– När kriget började var min första tanke att folk behövde ett sätt att kommunicera och utbyta information. Vi behövde också en möjlighet att komma varandra närmare, säger Rostyslav Radysh. 

Dagens ETC träffar honom i källaren under en övergiven sovjetiskbyggd fabrik någonstans i den västukrainska staden Lviv. På väggarna hänger det fortfarande dammiga informationsskyltar på ryska från tiden innan Ukraina var ett eget land. 

Här nere i underjorden har han och volontärer tillverkat över 2 000 molotovcocktails som ska kastas på fiendestyrkorna.

Samlade snabbt tiotusentals

Samma morgon som världen vaknade till nyheten om att Ryssland hade anfallit Ukraina skapade Rostyslav Radysh en Telegramkanal för invånarna i Lviv, för att försöka koordinera hjälpinsatser till de väpnade styrkorna och till den krigsdrabbade civilbefolkningen. Responsen har varit massiv. I skrivande stund har kanalen 26 000 medlemmar och hundratals volontärer, mest ungdomar, har strömmat in.

– Vi var de första som etablerade en fast plats för att göra molotovcocktails. Flaskorna är utplacerade på strategiska platser runt om i staden nu.

Var lärde ni er tillverka brandbomberna? 

– Från den ukrainska polisens webbsida. De publicerade en guide över hur man gör dem. Jag vet att det låter otroligt, men polisen har sagt att vi alla står enade i den här stunden.

”Ukraina är mitt land”

De lokala myndigheterna gav Rostyslav Radysh tillgång till fabriksbyggnaden så snart de insåg potentialen i Telegramkanalen. Via den har också tusentals människor i Lvivtrakten donerat saker till krigsdrabbade ukrainare. Flertalet lastbilar med donerat material har även anlänt till fabriken från Polen, Tyskland och Tjeckien.

Källaren används som uppsamlingslokal och här sorterar volontärerna kläder, medicin, mat och annat i olika högar. Just nu är lokalerna ganska tomma eftersom man nyss fick iväg fem fullastade lastbilar och två järnvägsvagnar till behövande i östra Ukraina. 

Rostyslav Radysh säger sig också ha tagit emot mer än 600 000 kronor i donationer från Ukraina och andra länder under krigets första vecka. Pengarna har använts till att köpa militär skyddsutrustning till armén och hemvärnet.

Han visar på sin telefon hur han har 615 olästa meddelanden som har kommit bara under den här dagen. Han hinner inte längre svara alla som skriver och vill donera. Men det finns inte en tanke på att trappa ner farten. 

– Jag kan jobba som dataprogrammerare från vilket plats som helst, och jag hade kunnat åka till ett EU-land samma dag som kriget bröt ut. Men jag stannade kvar. Ukraina är mitt land och jag vill hjälpa till.

Bryggeriet har ställt om

I den historiska kulturstaden Lviv uppstår det allt fler sådana här civila initiativ för att kämpa tillbaka mot kriget. Ibland handlar det om att assistera de många internflyktingarna som uppstått. Andra gånger om rent militära förberedelser inför en eventuell rysk attack också mot den här delen av landet. Personerna som står bakom initiativen har på kort tid blivit nav för ett stort folkligt engagemang. 

Dagens ETC besöker ett bryggeri i staden, Pravda, där man istället börjat tillverka molotovcocktails av ölflaskorna. 

– Putin är ett kukhuvud, lyder de nya etiketterna, berättar pr-chefen Taras Maselko. 

I en verkstad i närheten står svetsare och tillverkar stora väghinder av järnbalkar, samt vassa små sabotagehinder av armeringsjärn för att orsaka punkteringar. På andra platser har skomakare ställt om till att tillverka armékängor. 

När jag passerar stadsbiblioteket har en stor folkmassa samlats där för att tillverka militära kamouflageskydd. Både ute på gågatan och inne bland bokhyllorna står vissa och klipper till små tygremsor från textilrullar, som andra knyter fast på uppspända nät. Kvinnor, män, barn och åldringar deltar i arbetet. Gång på gång ropar de slagord.

– Ära åt Ukraina! Ära åt Ukraina! 

Växt upp med kriget

En kvinna solosjunger den ukrainska nationalhymnen ända tills att hon börjar gråta och måste omfamnas av två andra. Det går rysningar genom kroppen.

21-åriga Mariia Bahrii är här och knyter remsor med sin tvillingsyster Anna och deras mamma Olga för femte dagen i rad.

– Det här är ett viktigt jobb, för det får oss att känna att vi hjälper till med något. Det gör att vi inte behöver bli galna, säger hon.

Det var stadsbiblioteket själv som kom på idén med kamouflageskydden. Sedan konflikten i östra Ukraina började 2014 har man haft flera arrangemang för att ge moraliskt stöd till de ukrainska soldaterna. Nu när det råder fullskaligt krig i landet har biblioteket trappat upp och själv blivit initiativtagare till att tillverka krigsmateriel. 

Själv är Mariia Bahrii medlem i de ukrainska flickscouternas avdelning i Lviv. Även där har man nu gjort en omställning i verksamheten och börjat med en insamling för att stötta den ukrainska armén och de ukrainska internflyktingarna. Det känns lite konstigt, tycker hon, men så har det ryska anfallet också kommit som en chock för Ukraina. Många fruktar att den konflikt som redan är långvarig nu ska bli ännu längre.  

– När kriget började i östra Ukraina var jag 13 år, bara ett litet barn. Nu när jag är 21 befinner sig några av mina jämnåriga vänner med vapen vid fronterna.