hon för oss att hon är ”en gammal professor i gynekologi” och under sin karriär arbetade med sexuell och reproduktiv hälsa för Världshälsoorganisationen (WHO) i Kina, Vietnam och Indien. 

Den äldre kvinnan är upprörd men trevlig. 

– Jag kunde inte vara kvar där inne. Jag blir så arg på Sverigedemokraterna, och de andra högerpartierna. De säger att allt är Socialdemokraternas fel för att de har tagit emot för många, säger hon med en upprörd gest varpå hon snabbt tackar för sig. 

Samtalet inne i salen handlar om att begränsa rätten till tolk, något som Tidöpartierna med SD vill göra. Inbjudna att debattera är bland annat SD:s migrationspolitiska talesperson Ludvig Aspling. 

Inte en ”lösning”

Grekland är ett laboratorium för EU:s kommande migrationspolitik. Här finns, och konstrueras, i skrivande stund stora, stängda mottagningscenter mitt ute i ingenstans. Läkare utan gränser har i flera år redan protesterat mot att bygga fler liknande läger. 

– På EU-nivå presenteras sådana läger som en ny lösning – men de finns redan. Och vi har i flera år varnat för de allvarliga hälsoeffekterna. Vi är extremt oroliga över det här, säger Chloe Marshall-Denton.  

Det humanitära tillträdet, det vill säga möjligheten att ge vård eller annan hjälp till människor i utsatta situationer, riskerar också att inskränkas. 

– Det finns oroande delar i EU:s migrationspakt när det kommer till det här. En risk vi ser är att den kommande lagstiftningen kan möjliggöra ökad kriminalisering av hjälporganisationer.