Hur farligt är skulder egentligen?

Det är förvirrande eftersom det är olika aktörer som vill driva olika politiska agendor. De nationalekonomer som säger att bostäders stigande lån inte är något problem, är samma ekonomer som var djupt övertygade om att finanskraschen inte skulle kunna hända.

Samtidigt är de ekonomer som sitter på kommuner och riksdag och regering fostrade i en ideologi där politikens uppgift inte är att investera och låta det offentliga växa, det ”minskar utrymmet” för privata näringslivet, och därmed argumenterar man för investeringar som om de bara var en kostnad och inget som gör oss starkare och rikare i framtiden.

Sen finns det faktiskt ekonomer från ett mer kritiskt håll, som anser att hela penningsystemet är tokigt och att lån inte ska finnas om de inte motsvarar att man innan dess lagrat samma summa i ett bankvalv. Vårt system där banker lånar ut pengar till exempelvis en bostad, som sedan blir ett värde i bankens balans, är något osunt enligt dem.

Det är många olika saker som blandas här så låt mig kort ta dem från min utgångspunkt.

Det viktiga är vad man lånar till! Jag menar att stater och kommuner kan låna enorma pengar idag för att rädda framtiden. Om man lånar för att bygga bostäder (= minska bostadsspekulationen), eller om man lånar till infrastruktur (till exempel järnväg, elnät, bredband), så gör man oss alla rikare på sikt. Samhället blir effektivare och starkare.

Om man istället lånar för att ersätta skattesänkningar så skapar man ökade klassklyftor i samhället, om skattesänkningarna ser ut som de gjort i Sverige. Mycket av statskupperna i västvärlden handlar faktiskt bara om detta. Sänkta skatter har ersatts med lån till konsumtion, som man sedan skyller de fattiga för: ”Sjuka kostar för mycket”, och så vidare, och så vidare.

Så den första frågan är VAD man lånar till. Inte att man lånar.

Enligt mig kan stater låna flera gånger landets BNP utan problem. Detta då ett land lånar av sina medborgare i första hand. Och lånen betalas genom medborgarnas skatt i framtiden. Bankernas roll är ett jätteproblem. Banker tjänar idag på att priser på bostäder stiger genom att de därmed får låna ut mer pengar OCH samtidigt får säkerhet för sina lån. Men säkerheten är ju bara en prisökning beroende på brist och på att folk tvingas ta dessa lån för att ha någonstans att bo. De här lånen borde ersättas med offentliga lån och kreditsystemet, som hanteras genom demokratiska ägda och styrda banker utan vinstintresse. ”Förstatliga bankerna” är ju något vi gör vart tjugonde år, men sedan säljs de tillbaka till samma bankägarkrets.

Världens ekonomi går inte under för att det finns stora lån. Genom världshistorien har gång på gång lån avskrivits när samhället blivit fast i en lånespiral.

Det är möjligt att det kan hända igen. Men inte på grund av lånen i sig, utan på grund av att de sociala effekterna av att långivare (det vill säga de rika) får enorma inkomster medan alla andra blir fattigare. Det klarar inte ett samhälle i längden. För att rädda systemet måste staten agera och då kan nedskrivning av skulder vara ett sätt.

Men det finns också en djupt felaktig berättelse om att lån och penningmängd i sig själv skulle vara ett automatiskt problem som gör att ekonomin kraschar på grund av en ”jättegigamegaskuld” (se diagrammet).

Såhär brukar man presentera denna jätteskuld som påstås göra det omöjligt för stater och ekonomin att fungera framöver. BNP verkar skrämmande liten jämfört med ett ”skuldberg”.

Jag tycker det är fel. Propaganda snarare än upplysning.

Man kan inte jämföra BNP med en skuld. BNP räknas varje år, det är en ettårssiffra. En skuld ska – om den nånsin betalas – återbetalas under tio, tjugo, trettio eller ändå längre period.

Solceller tar tio år att betala av. Hus kanske trettio år. Järnvägar fyrtio och så vidare. Beroende på vad du lånar till, påverkas hur du ser på samhällets ”problem”.

Det är inte med ett års BNP världen ska granska skulderna utan med kanske 30 års BNP. Och då blir den stora höga lånekurvan väldigt liten.

Det viktiga är vad lånen används till. Ökar de kraften i ekonomin eller skapar de bara spekulation och bubblor?

Lån i sig är inte ett problem. Utan vad lånen används till. Och givetvis vem man återbetalar till. Om staten lånar från offentlig sektor (vilket man kan göra i Sverige), är det ju bara till oss själva vi betalar ränta. Det finns då överhuvudtaget inget problem med höga lån. Bara en positiv omfördelning.