Att som kvinna behöva utstå ”piropos” har länge varit en del av gatubilden i många latinamerikanska länder. Individer av det manliga könet som observerar och kommenterar en kvinnas utseende har under decennier varit helt normalt och accepterat i städer som Buenos Aires, Lima och Rio de Janeiro. Men Latinamerikas kvinnor har börjat få nog av ”piropos”. De vill slippa gå omvägar, kunna ta en joggingtur var de helst behagar och ha på sig vad som helst utan att bli visslade efter – de vill helt enkelt vara ifred i det offentliga rummet.
– Vi har inte bett om att få höra vad främmande män tycker om vårt utseende, det handlar inte om komplimanger utan om trakasserier och vi är less på dessa, säger Natalia Giraldo från det colombianska nätverket Observatorio Contra el Acoso Callejero Colombia (Observatoriet mot gatutrakasserier).
Bara det senaste året har debatten om muntliga trakasserier på gatan blossat upp i Latinamerika. Samtidigt har flera nätverk och organisationer som vill uppmärksamma och bekämpa fenomenet blivit alltmer synliga. I Argentina hettade det till för ungefär ett år sedan när Argentinas president Mauricio Macri, som då var stadens borgmästare, gick ut i medier och försvarade piropos.
– I grunden gillar alla kvinnor att höra piropos, även om den innehåller något ohövligt som exempelvis ”Vilken fin rumpa du har”, menade Mauricio Macri och fortsatte:
– Nuförtiden kommenterar jag inte kvinnor på gatan för min frus skull. Istället observerar jag i tysthet. Det finns inget som kvinnors skönhet.
Politikern var tvungen att senare samma dag gå ut offentligt och be om ursäkt och den mediala debatten var igång.
– Debatten fortsätter än idag, ett år senare, säger Giuliana Pignataro från nätverket Acción Respeto (Aktion Respekt).
– Tyvärr har många män, och även kvinnor, liknande tankar som Mauricio Macri, säger Giuliana Pignataro.
– Det finns en idé om att kvinnan gillar att få sitt utseende kommenterat, att dessa kommentarer är komplimanger och till och med att kvinnor söker efter det här med sitt sätt att klä sig och så vidare.
Giuliana Pignataro menar att en vanlig åsikt är att protesterna mot piropos är överdrivna. Och att det finns kommentarer som enbart är positiva och respektfulla.
– Men det här börjar tidigt. Redan från 8–10 års ålder får du som tjej utstå piropos och under en dag kan handla om 10–15 kommentarer. Vad gör det för en kvinnas självbild i längden? Och varför ska vi acceptera att vara konstanta objekt, som att vi skulle vara levande konstföremål?
I en undersökning gjort i Argentina svarade 90 procent av kvinnorna att de någon gång känt sig trakasserade av piropos.
Josefin Ekner bor i Buenos Aires sedan två år tillbaka och berättar om hur hon dagligen utsätts för kommentarer när hon rör sig i staden.
– Jag bestämde mig för att räkna antalet kommentarer på väg till jobbet. Jag kom upp i sjutton stycken på bara fem kvarter. För det mesta är det kommentarer om hur snygg eller vacker man är. Men snuskiga piropos förekommer. Jag har exempelvis fått höra ”Var är du på väg conchita (lilla fitta)?” och det av två äldre män.
Hon fortsätter:
– Det finns dagar när jag drar mig för att exempelvis gå ut och springa. Men visst blir man van. Och allt mindre förvånad.
I en artikel i BBC Mundo (den spanska versionen av BBC) resonerar antropologen och forskaren Soledad Cutuli att gränsen mellan en komplimang och trakasseri är svår att fastställa men att detta inte betyder att det existerar positiva piropos eftersom själva konceptet är ett uttryck för ett patriarkalt samhälle. Däremot finns det piropos som är grövre än andra och där det definitivt handlar om sexuella trakasserier.
”Varför suger du inte av mig?” och ”Brunetten, kom hit så våldtar vi dig”, är exempel på kommentarer som tjejer i Argentina fått höra av främmande män på gatan. Förra året bad Acción Respeto tjejer runtom i landet att skicka in vittnesmål på piropos de utsatts för och sju av dessa tejpades upp på affischer runtom i landet i en kampanj med sloganen: ”Obekvämt att läsa? Tänk dig då att behöva höra det.”
– Tanken med kampanjen var att få de män som står för dessa kommentarer att sätta sig in i kvinnors situation, säger Giuliana Pignataro.
Kampanjen fördes under ”La Semana Internacional Contra el Acoso Callejero (Internationella veckan mot gatutrakasserier), en vecka som existerar sedan 2011 och som är ett samarbete med bland annat nordamerikanska organisationen Stop Street Harassment.
– I Argentina finns ingen lag mot verbala sexuella trakasserier. Och de lagar som existerar för att skydda kvinnor mot exempelvis blottare fungerar generellt illa och tas inte på allvar. Manliga poliser är dessutom en typisk grupp som gillar att kommentera kvinnor på gatan. Att som tjej gå till dessa och göra en anmälan av det här slaget är därför ett problem, säger Giuliana Pignataro.
Först ut i Latinamerika att engagera sig mot piropos var Peru där organisationen Paremos el acoso callejero (Stopp på gatutrakasserier) startades 2011. Debatten fick ytterligare snurr för cirka ett år sedan när en känd skådespelerska blev utsatt för att bli onanerad framför på en buss. Nätverkets nästa steg blev att driva igenom en ny lag för att skydda kvinnor mot sexuella trakasserier, även muntliga sådana. Landets politiker var i stort sett eniga när lagen klubbades igenom i Perus parlament i fjol. Lagen innebär att kvinnor numera kan anmäla piropos som sexuella trakasserier. Projektet tar plats i landets generella plan i arbetet mot kvinnovåld och inkluderar även stadgar om att utbilda grundskolelärare i jämställdhet. Men kritiker menar att lagen är ett spel för gallerierna som egentligen inte kommer förändra någonting.
Liknande lagförslag diskuteras just nu i Chile och Panama, där det finns relativt stort stöd. De invändningar som finns mot att lagstadga handlar om att man kan komma att inkräkta på yttrandefriheten.
– De flesta som resonerar så är män, säger Natalia Giraldo.
Men alla Latinamerikas kvinnor är inte eniga om att piropos enbart är något negativt. När BBC Mundo frågade runt bland sina anställda i Latinamerika och Spanien varierade svaren.
”Jag har många kvinnliga vänner som saknar när de inte blir kommenterade och känner sig smickrade när de blir det. Personligen får piropos ofta mig att skratta för att de många gånger är humoristiska”, menade en av nyhetsorganets reportrar i Venezuela. ”I Mexiko är piropos en del av vår kultur och att någon säger att du är vacker eller ger dig ett leende ser jag som positivt”, menade en annan.
Att piropos är en del av den latinamerikanska kulturen och handlar om romantik och passion är ett vanligt förekommande argument i debatten. 2012 föreslog en politiker i Buenos Aires att man skulle införa en dag till förmån för piropon, El Dia del Piropo. ”Piropos är en del av vår kultur i det förflutna likväl som idag. Vad är finare än att muntligt visa en person att du uppskattar denne?”, argumenterade politikern. Projektet blev dock aldrig av.
– Många ser piropos som en naturlig del av interaktionen mellan man och kvinna, som en del av flirtande. Men kvinnan är i de flesta fall helt passiv. Tyvärr är mans-chavismen och sexismen fortfarande utbredd i vår kultur, säger Natalia Giraldo och fortsätter
– Det är stor skillnad mellan en piropo och en komplimang. Det sistnämnda ger du till någon du känner och tycker om. En komplimang får dig inte att känna dig obekväm som en piropo.
I Colombia startades Observatorio Contra el Acoso Callejero av sex universitetsstuderande i Bogota 2013. Nätverket jobbar främst med aktivism och har definitivt fått upp frågan på agendan i Colombia. Natalia Giraldo talar om att en attitydförändring har skett de senaste åren.
– Vi har märkt av en ganska stor förändring vad gäller den offentliga debatten och analysen av vad piropos är och gör för vårt samhälle. Medvetenheten har ökat hos både män och kvinnor, säger hon.
– Men vi måste fortfarande stå ut med att många försvarar dessa gatutrakasserier och anser att vi är känsliga kvinnor som överdriver.
Natalia Giraldo menar att de värsta konsekvenserna av piropos blir att kvinnor inte kan röra sig som de vill på gatan. Att det offentliga rummet blir begränsat och att kvinnor inte känner sig fria.
– Kommentarerna genererar rädsla, irritation och osäkerhet. Misstänksamhet mot okända män ökar, man vet aldrig vem som kommer kommentera och när. Resultatet blir att man tar omvägar, undviker att gå ensam eller kanske inte alls går ut vissa tider på dygnet. Vi kvinnor vill vara ifred.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
