BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

”Allt för lulz”, allt för ett asgarsv (på någon annans bekostnad), är filosofin i subkulturen som växt fram i dessa nätets anonyma utmarker. 

– Jag såg det här hända live, berättar Jamie Bartlett när vi ses. 

– Jag satt och tänkte, herregud, vad håller de på med? Det var då jag bestämde mig för att skriva den här boken. Jag kände att jag ville berätta historien om vad som händer på de här platserna.

Händelsen återberättas i Jamie Bartletts bok Det mörka nätet. Boken beskriver vad som händer i nätets utkanter, bland trollen, hackarna och hatarna, som rör sig i samma terräng som visselblåsare, journalister och människorättsaktivister. 

Det mörka nätet, Darknet, är oindexerade sidor som inte kan nås via vanliga sökmotorer. Sajterna nås via en webbläsare kallad Tor. Här finns den mytomspunna marknaden Silk road, som ser ut som vilken e-handelssajt som helst, men som mestadels säljer droger. Där finns bilder på produkter, priser och kundomdömen. Valutan som gäller är den digitala valutan Bitcoin, som om den används rätt, kan användas helt anonymt. Här finns också vapenhandel, sajten ”Assasination market”, där man kan spela på kändisars dödsdatum och barnpornografi, men också säkra brevlådor för visselblåsare att lämna uppgifter och aktivistnätverk. 

Vilka drivkrafter finns bakom rörelsen mot större anonymitet?

– Det finns många olika anledningar till varför folk vill vara anonyma och gömda online. Tor-browsern uppfanns av den amerikanska marinen, för att den amerikanska marinen vill vara anonym online. Människorättsaktivister utvecklar teknik så att journalister kan vara anonyma online. Det pågår mycket utveckling bland folk som bryr sig om integritet på nätet. Ju mer vi delar med oss om oss själva, ju mer vi hör om hur mycket Facebook eller Google vet om oss, desto mer växer en efterfrågan från folk på sätt att vara anonyma. 

– Mjukvaruföretag och stora tech-företag inser detta, de investerar också i kryptering. Till och med Whatsapp har numera tung kryptering. Det är en stor drive mot högre anonymitet och mer integritet. Du kanske delar bankuppgifter via mail ibland?

Ja, det händer…

– När du inser att hackare lätt kan se detta, kanske du börjar leta efter mer krypterade tjänster. Det är inte för att du är kriminell eller för att du ska köpa droger eller kolla olaglig porr. Du bryr dig om att skydda dina uppgifter. Så drivkrafterna finns hos vanligt folk också. Men, som jag ser det, är det människor i utkanten: kriminella, visselblåsare, aktivister, det är de som ligger före alla andra. Det är de som har störst motiv att förbli osynliga. 

Så de är först som användare och utvecklare?

– Ofta är de båda, precis. Det är de som leder den här utvecklingen och det är märkligt. Vi lär oss nu om hur man skyddar sig online från de kriminella.

– Generellt så är det ”the good guys” som utvecklar mjukvaran som ”the bad guys” använder. Många rättighetsgrupper och aktivister bygger mjukvara eller driver Tor. De gör det inte för att de vill underlätta för pedofiler att ge sig ut på internet. De gör det för att de tror starkt att människor behöver kunna värna sitt privatliv på internet. Det råkar bara falla sig så att Islamiska staten, barnpornograferna och droghandlarna följer utvecklingen väldigt nära. Och de plockar upp de nyaste verktygen åratal innan resten av samhället gör det. 

Hur ser det ut, vad möter en ovan användare som tar sig in där?

– Många använder en Tor-browser på det vanliga internet. Du måste inte gå in på Darknet. Många använder den för att undvika att avslöja var de befinner sig. Jag använder den när jag hänger i nynazistiska forum för research, då vill jag inte att de ska veta vem jag är. Använder jag en vanlig webbläsare kan de få ut min IP-adress och genom den kan de ta reda på var jag bor. Det vill jag inte. Många aktivister, poliser och journalister använder Tor för att göra normala internetgrejer. 

– För att komma in på Darknet behöver du browsern och en url som är del av Darknet-nätverket. De består av en massa siffror och bokstäver, som du inte skulle kunna memorera och de slutar på ”.onion”. De tar dig ofta till en landningssida, en indexsida där det finns länkar till de mest populära sajterna. Sen kan du klicka runt och ta dig vidare från olika sidor. Det är inte så lätt att navigera. En del sajter kan du inte hitta alls.

– Om jag skapar en sida som jag vill att bara du och jag ska ha tillgång till. Jag ger dig adressen och där kan vi ses och tala anonymt i ett forum. Ingen annan kan hitta den eller kan veta att den existerar. Den kommer inte finnas på någon indexsida. Många lägger sina sajter på indexsidorna för att de ju vill att folk ska hitta dem, det är ju marknadsplatser. Men många är väldigt hemliga. Men det finns ju mycket på normala internet som du inte heller kan hitta. 

– Det är det som är den stora myten och anledningen till att boken inte bara handlar om Tor. Mycket av det värsta på internet händer på det normala internet. Man kan låtsas att det händer i något gömt nätverk, men det är skitsnack. Det finns många vanföreställningar om var det dåliga beteendet äger rum och mycket av det är på fullt normala delar av internet. 

– Men en chockerande grej med det mörka nätet är hur tillgängligt allt är. Helt plötsligt ligger en länk till olaglig pornografi där och det känns superläskigt, tänk om jag råkar klicka på den. Klickar du på länken begår du ett brott och det är psykologiskt skadligt. Man kan aldrig göra något man sett osett. Det var en fruktansvärd känsla att det fanns så nära. Det är förvirrande att se en sådan länk, men den ser ut som alla andra tusen länkar man ser.

Hackers har flera gånger tagit strid mot barnpornografin på Darknet. 2011 genomförde nätverket Anonymous ”Operation Darknet” där en sajt stängdes ner och användarnas uppgifter spreds offentligt. Nätverket har lovat att fortsätta krascha servrar som tillgängliggör barnpornografi. Hackers har även överlämnat uppgifter till polisen. 

Vårt rättssystem håller ju precis på, om än alldeles för långsamt, att börja anpassa sig efter nya typer av brott, som internet-övergrepp, stalking och förtal på nätet. Med Darknet blir det ännu svårare att hitta förövarna, är inte det lite skrämmande?

– Det är redan ett stort problem och det finns ingen lätt väg runt det. Polisen i de flesta länder svämmas över av personer som stalkas, får sina bilder spridda eller förtalas på internet. Det är en värld av nya problem. Man måste hitta nya sätt att samla bevis.

– Folk tappar förtroendet om polisen inte kan lösa att någon stulit ens uppgifter, delat ens privata bilder eller stalkat en på nätet. Det gör de radikala libertarianer, som byggt mycket av den här teknologin, väldigt glada förstås. Men för många vore det katastrof.

Du nämner radikala libertarianer. Vilka ideologiska drivkrafter finns bakom den här utvecklingen?

– Filosofin bakom mycket av den moderna krypteringstekniken kommer från en radikal libertariansk strömning från USA i början på 90-talet, chifferpunkarna. De anser att om vi kan stoppa regeringen från att kontrollera oss och övervaka oss, från att beskatta oss, så skulle regeringarna inte kunna bekosta välfärdstjänster och regeringarna skulle kollapsa. 

– Socialdemokrater och vänstermänniskor som stödjer dessa rörelser, för att de delar en gemensam syn på privatliv och integritet på internet, inser inte att de kryper i säng med människor som står otroligt långt ifrån dem ideologiskt. Vad de vill uppnå är extremt olika. Det är bisarrt att Julian Assange har blivit en hjälte för vänsterfolk. Han är en högerlibertarian som anser att välfärd är dåligt, offentliga utgifter är förkastligt, offentlig sjukvård och så vidare får folk att bli beroende av staten. Motsatsen till vad en vänster brukar tycka, det har uppstått många märkliga allianser.

– Det finns så klart flera inriktningar. Det finns anarkokapitalister, tekniklibertarianer som tror att modern teknologi kan skapa en digital nation, med anonyma betalningssystem där man kan göra affärer utanför statens långa arm. Ett alternativt, totalt fritt universum online. Och för några, som Timothy May, som är oerhört inflytelserik och en förgrundsgestalt inom chifferpunkscenen, men som ingen vet vem det är. Han anser att 95 procent av mänskligheten är fördömd. Alla på socialbidrag är lata och värdelösa, de ska svälta istället. Och det är ok, för de bästa människorna, de kommer att blomstra. De förtjänar det och de kan bo i små gated communities, skyddade av kryptering där de kan tjäna jättemycket pengar. Det är som i Ayn Rands version av Galts klyfta där en grupp briljanta vetenskapsmän lever tillsammans och utvecklar vetenskapen och alla andra kan dra åt helvete för de är lata och betyder ingenting. Det är en, för mig skrämmande, libertariansk värld, som några av dessa människor vill skapa.

– Det får mig att undra om de människor, som av goda skäl stödjer utvecklingen av den här mjukvaran, inser vad ideologin bakom det är. Vi måste vara medvetna om vad det är.

Men det är också många som bygger detta enbart på grund av att de vill sprida frihet i världen, skydda journalister och aktivister. Det är ett brett spektrum. 

Du tar i boken upp både fantastiskt kreativ teknikutveckling och riktigt vidriga saker och en väldigt destruktiv nätkultur. Ser du att någon av dessa, kreativiteten och destruktiviteten dominerar över den andra?

– De går hand i hand. Det är intressant med fenomen som exempelvis bitcoin. Det var i början bara av intresse för kryptoanarkister och droghandlare på Silk road, och nu är det en gigantisk industri. Den blockteknik som bitcoin bygger på, lägger jättar som IBM nu miljontals dollar på att utveckla för att de tror att det revolutionera bank- och finansvärlden. På några år har den här lilla nischen av människor i utkanten arbetat fram något som stora banker nu visar stort intresse för. Man kan aldrig överskatta hur kreativa dessa platser är. 

Delar av den nätkultur du beskriver känns oerhört alienerad, det spelar ingen roll vad man gör mot en annan människa. Inget är på riktigt. Var kommer det ifrån?

– I internets begynnelse ville man bygga ett annat universum, där reglerna var annorlunda och inget spelade någon roll. Du kunde skapa vad som helst och vara vad som helst. Det lever kvar idag på sina håll. 4chan är ett sådant ställe. Det finns vissa regler, om du går in utan att förstå reglerna och kulturen kan du råka illa ut. Det var det som hände tjejen som fick sina bilder skickade till anhöriga, hon gjorde ett misstag och då förtjänar hon enligt reglerna detta. Det finns en kultur bland de som ser sig själva som internetinfödingar, som tenderar att se andra som inkräktare i deras värld. De uttrycker det genom att göra vad fan de vill. De tappar ibland kontakten med vad som är okej. De har en intern filosofi, om du gör fel blir du blåst, allt är tillåtet. Vill du vara med så måste du spela efter samma regler. 

Är det en mansvärld?

– Det är en intressant fråga. Jag hade inte insett det, men en som läste manuset påpekade att nästan alla personer i boken är män. Jag hade inte ens tänkt på det. Medan offren ofta är kvinnor. Proanorexia- forumen domineras av kvinnor, annars är det av någon anledning fortfarande en stor mansdominans i de här subkulturerna. På 4chan till exempel, trollas kvinnor mycket mer, mäns frustration tas ut på kvinnor, det finns mycket sexism. Vissa säger att det beror på att kvinnor kliver in på en arena som män betraktar som sin. 

– Och ser man till hackerkonferenser, internetkonferenser och techföretag, så finns det definitivt en mansdominans också där. Men det är under förändring. Twitter och Facebook är representativa nu. Men subkulturerna och trollkulturerna är fortfarande männens värld.

Du förutspår att det mörka nätet kommer bli mainstream. Varför?

– Inte bara Darknet utan anonymitetsförstärkande åtgärder i allmänhet, det kan vara massa saker. Bara på 2-3 år har vi sett en massiv förändring. Det har dykt upp krypteringsappar för vanliga sms eller mail. Det är del i samma trend mot mer anonymitet. Det finns fler sätt att vara gömd online än det fanns för bara tre år sedan. När jag började med boken fanns det inte mainstream-sajter på Darknet. Men mot slutet av arbetet hade det dykt upp. Facebook har gjort sin sajt tillgänglig, nyhetssajter har dykt upp, The New Yorker har en sajt. Det är en långsam övergång där Darknet blir mer och mer som det vanliga.

Din nästa bok Radicals, som kommer 2017, rör sig också i utkanterna, men bland politiska rörelser. Finns det en koppling mellan böckerna?

– Inspirationen är densamma som till den här boken. Jag tror att utvecklingen kommer från utkanterna och ytterligheterna. Fast denna gång söker jag mig offline istället för online. Det som endast användes av kryptoanarkister och kriminella på internet för ett par år sedan börjar bli mainstream. Och jag tror att det är likadant med politiken. Det som är extremt idag kan vara mainstream imorgon, på gott och ont, och därför är de platserna intressanta att undersöka. 

I Radicals möter Jamie Bartlett allt ifrån radikala miljörättskämpar, transhumanister, islamistiska extremister, högerextremister, grupper som lever helt utan modern teknologi och grupper som lever i det närmaste totalt uppkopplade.

– Man ser alltid en annan sida när man kommer nära. Varför de är arga, frustrerade och svikna? Man börjar förstå att folk ansluter sig inte till rörelser bara på grund av idéerna, utan för att hitta ett syfte, en gemenskap och en social rörelse. 

– Modern politik har reducerats till ett smalt utrymme för liknande personer med liknande politik. De här grupperna i utkanterna drar isär det politiska spektrat.

När tror du vi kommer att se det första målet med ett mord beställt på Darknet?

– Jag skulle inte bli förvånad om det hände. Det finns redan människor som har försökt och folk som har dömts för försöksbrott på det området. Ibland vet man heller inte vad som är på riktigt. Det finns massor av sajter för att leja en mördare. Det går inte att veta om det är på riktigt eller inte. Man kan ju inte prova. Antingen tittar man på något jätteallvarligt eller så är det en bluff.

– Alla blir så upptagna vid att man kan göra detta på nätet. Människor gör sådant här offline redan som det är.

Men skalan är väl det som skrämmer, att det blir tillgängligt för alla? 

– Ja, det är sant. Och det gäller allt dåligt beteende på nätet, droghandel, olaglig pornografi, självmordssajter. Nätet gör att det blir mer tillgängligt för folk. Det skapar inte beteendet, men det gör det mer lättåtkomligt. En sak som sällan kommer fram är att leda är en av de stora drivkrafterna bakom mycket av det här destruktiva beteendet. Folk som inte har något att göra, de sitter vid datorn, är sysslolösa, uttråkade och trötta. De är arbetslösa, eller bara uttråkade tonåringar och de gör saker, trollar folk, går in på olagliga porrsajter för att det är lätt. 

– Det är många som ser olaglig pornografi som aldrig skulle ha letat upp det annars. Om de hade varit tvungna att resa till Nederländerna, hitta en källarbutik, köpa en olaglig tidning och smuggla tillbaka in i landet. De skulle inte göra det. Men med tre klick bort så gör de det. De tittar. Folk säger att det är bara en reflektion av mänskligt beteende, folk har alltid gjort dåliga saker och nu gör de det online också. Det är sant, men inte helt. För vissa är internet en möjliggörare. Det gör allt lätt. 

I boken beskrivs fenomenet som en ny typ av sexualförbrytare, specifik för interneteran: Bläddraren, som ramlar över länkar, klickar vidare och vidare. 

Det mörka nätet är en plats av makt och frihet, människor reagerar olika på makt och frihet, och anonymiteten har ett pris, skriver Jamie Bartlett i bokens slutord. 

– Det är viktigt att komma ihåg att det finns så många bra användningsområden för Tor. Jag använder det, grävande journalister använder det, visselblåsare använder det. Särskilt stor nytta har den i andra delar av världen. Om jag vore en demokratiaktivist i en diktatur, skulle jag inte klara mig utan alla denna kryptering. Men är jag en polis i Sverige som försöker stoppa pedofiler är exakt samma teknologi otroligt frustrerande. Jag förstår varför.

– Problemet är att du inte kan välja det ena eller det andra för det är samma teknologi. Antingen båda eller ingen, det är inte möjligt att ha anonymitet bara för de ”goda”. Så frågan är vad är du villig att acceptera? Jag accepterar det dåliga och det bra. 

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.