Hot och våld mot kvinnliga journalister stryper pressfrihet

– Du behöver inte längre befinna dig i ett konfliktområde för att utsättas för övergrepp, sade Kim Barker, reporter vid New York Times och författare till boken Taliban Shuffle, i samband med att CPJ:s bok presenterades i förra veckan.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Efter att Kim Barker skrivit en artikel om de sexuella trakasserier hon utsatts för fick hon på internet omdömet av en person att hon var så ”fet” och ”oattraktiv” att ”ingen vill våldta dig”.

Tvingades gå under jorden

Även om män också drabbas är det hat kvinnor som drabbas av ofta både råare och mer sexualiserat. Ofta stannar inte hoten vid att bara vara just hot. I Colombia kidnappades och våldtogs exempelvis journalisten Jineth Bedoya Lima år 2000, efter att ha varit med och avslöjat en illegal grupp av vapenförsäljare i landet.

År 2012 tvingades den ­liberianska journalisten Mae Azongo gå under jorden efter att ha fått allvarliga dödshot i samband med att hon skrivit en artikel om farorna med kvinnlig könsstympning. Året därpå sköts den libyska journalisten Khawlija al-Amami av en grupp män. Hon överlevde, men fick sedan ett sms med budskapet att hon skulle dödas om hon inte slutade med sin journalistik.

Många journalister som är engagerade i hbtq-frågor utsätts också för allvarliga hot och våld. Nyligen mördades Xulhaz Mannan, som var redaktör för Bangladeshs enda hbtq-tidning, i sitt hem.

Stort mörkertal

Samtidigt väljer många kvinnliga reportrar att inte rapportera om de övergrepp de utsätts för. Ett av skälen kan vara att de inte vill riskera att inte få fler uppdrag ute på fältet.

– Det är ett moment 22. Jag vill inte förstärka den här tanken på att vem jag är skulle påverka min förmåga att rapportera om ett ämne. Samtidigt är detta ett problem som måste åtgärdas, sade Rawya Rageh.

CPJ:s vice ordförande Kathleen Carroll påpekar att hot om sexuellt våld länge har utgjort ett hinder för kvinnliga journalisters yrkesverksamhet – men att det finns metoder för att hantera hoten. Som exempel har organisationen International Women’s Media Foundation ett särskilt program som syftar till att ge kvinnor verktyg för hur de ska agera i fientliga miljöer. Det är även är mycket viktigt att redaktionerna leds av personer som har den kunskap och medkänsla som krävs för att minimera hot som riktas mot personalen.