Men nu blåser nya vindar.
En ny vänster?
En som definivt aldrig betraktat socialismen som ett skämt är Li Guangman. Han var lärare i elteknik, ett jobb han själv beskriver som ”långtråkigt och deprimerande”. Sina sista yrkesverksamma år befordrades han till redaktör för tidningen Huazhongs Elkraftsnytt. Efter pensionen blev hans huvudintresse politiskt bloggande, där han lutade mot klassisk maoism. Tills plötsligt i augusti 2021, då en av hans poster från portalen WeChat, med rubriken ”alla kan känna att en djup förändring är på väg”, återpublicerades av Folkets Dagblad, nyhetsbyrån Xinhua, arméns dagliga tidning och ett par andra tunga statliga medier, vars innehåll i sin tur brukar kopieras av hundratals lokaltidningar.
I sin post kopplar Guangman ihop åtalen för skatteflykt mot kända artister och skådespelare, nya regler mot ”oansvarig” underhållning, straffåtgärder mot några av landets största nätföretag, förbud mot privatlärare och Xi Jinpings nya slagord ”gemensamt välstånd”.
Det visar på en ny linje, menar han: för omfördelning av rikedom och mot kändisdyrkan, ”fjolliga” artister och ytligt västinfluerad kultur.
Varit på gång i åratal
Guangman argumenterar övertygande för sambandet. Men det definitivt avgörande argumentet är själva det faktum att hans analys plockades upp och massdistribuerades: det visar att ledande kretsar vill sprida just idén om en kursändring. Li Guangman har sedan dess fortsatt att publicera fler inlägg i liknande stil.
– Det här har egentligen varit på gång sedan 15 år tillbaka eller så, men i Väst noterar man omsvängningen först nu, säger David Ownby, professor i Ostasiatiska studier i Montreal och en av upphovsmännen till webbsidan Reading the China Dream, tillägnad den samtida intellektuella debatten i Kina – ett område som han menar omvärlden ofta har dålig koll på.
– Många i Väst är bara intresserade av dissidenterna och tror att alla andra intellektuella är absoluta partilojalister, men egentligen finns det ett stort spektrum däremellan. Vissa ämnen som Tibet och Hong Kong är oberörbara, men annars har man en debatt om ganska mycket i samhället och det finns olika ideologiska skolor och fraktioner.
Mao-nostalgiker
En av dessa fraktioner är ”den nya vänstern”, som är nostalgiska över Maos tid och kritiska mot oreglerad kapitalism och västligt inflytande. De utgjorde länge en minoritet.
– Under under 90- och 00-talet ville Kina typiskt sett imitera Väst. Landet såg sig som en framgångsrik student. Det började svänga efter finanskrisen. Den avslöjade att Västs modell hade sina egna djupa problem samtidigt som Kina red ut stormen förhållandevis framgångsrikt tack vare stora statliga interventioner. Det ledde till ett uppsving för idén att Kina kan hitta sina egna lösningar som är överlägsna, säger han.
Under 00-talet klamrade Kinas vänsterintellektuella sig fast vid ”Chongching-modellen”. Chongching, en stad vid Yangtze-floden i centrala Kina av ungefär samma storlek som Moskva eller Los Angeles, blev känd för sina stora offentliga byggprojekt och subventionerade lägenheter för låginkomsttagare, men också för att låta skolelever sjunga ”röda sånger”. Chongchings borgmästare Bo Xilai fälldes för påstådda korruptionsaffärer, men när hans motståndare började montera ner hans politiska arv upptäckte de att de sociala reformerna var mycket populära och de fick huvudsakligen vara kvar.
Med Xi Jinping vid makten ser denna grupp ljusare på framtiden.
– Deras projekt är att ge en mer logiskt sammanhängande, övertygande intellektuell grund för den politiska omsvängningen än den officiella propagandan, som är ganska enkelspårig. Till exempel att kombinera maoism med konfucianism i någon slags vision om ett välvilligt reglerat, kommunitärt samhälle, säger Ownby.
Kurragömmalek med censuren
Den ”nya vänstern” har inget revolutionärt över sig. Det är en illusion att staten skulle kunna ledas tillbaka till genuin socialism, sammanfattar Ownby.
Målet är bara att garantera sin egen makt.
Inställningen till oppositionell vänster har faktiskt hårdnat under Xi, påpekar Ownby.
– Under Hu Jintao och Jiang Zemin (Jinpings föregångare) gick det, med undantag av vissa tabufrågor som jag nämnde innan, att säga väldigt mycket för privatpersoner på sociala medier. Idag har det igen blivit mer riskabelt.
”Dao Feixiang” är en pseudonym för en aktivist någonstans i Kina som bland annat skriver analyser på sidan marxist.com. Han hör till en helt annan vänster, en oppositionell som existerar i hemliga nätverk i en ständig kurragömmalek med den statliga censuren. Han delar Ownbys bedömning och nämner nämner strejken vid fabriken Jasic i Shenzhen 2018, där arbetarna försökte bilda en oberoende fackförening och fick stöd av vänstersinnade studenter:
– De som var inblandade sattes i husarrest, stängdes av från sina skolor, och underkastades långa förhör. Det utvidgades till personer som aldrig demonstrerat för Jasic, bara för att de varit med i samma grupper som någon av deltagarna. Men det visar bara hur nervösa myndigheterna är.
Jack Ma – grundaren av Alibaba (Kinas motsvarighet till Amazon) – var Kinas Bill Gates eller Elon Musk. Inte bara i meningen att han var superrik och ägare till en nätjätte, utan han hade också deras kärlek till rampljuset och självbild som en framtidsprofet med viktiga idéer om alla möjliga samhällsfrågor.
Men förra året stoppades börsintroduktionen för Ali Babas moderbolag, företaget fick rekordstora i böter, motsvarande 25 miljarder kronor, för utnyttjande av monopolställning – och Jack Ma själv försvann mystiskt utan ett spår från offentligheten under tre månader. När han dök upp igen förklarade han att han ”studerat och funderat” och blivit mer övertygad om att ”bidra till den gemensamma välfärden”. Sedan dess har han bara mycket sparsamt synts offentligt.
I juli 2021 drogs Kinas största taxiapp, Didi, bort från alla appbutiker efter att företagets aktier börjat handlas på New York-börsen. I augusti antogs nya strikta lagar om skydd för personuppgifter.
I september delade motsvarande Konkurrensverket ut 43 olika böter till Alibaba, speljätten Tencent och andra nätföretag, om än för små belopp. Vid landets årliga Internetmässa varnade en regeringsrepresentant deltagarna för att regleringsvågen ”inte var över”. Tencent valde att gå utvecklingen i förväg och avsatte under 2021 motsvarande över 60 miljarder kronor i en fond för sociala utvecklingsprojekt.
”Jämfört med Västs fumlande försök, tycks bara det auktoritära Kina kapabelt att sätta gränser för Internetgiganterna... vad kan vi dra för slutsatser av det? Diskutera i grupp”, skriver Guardians kolumnist John Naughton.
En kurragömmalek
Dao Feixiang menar att i Kina – på grund av den speciella väg som landet utvecklade kapitalism på – har byråkratin hittills aldrig förlorat den politiska kontrollen till kapitalisterna.
– Ett av huvudmotiven bakom ”vänster”-svängen är att cementera den kontrollen innan de största kapitalen blir tillräckligt stora och självständiga för att hota den. Samtidigt är det mycket svårt att undvika att byråkratin och affärsvärlden skapar kopplingar, nyligen rensades exempelvis lokala partitoppar närstående Jack Ma ut i hans hemprovins, säger Dao Feixiang till ETC nyhetsmagasin.
När fastighetsjätten Evergrande i augusti hamnade i kris – hittills olöst, fast konkurs så långt har avvärjts – signalerade också regeringen att inga räddningspaket skulle bli aktuella och företagsledningen kallades upp för av allt att döma hotfulla samtal med myndigheterna.
– Det kan hända att individuella miljardärer blir gripna, skjutna, eller får sina tillgångar konfiskerade. Men systemet som sådant kommer inte att förändras i grunden och därför kommer också samma motsättningar och kriser att komma tillbaka, säger Dao Feixiang.
Kinesiskt kulturkrig
En av de mest kända scenerna i boken ”Vredens druvor” av John Steinbeck från 1939, är när potatis eldas upp framför ögonen på hungrande för att hålla uppe priserna. I maj i år blev tv-tittare runtom i Kina motsvarande upprörda av bilder på tiotusentals liter fullständigt drickbar mjölk som rann ut i avloppsbrunnar. I botten på mjölkflaskor av märket Mengniu fanns nämligen märken som berättigade till en röst i idolshowen ”Unga med dig 3” och de olika artisternas fanklubbar stormade inom timmar varuhusen för att tömma hyllorna på flaskor och hälla ut innehållet på gatan utanför.
Kinas cybermyndighet tog skandalen som tacksam ursäkt för att attackera ”fanquan”, fankultur, ett ibland bisarrt fenomen som blivit enormt i den yngsta generationen och inte sällan tar sig problematiska uttryck, som när konflikter mellan kändisar spiller över i nätkrig med uthängningar och trakasserier mellan deras respektive fans. I september förbjöds idoltävlingar som ”Unga med dig”.
– Genom att ingripa mot fankultur kan staten förefalla ”göra någonting” mot ”allt som är fel med dagens samhälle”. Samtidigt, fast den är inriktad på meningslösa mål, innebär ”fanquan” trots allt att ungdomar organiserar sig och gör saker oberoende av staten, ibland på en imponerande stor skala, vilket kan ses som ett hot, säger Dao Feixiang.
Nya angrepp
Antingen nya striktare regler, eller retoriska angrepp som antyder att sådana kan komma framöver, har riktats mot fler fenomen. Minderåriga får inte längre spela tv-spel mer än tre timmar i veckan, och såväl Internetkaféer som spelplattformar som Tencent måste försöka övervaka det – säkert en chockartad förändring för många.
En av landets största skådespelerskor, Zhao Wei, utplånades i september ur historien – hennes filmografi försvann från alla strömningstjänster. Hon hade nära affärsförbindelser med Jack Ma.
Andra kändisar har attackerats för skatteflykt eller opatriotiskt agerande. Den största gruppen för hbtq-rättigheter, LGBT Rights Advocacy China, lade i november sin verksamhet på is med bara en kryptisk förklaring, något som en del kopplar ihop med angreppen på ”fjolliga” artister.
– Man får inte glömma att ungas besatthet vid ytliga kulturella fenomen speglar alienation, hopplöshet och upplevelsen att inte ha någon plats i samhället, som kanaliseras in i dessa poänglösa aktiviteter, men som skulle kunna ledas i en mer produktiv riktning istället, säger Dao Feixiang.
Desarmera tickande bomb
Kinas tillväxt (jämfört med ett år tillbaka) var i september 2021 4,9 procent. Men det sista kvartalet var det bara 0,2 procent, vilket motsvarar under 1 procent på årsbasis om den takten skulle hålla i sig. Och som alltid när tillväxten sjunker skapar det oro.
– Det fundamentala argumentet som rättfärdigar Kommunistpartiets styre är de ekonomiska framgångarna. Och de är ju tveklösa, jag minns själv mina första besök i Kina tidigt 80-tal när man mötte kollegor, akademiker alltså, så bodde de i praktiskt taget skjul. Idag har samma personer bil och sommarhus. Men det är den epoken av extrem tillväxt som inte kan vara för evigt, och det ställer samhället inför påfrestningar som är en orsak bakom den här vänstersvängen, säger David Ownby.
Bland dagens unga har ”inveckling” och ”ligga platt” blivit virala. Det första började som en smal akademisk term, men spreds tack vare en bild på en student i trafiken som surrat fast en laptop vid sin cykel. Det har beskrivits som fenomenet att springa allt snabbare bara för att lyckas hålla sig kvar på samma plats; en upplevelse hos dagens unga av ökande krav för minskande belöningar.
Ännu större viral spridning fick iden om att ”ligga platt”, på det censurerade nätet ofta uttryckt via bilder på katter och andra djur som just ligger på rygg. Det innebär att hoppa av ”ekorrhjulet” bryta med idealet om att studera hårt, jobba hårt, bli framgångsrik och konsumera – istället gör man det minimalt nödvändiga för att överleva, lever blygsamt och får tid över att vila och ha kul. Något av en motsvarighet till 1960–70-talets ”droppa ut”, fast mindre romantiserat och mer pessimistiskt. Fortfarande finns det dock inga spår i statistiken av att det skulle blivit en utbredd livsstil i praktiken.
Gemensamt välstånd – i teorin
Inom datasektorn är det istället 996 som är normen, det vill säga att jobba 09–21 sex dagar i veckan. Ett utslag från Kinas Högsta domstolen slog nyligen fast att sådana arbetstider är olagliga, men det återstår att se om det efterlevs i praktiken.
Klasskyftorna är ett faktum. En genomsnittlig kinesisk familj skulle behöva spara all sin disponibla inkomst i 17 år för att köpa ett hus av genomsnittlig storlek.
– Ett annat problem Kina har är att landet har en åldrande befolkning, därför släppte regeringen nyligen ettbarns-politiken (två barn på landsbygden) – men det blev bara utskrattat. Ingen tycker att de har råd med mer än ett barn i alla fall, som kostnaderna för bostad, utbildning och annat ser ut, noterar David Ownby.
Hittills har slagordet ”gemensamt välstånd” faktiskt inte omsatts i några stora, systematiska reformer.
– Det är möjligt, givet de sociala spänningar landet står för, att man verkligen genomför någon form av omfördelningsprogram. Men i grunden kommer det att förbli ett kapitalistiskt system och det går mot en kris där en tillväxtcykel går mot sitt slut, och det leder till motsättningar som några nya välfärdsprogram inte kommer att kunna hantera, säger Dao Feixiang.
Det är de framtidsutsikterna han och hans kamrater, som ser sig som den verkliga, revolutionära vänstern i Kina, förbereder sig för.
– Vi studerar, diskuterar och försöker nå en genuin förståelse av marxismen... tyvärr har vi sällan någon kontakt med den spontana arbetarkampen som vilda strejker, eftersom det är just den sortens kontakter som staten är mest rädd för och gör mest för att hindra. Men allt eftersom motsättningarna fortsätter skärpas och underminera Kommunistpartiets kontroll, tror jag att det kommer uppstå fler möjligheter, säger han. •
