Hillary Clinton har i kampanjens inledning fokuserat på ekonomiska orättvisor och att stödja medelklassen och låginkomsttagare. Trots det är Hillary Clinton inget populärt namn bland amerikanska vänsterväljare. Många anser att hennes politik innehåller allt för svaga ekonomiska reformer. Hon kritiseras också för sina starka band till Wall Street och för att hon stöttat en aggressiv utrikespolitik. Clinton röstade bland annat för Irakkriget 2002.
Sanders vill ha allmän sjukvård
Vilka alternativ längre åt vänster finns det då i USA? På lokal nivå och i kongressen finns en del demokratiska politiker som inte tycker att det egna partiet trycker på hårt nog i kampen för ekonomisk rättvisa och för att minska storföretagens makt.
New Jerseys Bonnie Watson Coleman tog till exempel en kongressplats i förra årets val med krav på en minimilön baserad på verkliga levnadsomkostnader.
Nu finns även en stjärna på den nationella scenen.
I slutet av april meddelade Bernie Sanders, som beskriver sig själv som demokratisk socialist, att han ställer upp i presidentvalet. Vermont-senatorn är invald som oberoende men röstar med Demokraterna i senaten och ställer upp som presidentkandidat för partiet. Den polskättade 73-åringen, som med europeiska mått brukar betraktas som socialdemokrat, har tidigare lyft fram Skandinavien som ett gott exempel för USA att lära av i fråga om finansieringen av sjukvård och utbildning. Han vill ha helt skattefinansierad sjukvård, så kallad ”single payer health care”, en betydligt mer radikal reform än Obamacare.
Splittring om Bernie Sanders
Vänsterorganisationernas reaktioner på att Bernie Sanders ställer upp för Demokraterna har skiftat. Democratic Socialists of America stödjer honom.
– Genom att kandidera i Demokraternas primärval så kommer Bernie Sanders att utmana nyliberala demokrater som snarare ser till storföretagens intressen än till arbetares, skriver partiet i ett uttalande.
Socialist Equality Party backar dock inte Sanders.
– Han kommer att lyfta fram några progressiva krav och sedan ställa sig bakom storbolagsdemokraten Hillary Clinton. Inget förändras, säger partisekreteraren Joseph Kishore i en intervju med Washington Times.
”Ingen blir rik på egen hand”
En annan utmanare till Hillary Clinton är Martin O’Malley, före detta guvernör i Maryland. Även han ses som en betydligt mer progressiv kandidat än Clinton.
Många vänstersympatisörer är besvikna över att Massachusetts senator Elizabeth Warren inte tänker kandidera. Den tidigare Harvardprofessorn är så inflytelserik att den progressiva vänsterflanken inom partiet ibland kallas ”the Elizabeth Warren Wing of the Democratic Party”.
– Det finns ingen i det här landet som blev rik på egen hand. Ingen. Så du har byggt en fabrik – bra jobbat. Men låt mig tala klarspråk. Varorna transporteras på vägar som vi alla har betalat för. Arbetarna som du anställt har en utbildning som vi alla har betalat för. Det är tryggt i din fabrik eftersom vi har en polis- och brandkår som vi alla betalat för, sa hon i ett tal under sin kampanj till senaten.
New Yorks borgmästare Bill de Blasio ligger också till vänster på det demokratiska partiets mätsticka. Han har sedan tillträdet bland annat gett New York-borna rätt till betalda sjukdagar samt infört ett id-kort riktat till stadens papperslösa.
Konkurrens från tv-skådespelare
De senaste årtiondena har ett antal grupper bildats inom Demokraterna för att försöka få partiet att röra sig åt vänster, bland annat Progressive Change Campaign Committee (PCCC).
The Green Party är det enda parti förutom de två stora som ens brukar omnämnas när det är dags för presidentval. Förra valets presidentkandidat, läkaren Jill Stein, stöttades av vänsterprofilen Noam Chomsky. Hon propagerar för en Green New Deal, ett reformpaket som refererar till Franklin D Roosevelts jobbskaparprogram New Deal, men denna gång med fokus på jobb inom förnyelsebar energi-sektorn.
En av Jill Steins motståndare i det gröna partiets primärval 2012 var tv-profilen Rosanne Barr. Kampen mellan de två kan följas i dokumentären Rosanne for president. Barr hade i slutändan ingen chans mot den rutinerade Stein, men skådespelaren lyckades istället få en nominering från Peace and Freedom Party, ett vänsterparti med rötter i Vietnamprotesterna. Flerfaldiga presidentkandidaten Ralph Nader stod på partiets listor i flera delstater 2008.
Höjt minimilönen till 130 kronor
Den mest omtalade vänsterpolitikern de senaste åren är utan tvekan Kshama Sawant. Hon valdes in i Seattles fullmäktige 2013 och tillhör Socialist alternative som är den amerikanska grenen av den internationella organisationen Committee for a workers’ international (CWI). Kshama Sawant är utbildad systemutvecklare och flyttade 2006 från hemlandet Indien till USA. Hon har redan vunnit fighten om de 15 dollarna – minimilönen i Seattle har höjts från motsvarande 80 kronor i timmen till 130 kronor.
Det hade knappast kunnat ske i vilken stad som helst. Det råder stora skillnader mellan olika delar av USA, sa Kshama Sawant i en intervju med Dagens ETC tidigare i år.
– Seattle är mer vänsterorienterat. Seattle har till exempel gått i bräschen för samkönade äktenskap. Men det går vissa röda trådar genom hela USA, som att arbetande människor står långt till vänster om de politiska alternativ som vanligen erbjuds i valen.
”Lockade massor av unga”
Kshama Sawant, som själv lovar att använda två tredjedelar av sin lön för att bygga fler sociala rörelser, menar att det finns ett ökat intresse för socialism bland 80- och 90-talister och hänvisar bland annat till en undersökning från Pew Research Center som säger att hälften av de undersökta 18–29-åringarna ser socialism som något positivt.
Kshama Sawant deltog under hösten 2011 i Occupy Seattle. Hon menar att rörelsen startade ett samtal över hela landet om Wall Streets ”moraliska konkurs” men även om kapitalismens begränsade möjligheter att lösa dagens samhällsproblem. Ett samtal som fortsatt på olika sätt sedan dess och skapat nya plattformar.
– Det var den första rörelsen som lockade ut massor av unga, som dittills varit politiskt oengagerade, men som började diskutera det amerikanska systemet. Samtidigt ställdes mer grundläggande frågor: Fungerar kapitalismen överhuvudtaget? Vad har vi att se fram emot?
