Kamp mot storföretag
Hon hade stått pall för alla försök att skrämma henne till tystnad. Hon tror att stressen bidrog till hennes vacklande hälsa, som fortfarande yttrar sig i domnade armar och ben. Skulle hon orka överklaga och fortsätta kampen?
– Så många gånger hade jag gråtit i sängen över alla orättvisor, allt jag fått utstå. Varje gång reste jag mig för att stå rakryggad i rättssalen och se min makes mördare i ögonen. Även denna gång, berättar Angélica Chuc.
Innan Angélica Chucs make, lågstadieläraren Adolfo Ich, sköts till döds år 2009 hade han representerat sin hemkommun i misslyckade medlingsförsök med Compañía Guatemalteca de Níquel, Guatemalanska nickelföretaget. Han hade lett protester mot avhysningar, av hans egen familj och hans grannar, som ägde rum till förmån för företagets gruvverksamhet. Adolfo Ich och andra invånare från kommunen El Estor anklagade gruvans vaktpersonal, polis och militär för att ha bränt deras hus, stulit deras egendom, förstört deras odlingar, attackerat dem med skjutvapen, tårgas och sexuellt våld. Compañía Guatemalteca de Níquel ägdes då av kanadensiska bolaget HudBay, som hade omkring fem miljoner kronor investerade från svenska AP-fonder.
Angélica Chuc suckar djupt när hon minns den där söndagen i september.
– Vi fick veta att avhysningar pågick i ett annat samhälle nära gruvan. Människor började samlas en bit bort. Min make sa: ”Jag kommer snart”, och bad mig ta över ett möte som han egentligen skulle leda. Mötet var för att distribuera nya hustak åt våra förstörda bostäder, men vi hade inte hunnit börja förrän vi hörde skottlossning. Jag sprang hem. Sedan kom min son, han föll ner på knä framför mig och sa: ”De har dödat pappa”.
Sköts i huvudet
Enligt vittnen hade gruvans vaktpersonal dragit in Adolfo Ich bakom ett stängsel och huggit honom med machete. Mynor Padilla hade avfyrat det dödande skottet mot Adolfo Ichs huvud.
– Ändå skulle det dröja tre år innan Mynor Padilla greps, fram till dess fortsatte han att arbeta för gruvbolaget som vanligt. Varken polis eller åklagare gjorde något, säger den kanadensiske advokaten Grahame Russell som är grundare av människorättsorganisationen Rights Action.
Han tror inte att Mynor Padilla någonsin hade dömts för brottet om inte Grahame Russells kollegor, frustrerade över korruptionen inom Guatemalas rättsväsende, dragit HudBay inför kanadensisk domstol. Kollegorna anklagade HudBay för oaktsamhet i samband med Adolfo Ichs död samt vid två fall gällande misshandel respektive våldtäkt, under avhysningarna kring nickelgruvan.
När en domstol i Ontario tog sig an fallen 2013 var det första gången som ett företag prövades i Kanada för handlingar begångna utomlands. Grahame Russell menar att det historiska beslutet gav internationell uppmärksamhet åt Adolfo Ichs död, som i sin tur pressade guatemalanska myndigheter att starta rättsprocessen mot Mynor Padilla i Guatemala.
Sensationell dom
Förra veckan dömdes Mynor Padilla för “dråp i emotionellt tillstånd” av guatemalansk domstol. Grahame Russell anser visserligen att han borde dömts för mord, som ger ett hårdare straff.
– Men man får komma ihåg hur sensationellt det är att någon från ursprungsbefolkningen vinner mot ett multinationellt företag i rätten. Jag tror dessutom att utfallet i Guatemala har betydelse för processerna mot HudBay i Kanada, som fortfarande pågår. Förmodligen kommer domen att användas som argument mot HudBays påstående att vaktpersonalen inte begått dödligt våld, säger han.
För Angélica Chuc innebär de fällande domen att hon vågar återvända till sitt hem efter alla år av förföljelse.
– Den ger mig ett lugn. Jag uppmanar andra kvinnor från ursprungsbefolkningen, de som hotas för att de vill fortsätta bruka sin jord, att de anmäler orättvisorna de lever i. Det är dags att vi slutar vara rädda för att kräva rättvisa.
