Kravet från Kreml: Skola alla ryska studenter i patriotism

Kursplanen togs fram under direkt överinseende av ­Kremls inre ”politiska block”, med biträdande stabschef Sergej Kirijenko i spetsen, i uppenbart syfte att omstöpa Rysslands universitetsstudenter till en ”patriotisk intelligentia”, enligt programbeskrivningen. Några av de lärandemål för kursen som nämns i anvisningarna är att studenterna ska förvärva ”en utvecklad känsla av medborgerligt ansvar och patriotism”, samt en känsla av att tillhöra den så kallade ”ryska civilisationen”.

Den ryska nyhetssajten Meduza har granskat kursanvisningarna, vilka publicerades på en officiell hemsida för federala standarder för utbildning. De ringar in kärnan i hur Kreml vill att unga ryssar ska tänka.

Lär sig att Ryssland är unikt

Från och med nästa akadem­iska år blir det obligatoriskt för nya studenter inom alla ämnen att studera kursen ”Grunderna i den ryska staten” under sin första termin.

Tanken är att överbrygga klyft­an mellan ”den yngre generationens psykologiska och beteendemässiga egenart” och ”den högre utbildningens verklighet”. Även om programmet inte beskriver denna klyftas exakta natur, menar det att konsekvenserna av den ”kan resultera i politisk instabilitet, ökade sociala spänningar och förvärrande av befintliga splittringar i samhället (exempelvis mellan generationer)”.

Efter avslutad kurs förväntas studenterna alltså utveckla en ”känsla av patriotism och medborgerligt ansvar”. De kommer också att förstå ”detaljerna kring den ryska statens historiska väg och det unika i dess politiska ordning”.

Arkitektur och rock

Kursplanen är indelad i fem delar:

• Vad är Ryssland?

• Den ryska civilisationsstaten

• Den ryska världs­åskådningen och värdena i den ryska civilisationen

• Rysslands politiska ordning

• Framtida utmaningar och landets utveckling

I den första delen förväntas lärarna belysa landets unika egenskaper, som dess ”exempel­lösa territoriella utbredning” och dess ”exceptionella natur­rikedomar”. Rysslands viktigaste industriella och affärsmässiga bedrifter (Yandex, Sberbank och den ryska järnvägen rekommenderas som exempel) kommer att belysas och hyllas, tillsammans med landets landmärken, såsom Moskvas höghus från Stalineran, skyskrapan Lakhta Center i Sankt Petersburg och saneringen av Groznyj efter kriget.

Lärarna förväntas också berätta för studenterna om exemplariska ryssar, som i kursen behandlas som ”hjältar” och förebilder: statsmän, forskare och andra ”exceptionella exempel på osjälvisk tjänstgöring och självuppoffring för moderlandet”. Läroplanen anger inte vilka som ska ställas i strålkastarljuset, men det finns några ”regionala rekommendationer” som lärarna kan välja mellan.

I den östliga regionen Primorskij Kraj, till exempel, kan studenterna höra och läsa om Lagutenko-dynastin, som omfattar både Ilja Lagutenko (sångaren i det omåttligt populära ryska rockbandet Mumiy Troll) och hans farfar Vitalij Lagutenko, en arkitekt som blev känd för sina masstillverkade fler­våningshus under Chrusjtjoveran, vilka kallas ”Chrusjtjovkas”.

”Fortsätt arbeta, bröder!”

I Dagestan är den föreslagna före­bilden polismannen ­Magomed Nurbagandov, som tillfånga­togs av beväpnade militanter den 10 juli 2016, när han tältade i skogen med sin familj. När hans kidnappare upptäckte Nurbagandovs polislegitimation krävde de att han skulle spela in en video där han uppmanade sina kollegor att sluta arbeta inom poliskåren. I stället sa Nurbagandov ”Fortsätt arbeta, bröder!” och sköts på fläcken. Hans ord har sedermera blivit en slogan inom rysk propaganda.

Nästa del i kursplanen täcker den ”ryska civilisationsstaten”. Här förväntas studenterna anta den så kallade ”civilisationsmässiga synen på historien”, vilken frekvent kritiseras av historiker, men trots det är populär bland Kremls ideologer. Enligt detta synsätt befolkas jorden samtidigt av flera distinkta civilisationer, som är isolerade från varandra. Var och en av dessa civilisationer måste genomgå särskilda utvecklingsstadier: födelse, tillväxt, blomstring, tillbakagång och död.

Förespråkare för denna modell hävdar ofta att väst­världen (som de förstår den) är på tillbaka­gång, medan Ryssland (som en distinkt civilisation) ännu inte nått sin fulla blomstring, men ”är på väg mot peaken” av sin utveckling.

Vladimir Putin själv verkar sympatisera med detta civilisationsmässiga synsätt. Hans tal har ofta åkallat idéerna hos dess främsta förespråkare i Sovjet­unionen, Anna ­Achmatovas son Lev Gumiljov.

Kursplanen beskriver en civilisationsstat som en historisk formation som kännetecknas av ”en naturlighet i sin uppkomst och utveckling, ett stabilt värdesystem, politisk tyngd, en lång historia samt kapacitet för en dynamisk anpassning till föränderliga förutsättningar i internationella relationer och global politik”.

”Rysslands världsåskådning”

Nästa del i kursplanen ägnas åt ”Rysslands världsåskådning” och identitet. Denna del bygger i hög grad på en artikel om ”uppfattningen av grundläggande värden” i Ryssland, skriven av Andrej Polosin (biträdande rektor vid den ryska akademin för nationalekonomi och offentlig förvaltning) och Alexander Kharichev (styrelsechef vid Kremls statliga råd), två nära kollegor till biträdande stabschef Sergej Kirijenko.

Den tes de lägger fram i sin artikel (publicerad i tidskriften Russian journal for political research) är att den ryska världsåskådningen vilar på en ”penta­bas” av fem viktiga enheter: människa, familj, samhälle, stat och land. Var och en av dessa enheter är knuten till ett särskilt ”dominerande värde”, nämligen:

• Människa ⇑ skapande

• Familj ⇑ tradition

• Samhälle ⇑ enighet

• Stat ⇑ tillit till institutioner

• Land ⇑ patriotism

Därefter måste lärarna lägga fram tanken att Ryssland är en ”välfärdsstat” med ”demokratiska grunder” och ett president­ämbete som ”står över alla regeringsgrenar”. (Kursplanen försöker inte bemöta krocken mellan denna modell och själva demokratitanken.)

Under kursen kommer man också läsa biografier om Rysslands tre presidenter hittills: Boris Jeltsin, Dmitrij Medvedev och Vladimir Putin. ”Detta låter studenterna utveckla en mindre sakral­iserad syn på president­skapet som institution, men likväl en medvetenhet om dess betydelse”, står att läsa i ­prospektet.

Fokuserar på stabilitet

I kursens sista del, ”Framtida utmaningar och landets utveckling”, måste studenterna tillägna sig pelarna i utvecklingen av den ryska civilisationen. De är fyra: stabilitet, uppdrag, ansvar och rättvisa.

Kursens upphovspersoner förväntar sig att lärarna lär studenterna att ”stabilitet” är ett ”viktigt resultat av tidigare årtionden av befästande av Rysslands politiska system”, det vill säga ett direkt resultat av Vladimir Putins (nästan) oavbrutna styre. Kursplanen säger inte så mycket om exakt vad som menas med ”stabilitet”. (Antagligen är det något annat än landets nuvarande involvering i ett aggressivt krig, de resulterande sanktionerna eller de interna repressalierna mot oliktänkande.) Den definierar dock Rysslands uppdrag, vilket den beskriver som att ”skydda rysk civilisation och dess intressen”, jämte Rysslands särskilda roll som ”garant för mänskliga värden” i världen.

Nästa pelare, ”ansvar”, förklaras som det ”ovillkorligen efterföljande steget att fullända landets medborgerliga identitet och politiska liv”. Slutligen ska ”rättvisa” förstås som Rysslands ”mest betydelsefulla strategiska mål och pelare”. (Utöver detta har kursplanen inte någon förklaring till betydelsen av ”rättvisa”.)

När de diskuterar Rysslands globala utmaningar måste lärarna visa att Ryssland, på vissa områden, uppnått ”nästan större framgång än de flesta europeiska länder”. Studenterna kommer också att lära sig om externa politiska utmaningar, såsom hotet från populismen i väst (som behandlas som en utmaning för Ryssland, trots att Kreml aktivt har stöttat ett antal västerländska populistiska partier). En annan ”utmaning” är ”de multikulturella projektens misslyckanden” i västerländska länder, vilka följts av en förlust av ”kulturell kontinuitet”.

På detta sätt kommer kursen i slutet av terminen fram till sin optimistiska slutsats:

”Den ryska civilisationens utveckling har än en gång placerat landet i en potentiellt betydligt mer fördelaktig och lovande position i relation till dessa negativa trender.”