Jakten på konstskatten som nazisterna stal

För tre år sedan hittades 1 280 verk av bland andra Chagall och Picasso i en sunkig Münchenlägenhet. Ägaren visade sig vara son till Hitlers konsthandlare. ETC har träffat det expertteam som under massiv press utreder vad som är nazistiskt stöldgods.

Septembermörkret låg kompakt över alplandskapet när expresståget från Zürich dundrade fram mot sin slutdestination München. I närheten av den sydtyska staden Lindau slogs plötsligt dörrarna till kupén upp. Ett par tulltjänstemän klev in och blickade ut över passagerarna. En välklädd herre med vitt hårsvall fångade deras uppmärksamhet. Det rådde inga tvivel om att det var samme man som tidigare samma dag rest med tåget i motsatt riktning. Eftersom flödet av svarta pengar över gränsen är stort fattade tullarna misstanke och bad om att få se mannens pass. Den ålderstigne resenären, som uppträdde allt mer nervöst, hette Cornelius Gurlitt och var österrikare. Han uppgav att han var bosatt i München, arbetade som konsthandlare och hade varit på affärsresa i Schweiz för att besöka ett galleri. På frågan om han hade några större summor kontanter på sig svarade mannen nekande. Men när tulltjänstemännen kroppsvisiterade honom på tågets toalett hittade de ett kuvert med 9 000 euro i en av hans fickor. Eftersom summan inte var tillräckligt stor för att betraktas som illegal lät de mannen fortsätta sin resa, men flaggade honom för ytterligare utredning.