Själva kallar sig Breaking The Silence stolta israeler, till och med patrioter.
– Jag tycker att det mest patriotiska israeler kan göra är att prata högt om ockupationen, säger ordföranden Avner Gvaryahu, när Dagens ETC möter honom på organisationens kontor i Tel-Aviv.
Breaking The Silence bildades 2004. Namnet syftar på att de bryter tystnaden kring vad de kallar ”det största tabut i Israel”, vad som händer i de ockuperade palestinska områdena.
De har nått ut stort, långt utanför Israels gränser. De intervjuas av BBC och CNN och går på möten med amerikanska kongressledamöter. Det kanske är därför de är så fruktade av sitt lands regering.
Human Rights Watch-chefen Omar Shakir, som nyligen deporterades från Israel, kallar dem för ”den mest attackerade organisationen i Israel just nu”.
– Ja, kanske är vi nummer två, efter Omar, skrattar Avner Gvaryahu.
Sedan blir han allvarlig igen. Han berättar om fyra försök att plantera spioner inom organisationen de senaste åren. Om dödshot, hackerattacker och fysiska attacker. Om hur en person nyligen greps med bensindunkar och en lista med hemadresserna till organisationens anställda.
– Vi har definitivt varit utsatta för många attacker de senaste åren. De kallar oss för fiender på insidan. De ser oss som trojanska hästar, säger Avner Gvaryahu.
1 200 vittnesmål
Breaking The Silence har setts som kontroversiella sedan starten, men först efter att de släppte rapporterna från Gaza-kriget 2014 började de ses som ett reellt hot av det israeliska samhället.
Organisationen består av israeliska militärer, både aktiva och före detta, som vittnar om vad de själva har gjort under den pågående ockupationen av Palestina.
Totalt har de samlat in över 1 200 vittnesmål som, efter faktagranskning, publicerats i böcker, rapporter, filmer och föreläsningar. Det handlar om övergrepp och trakasserier, stormningar av oskyldiga människors hem mitt i nätterna, stölder och rättsvidriga förhör av oskyldiga. Om order om att ”skjuta på allt”.
Berättelserna är raka, detaljrika och osentimentala. Och anonyma, vilket kritikerna menar ogiltigförklarar dem, gör dem till lögner och förtal.
I maj 2017 ställde premiärminister Netanyahu in ett möte med Tysklands utrikesminister Sigmar Gabriel, bara för att han hade planerat träffa representanter från Breaking The Silence.
Den israeliska högerregeringen menar att Breaking The Silence försöker misskreditera Israel i omvärldens ögon.
– Det är en extrem organisation som är baserad på lögner, säger vice utrikesministern Tzipi Hotovely i en intervju med tyska DW från 2017.
Hon, och andra kritiker, menar att Breaking The Silence inte använder sig av rättsystemet utan baserar sin verksamhet på anonyma vittnesmål som inte har verifierats i domstol.
– Vi är en demokrati. Vår militär används endast för att försvara oss själva, säger Hotovely till DW.
Själva menar Breaking The Silence att de måste hålla vissa av vittnesmålen anonyma, eftersom en del av vittnena fortfarande är aktiva i armén och andra har begått kriminella handlingar och riskerar fängelse om identiteten avslöjas. De jämför sitt jobb med journalister som skyddar sina källor.
– Men ett hundratal av våra medlemmar har gått ut med våra namn offentligt, säger Avner Gvaryahu som själv berättar öppet om sina erfarenheter i det militära i såväl föreläsningar som videoklipp och intervjuer med stora medier.
Började tvivla
Förra sommaren röstade israeliska parlamentet Knesset igenom en lag som förbjuder Breaking The Silence att besöka skolor och föreläsa om sina erfarenheter.
Förre utbildningsministern Naftali Bennett, numera försvarsminister, står bakom lagen.
– Breaking The Silence gick för länge sedan över den röda linjen när de började smäda Israel på den internationella arenan. Så länge som de opererar mot Israel och IDF (försvarsmakten) utomlands så kommer jag inte släppa in dem i utbildningssystemet, sade Bennett, uppger Jerusalem Post.
Avner Gvaryahu säger att de vill synliggöra saker i samhället som många israeler vill blunda inför.
– När du ser en ful reflektion i spegeln är det mänskligt att vilja titta åt andra hållet. Men det är vårt jobb att dra fram det i ljuset.
Han beskriver sin uppväxt i en ”nationalistisk och djupt troende” judisk familj i en övre medelklassförort till Tel-Aviv. 2004 gick han med i armén, där han var fallskärmsjägare i ett specialförband i tre års tid. En elitsoldat.
– Jag trodde att jag skulle kunna vara en god moralisk soldat, men insåg snabbt att det var en lögn. När vi fick order om att söka igenom helt oskyldiga familjers hem mitt i natten började jag tvivla. Problemet är inte den individuella soldaten, problemet är systemet.
Han gick med i Breaking The Silence och berättade om vad han själv hade gjort för överträdelser under sina år i militären.
– Det enda sättet är att avslöja allt. Hela idén med Breaking The Silence är enkel, att avslöja verkligheten. I slutändan har vi ett ansvar. Vi var de som deltog i det här. Jag är inte ett offer, jag är en förövare.
”Militären styr allt”
I Hebron, Västbankens största stad, leder Nadav Weiman från Breaking The Silence en rundtur längs den spöklika Shuada Street. Tårgasen sticker i ögonen medan han berättar om områdets bakgrund.
Sedan 17 år tillbaka är den forna huvudgatan avstängd för alla palestinier, efter att 850 israeliska bosättare flyttat in och tagit kontroll av kvarteren, med säkerhetszoner runtomkring som bevakas av beväpnad militär.
– Över hälften av husen står tomma här. Flera hundra butiker har stängt ner på gatan. Det brukade krylla av folkliv, berättar han.
Bosättningen här i centrala Hebron är en av de mest extrema yttringarna av en ockupationsrörelse som i dagsläget innefattar över 600 000 israeler som, enligt internationell folkrätt, bor illegalt på palestinskt territorium.
Det här är omdiskuterad och religiöst betydelsefull mark. Med patriarken Abrahams gravplats är det en av de heligaste platserna för både judendomen och islam. Här har fruktansvärda terrordåd begåtts från båda sidor.
Vi stannar till framför en stor lagerlokal.
– Det här brukade vara den största grönsakshandeln på Västbanken, säger Nadav Weiman och pekar in genom en dörr som står på glänt. Det är fyllt med bråte. Ödsligt och igenbommat.
Några barn med skruvlockar spelar basket i solen på en öde parkering. Vid infarterna till gatan står uniformerade militärer med automatvapen och kontrollerar alla som går förbi.
Två palestinska småkillar försöker smyga in i vår grupp, men stoppas bryskt av militären som puttar bort en av killarna med ett strupgrepp.
– Militären styr allt här. De är som en skuggregering, säger Nadav Weiman.
Han är från en familj av militärer, med en farfar som var befälhavare i kriget 1948 och en pappa som följde i samma fotspår. Själv gjorde han militärtjänst som krypskytt i ett elitförband nära Nablus och var inställd på att bli en soldat som försvarade Israel mot den palestinska terrorn.
– Men plötsligt insåg jag att jag bara var en polis som upprätthåller militära lagar mot palestinier, säger han.
Behöver omvärldens stöd
Insikten om att vara del av ett förtryckande system gjorde att han ville göra rätt för sig. 2011 gick han med i Breaking the Silence.
De är tydliga med att de arbetar för ett slut på den ockupation av Palestina som nu har pågått i över 52 års tid. De är inte pacifister, utan vill att armén ska finnas kvar ”som försvar, inte som en förtryckande ockupationsstyrka”.
Som aktivister måste hoppet finnas om en fredlig tvåstatslösning, men då krävs internationellt stöd, menar Avner Gvaryahu.
– Förändringen måste ske på en rad olika nivåer. Hos den israeliska allmänheten, i den palestinska communityn och på det internationella planet. Trump har påverkat väldigt mycket på marken här i Israel, men det är också upp till Europa att agera. Sverige tog en väldigt stark ställning när man erkände Palestina 2016. Vi behöver flera sådana röster, fler länder som följer efter. Israel vill annektera Västbanken och världens mäktigaste supermakt ger dem frikort. Då behöver vi Europas agerande.
Att Israel har en pågående regeringskris och nu ska hålla ännu ett nyval i mars, det tredje på mindre än ett år, ökar inte framtidstron. Avner Gvaryahu tror varken Netanyahus nuvarande regering eller den främste utmanaren Benny Gantz kan göra situationen bättre.
– Jag har inget hopp om något av regeringsalternativen. Gantz och Netanyahu är likadana, lika korrupta. Jag tror det behövs en radikal förändring. Personligen vill jag se en sekulär vänster, men det står tyvärr skrivet i stjärnorna, säger han.
Nadav Weiman tror att ockupationen kan sluta på tre olika vägar.
– Genom våldsamheter, genom internationell bojkott och sanktioner som i Sydafrika, eller genom att Israel till slut ger efter. Jag hoppas på det tredje alternativet.
Han ser hoppfullt på framtiden.
– Min dotter är 3,5 år nu. Hon kommer inte att göra militärtjänst i en ockupationsmakt, säger han bergsäkert.
