Ilska när Georgien blir tillflyktsort för ryssar som inte vill strida

Rustaveliavenyn, den georgiska huvudstadens paradgata, sjuder av liv och vägarbeten. Kaféerna och restaurangerna är fulla till bredden, temperaturerna är milda och Tbilisi verkar ha återgått till pre-pandemiska turismnivåer. Bland de främmande språken som ljuder är det ett som tydligt dominerar: ryska.

Georgien blev först en fristad för belarusier som flydde från Aleksandr Lukasjenkos förtryck, senare för ukrainare som flydde kriget – men också för ryssar, som började komma efter invasionen av Ukraina och ännu mer så efter att Vladimir Putin utlyste en partiell mobilisering. Köerna vid gränsstationerna i de kaukasiska bergen, där Ryssland möter Georgien, ringlar sig upp till 20 kilometer långa. Mellan 6 000 och 10 000 ryska medborgare anländer varje dag till Georgien, ett land med en befolkning på 3,7 miljoner, och som tack vare sin historia som en del av Sovjetunionen är lätt tillgängligt för ryssar. De behöver inga visum.