Det är den tolfte december 2024 när Dagens ETC pratar med Ahmad Helmi. 

– Idag är faktiskt årsdagen för min arrestering, den tolfte december 2012. Jag kan systemet, jag känner till tortyren och metoderna. Jag vet hur livet är i regimens fängelser. Det jag vill se nu är att de där människorna, de som är ansvariga, inte går fria. De måste ställas till svars. 

Ahmad Helmi satt fängslad i tre år. När han släpptes flydde han och kom till Nederländerna. År 2017 grundades Ta’afi, som har sitt huvudkontor i Turkiet. Omkring 150 överlevare ingår i nätverket och de flesta är fortfarande kvar i Syrien. 

– De rör sig runt, hjälper människor. Vi har också anställda både i Syrien, Turkiet och i andra länder, säger Ahmad Helmi. 

”Det här händer inte”

Det första känslan var en slags chock. På en dryg vecka föll regimen och diktatorn Bashar al-Assad flydde till Moskva. En historisk dag som markerade slutet på 54 års diktatur. Gruppen som störtade regimen, Hayat Tahrir al-Sham (HTS), är en islamistisk rebellgrupp och Syriens framtid är osäker. Men lättnad och lycka överskuggar ännu orosmoln och frågetecken. 

– Jag chockades över att regimen kollapsade på sju dagar. Jag tänkte ”nej, det här händer inte”. Det sista fortet för den syriska regimen var Damaskus. Jag tänkte att det skulle bli en episk strid, säger Ahmad Helmi. 

Det blev det inte. ”Inte en chans”, tänkte Ahmad Helmi. I ögonblicket då dörrarna till det största och mest ökända av regimens alla fängelser, Sednaya i Damaskus, kom insikten till honom.

Ahmad Helmi fortsätter berätta med små korta tankepauser:

– I ögonblicket när de öppnade fängelsedörrarna i Damaskus, när de öppnade Sednaya, då visste jag att den syriska regimen var över. För mig är inte den syriska regimen en regering. Det här systemet de har byggt upp med påtvingade försvinnanden… och allt annat. Det var mitt ögonblick. Jag är 34 år, jag har överlevt tre år i fängelse… jag har överlevt ett skott i ansiktet från en krypskytt. Det tog mig genom fem operationer.

Han har upplevt mycket, fortsätter han. 

– Jag har haft extremt lyckliga ögonblick. Men om du kombinerar alla dem, allt före den här dagen bleknar. De senaste 14 åren har jag bara gråtit två gånger, när min bästa vän försvann och när han dog. Men när de öppnade fängelset och alla fångar släpptes så kunde jag inte hålla tillbaka det längre. Jag grät fem timmar i sträck.

För fullt upp för att fira

Ta’aif och deras partnerorganisationer har haft för mycket att göra för att hinna fira på riktigt, berättar Ahmad Helmi.

– Vi har jobbat dygnet runt sedan alla fängelser och hemliga förvar öppnades. Bland annat med att lokalisera fångar och anhöriga för att återförena dem. En del fångar som har förlorat sitt minne eller inte kan ta sig till sina familjer har vi tagit till säkra platser för att vi sedan ska kunna leta efter de anhöriga. 

Den största utmaningen har varit desinformation, säger Ahmad Helmi. Många medier har rapporterat i veckan om sensationella underjordiska fängelsehålor.

– Det har skapat kaos. Flera rapporterade att ”vi har hittat ett hemligt fängelse, det är under marken, vi hör röster, vi fortsätter gräva”. Det var lögner, alltihop. 

En del menar att det är först nu som den verkliga omfattningen av den syriska regimens brott och ondska kommer bli kända för världen. Ahmad Helmi håller inte med om det. 

– Den verkliga vidden av regimens brott kommer aldrig bli kända. Det finns inga ord, ingen magi, ingen vetenskap som kan beskriva de där tortyrkamrarna. Det handlar inte bara om tortyren, utan det är de små vardagliga detaljerna som aldrig kommer att offentliggöras. Jag hoppas att det här aldrig händer någon igen. Inte ens min värsta fiende.