Chile • 50 år efter kuppen

Kolibrin som inte ville dö

Publicerad 11 september, 2023

Dagens ETC

11 september 1973, ett datum som etsat sig in i Chile, med tusentals mördade och försvunna som konsekvens. Lars Palmgren kom dit året därpå, i en storm av brutal förföljelse och rykten om motståndsrörelser.

Han agerade själv som journalist. Men också som budbärare – med ett hemligt uppdrag. Sedan dess har han på plats följt färden från Pinochets junta till skör demokrati, genom alla vågor av smärta och kaos.

Är det till sist nya, unga presidenten Gabriel Boric som befriar Chile från sitt förflutna? Är han kolibrin? Är hela den så hårt prövade nationen som fågeln som flyger igen, mot alla odds?

Lars Palmgren

Text

Vi ska åka till till El Museo de la Memoria (Minnets museum) i Santiago, men det ligger en död kolibri på biltaket. Den verkar åtminstone död. Roberto tar upp den, stryker med pekfingret över magen och försöker ge den vatten med hjälp av ett grässtrå. Och fågeln sväljer. Börjar andas. Öppnar ögonen. Vänder på sig där den ligger i handen och plötsligt i ett slag lyfter den och flyger till en träd. Där sitter den en stund. Sedan lyfter den igen och flyger ut ur vårt synfält.

Ingen av oss säger något men våra leenden är saliga, på gränsen till enfaldiga. Först när vi gått runt en stund på Minnets museum försvinner leendena och ersätts av ett sammanbitet spänt uttryck.