”Ingen letar efter de traffickerade tjejerna. Ingen bryr sig”

De kommer i gummibåtar som de flesta andra migranter från syd. Med löften om jobb på frisersalonger, eller som barnflickor, gör varje år tusentals nigerianska unga tjejer den farliga resan över Medelhavet i hopp om ett bättre liv. De vet inte att det som väntar dem är tvångsprostitution.

Journalisten Barbie Latza Nadeau avtäcker denna verklighet i boken ”Maffiakusten. Prostitution, knark och vapen i dagens Italien” som nyligen kommit på svenska. Hon är en amerikansk journalist som bott i och arbetat från Italien de senaste tjugo åren. Det var genom sin rapportering om migrationsfrågan som hon började upptäcka den allt större grupp nigerianska tjejer som kom över havet.

– Runt 2015–2016 märkte jag en skillnad i vilka som kom med båtarna. Det var då en 600-procentig ökning av unga nigerianska kvinnor och flickor. Och man såg sedan flickorna dyka upp på gatan, berättar hon för ETC.

Under 2016 kom uppskattningsvis 11 000 nigerianska tjejer över havet, varav över 80 procent bedömdes vara traffickingoffer ämnade för den italienska sexindustrin. Där drar de in pengar till nigerianska gäng, såväl som till de italienska brottssyndikaten som mot en avgift till-låter verksamheten. Längs vägen till Europa tjänar flera personer pengar på tjejerna. De säljs som en vara mellan rekryterare, smugglare och slutligen madamerna i Italien som huserar dem och som i sin tur betalar nigerianska kriminella gäng för säkerheten.

– Ett av de lättaste sätten att ta reda på om en tjej är utsatt för människohandel är att fråga hur mycket hon behövt betala för resan. Har de inte behövt betala så är de utsatta för människohandel. Men oftast är det ingen som frågar. Ingen letar efter de traffickerade tjejerna. Ingen bryr sig.

Migranter som betalar smugglare för resan har ofta betalat några tusen euro. Tjejernas skulder är däremot ofta uppe i det tiodubbla, när alla händer på vägen fått sitt. För att försäkra sig om att tjejerna arbetar av ”skulden” används folktro emot dem. Innan resan genomgår de en juju-förbannelse, där bitar av deras hud eller naglar lämnas hos häxdoktorer. Skulle de inte betala tillbaka är många av dem övertygade om att död väntar dem eller deras nära. Och skulle förbannelsen inte vara tillräcklig finns alltid hotet om gruppvåldtäkt eller mord.

– En av de första kvinnorna jag träffade 2011, det var innan människohandeln blev så här omfattande, berättade om juju-förbannelsen. Jag började göra efterforskningar och jag började också fråga alla nigerianska tjejer jag träffade på räddningsbåtar eller i hamnarna där migranterna anlände, om förbannelsen. Många visade mig sina ärr. De flesta tjejerna har råkat ut för förbannelsen. I Nigeria används juju-förbannelsen till allt möjligt, inte bara ondskefulla saker, utan av folk som vill bli gravida eller liknande. Men i de här fallen används den för att förslava tjejerna.

I Nigeria görs väldigt få försök att informera om vad som händer med tjejer som skickas till Europa, berättar Barbie Latza Nadeau.

– Även de som har hört talas om sexslaveriet tror att det inte kommer att hända dem. De kanske tror att de på sin höjd kommer behöva vara sugarbaby åt någon man, de har ingen aning om att de kommer att behöva ha sex med kanske 20 män om dagen.

Vägen in i sexhandeln går ofta via några av de asyl- och mottagningscenter som finns över Italien, från vilka det är lätt att försvinna. Flera gånger har det uppdagats att mottagningscenter är infiltrerade av maffia. När offren för människohandel försvinner från centren står ofta deras namn kvar i systemen, och centren kan håva in statliga pengar för deras uppehälle. Handeln har sitt epicenter i trakterna kring Neapel, men förgrenar sig ut över Europa. Även i Sverige har fall uppdagats med kvinnor som tvingats till prostitution med hjälp av svart magi. I somras dömdes en man och en kvinna Malmö för människohandel och grovt koppleri efter att de tvingat en kvinna, som innan avresan från Nigeria genomgått en juju-ritual, till prostitution. I februari dömdes två personer i ett liknande mål.

– Pengarna som tjejerna bidrar med till de nigerianska gängen, och till de italienska brottssyndikaten är en stor drivkraft. Det är ett sätt att få tag i stora summor pengar utan att behöva tvätta dem. Tjejerna drar in massor av pengar, som oljar den organiserade kriminalitetens maskineri.

Varför har det blivit så utbrett i Italien?

– Att Italien ser mellan fingrarna när det gäller brottssyndikaten är den största orsaken till att det sker i så stor skala. Det finns också en stor efterfrågan. Om det inte fanns män som ville köpa sex på gatan skulle inte så många tjejer tas hit. Så länge italienska män köper sex på det här sättet kommer det alltid att finnas en efterfrågan. Det finns inga försök att informera män om vilka de här tjejerna är och vad som har hänt dem. Prostitution är så vanligt och accepterat. Det gör det lätt att vända bort blicken från detta. Om folk ser en ung svart kvinna på gatan så tänker de att hon vill vara där.

Vad tänker du om den nordiska modellen, där sexköp är olagligt, men inte att sälja sex?

– Jag tror att det kan bli mer riskfyllt för tjejerna, om de måste gå under jord. Om de hamnar på hemliga bordeller, där ingen utom köparna vet att de existerar. Det skulle kunna bli farligare. Vi pratar om organiserad brottslighet, de kommer inte ge upp den här inkomsten. På gatan finns åtminstone möjligheten att rymma eller räddas.

Men det skulle kunna minska efterfrågan.

– Ja, det skulle det absolut kunna göra. Men här är sexköp så accepterat och integrerat i kulturen. Jag har svårt att se att det skulle kunna bli straffbart. En del av det har att göra med den katolska kyrkan. Män vill inte göra vissa saker med fruar eller flickvänner, som de i stället lever ut med kvinnor i prostitution. Så kulturen har accepterat det. Många av kunderna är gifta män, eller unga killar som vill förlora oskulden och så.

Varför är det just Nigeria som människohandeln sker ifrån?

– Nigeria är också ett korrupt land. Det är ett rikt land, men rikedomen är inte fördelad. Fattigdomen är stor. Det har också funnits legitim arbetskraftsinvandring från Nigeria, framför allt för arbeten inom jordbruket. Så det finns ett nigerianskt sammanhang här, sedan 1980-talet. Men maffian har förstört mycket jordbruksmark genom att dumpa giftigt avfall, så jordbruksjobben har blivit färre. Arbetare från Nigeria sögs i stället in i kriminalitet och blev i stället droglangare åt den organiserade brottslighetens droghandel. Västafrika är också en viktig del i hur droger transporteras till Europa. Det är den vägen en stor del av drogerna som når Europa färdas, så nigerianska gäng har blivit en del av smugglingen av droger till brottssyndikaten Cosa Nostra, Camorran och ’Ndrangheta. Det här är ytterligare en inkomstkälla.

Boken släpptes på engelska i början av året, men har ännu inte släppts på italienska. Inget italienskt förlag har nappat.

– Det är tyvärr väldigt talande för den politiska situationen i Italien just nu. Med den högerextrema regeringen och de högerextrema vindarna, finns inget utrymme för en bok som ser på någon migrantgrupp på ett sympatiskt sätt.

Vilka är de största hindren för en förändring av den här situationen?

– Det saknas i dag en vilja att ändra på detta. Så länge viljan inte finns, så länge det inte prioriteras så kommer det att fortsätta. Folk tittar bort, det är en öppen hemlighet, alla vet, men ingen gör något.

– Det finns också en sådan otålighet när det kommer till invandring här. 600 000 personer har kommit de senaste fem åren. Det har utvecklats en inte så subtil rasism. Folk ser alla svarta och frågar sig, vad gör ni här, varför kommer ni till vårt land. De ser bilder på gummibåtarna. De gör inte skillnad om några av dem har varit utsatta för människohandel. Det är en del av problemet. Om det här var italienska tjejer, skulle ingen tillåta det. Man måste fråga sig varför man tillåter det när det är unga afrikanska tjejer.

Har den nuvarande regeringen alls berört problematiken?

– Nej, den tar det inte på allvar alls. Departementet för likabehandling, som är det departement som traditionellt har hanterat frågor om människohandel, har inte ens en minister för tillfället. Det är ett departement som inte fungerar alls just nu, så bortprioriterat är det.

Sergio Nazzaro som är parlamentarisk talesperson för Femstjärnerörelsen, vilken tillsammans med högerextrema Lega utgör regeringen, menar att traffickinghistorierna är överdrivna av en vänster som vill ha fri invandring. Han har sagt om de nigerianska kvinnorna i prostitution att ”de vet exakt vad de håller på med. Du kan inte säga till mig att de här kvinnorna inte väljer det här. Se hur de klär sig och uppför sig.”

– Salvini och extremhögerns uttalade agenda är att stoppa all invandring, det skulle vara svårt för dem att göra något överhuvudtaget relaterat till migranter, om det kostar pengar.

Vad hoppas du att boken ska bidra till?

– Jag hoppas att folk ska börja bry sig. Det är väldigt lätt att göra ingenting, men det är också lätt att göra något litet. Ge pengar till härbärgena och organisationerna som jobbar mot det här. Om du ser en ung rädd tjej på gatan ska du undra varför hon är där. Om folk bara vet om att det här finns, kanske någon gång någon med makt att förändra kommer att säga att vi måste göra något åt det här. Om vi fortsätter prata om det, påtala det, det låter naivt men till slut kommer någon att lyssna.

– Jag uppskattar att ni lyfter den här historien, det finns bara ett fåtal personer som bryr sig. Kanske berörs nu några till och väljer att göra något. Det viktiga är att vi inte glömmer att de här tjejerna är där ute. Och de vill inte vara där. Som samhälle måste vi känna skuld över vad vi låter pågå mitt ibland oss.