Israel har till synes urskillningslöst flygbombat samhällsbärande infrastruktur och civila måltavlor, vilket utgör krigsbrott. Vårdcentraler tillhörande bland andra Läkare utan gränser har förstörts. Tidigt bombades två dussin grundskolor som drivs av FN, likaså flera höghus med bostäder. Israel påstår att allt som träffats har varit infrastruktur för Hamas. Efter bara fyra dagar hade Israel också bombat ett trettiotal palestinska och internationella medieredaktioner och raserat tre höga byggnader där dessa hade sina kontor.

Förstörelsen och dödandet berör nästan lika många människor på palestinsk mark, som i den flera miljoner stora och 73 år gamla palestinska flyktingdiasporan. Rima Zaqout bor och studerar sedan några år i Stockholm. Hon är uppvuxen på Gazaremsan och har släkten kvar där. När ETC når henne under tisdagen är hon frustrerad och orolig. En kusin har fått sitt bostadshus sönderbombat. I närheten har flera kvarter jämnats med marken.

– Det är svårt att kontakta folk eftersom elektriciteten kommer och går. Men folk är rädda för att bli bombade utan förvarning, bomberna slår ner väldigt godtyckligt. Och det är oklart om det kommer eskalera ännu mer eller inte, säger Rima Zaqout.

Under sin uppväxt har hon upplevt tidigare israeliska bombningar och invasioner av Gazaremsan. Hennes intryck, då som nu, är att det mesta från Israels sida handlar om att uppvisa sin militära kapacitet, inte att uppnå några strategiska mål. Det är därför man inte tar hänsyn till att barn och civila träffas av bomberna.

– Det går inte att skjuta raketer från bostadshus som är 17 eller 20 våningar höga, som det bor civila i och som det ligger medieföretag i. Men det är sådana som Israel gjort till måltavla nu.

Rima Zaqout följer internationella mediers rapportering och har sett hur fokus snabbt förflyttats till Gazaremsan och raketutväxlingarna mellan Hamas och Israel, bort från hotet om vräkning av palestinier i östra Jerusalem, de växande spänningarna, protesterna och de israeliska tillslagen, som föregick allt det som nu händer.

– Det är väldigt frustrerande att diskussionen så ofta handlar om Hamas. Jag tror att man glömt bort att vi palestinier ännu är ockuperade, att vi har gått igenom kolonisering, folkmord och etnisk rensning i 73 år nu.

I slutet av april i år släppte människorättsorganisationen Human Rights Watch en uppmärksammad rapport, där man fastslog att Israels förtryck mot palestinier utgör samma typ av apartheidbrott som präglade det rasistiska sydafrikanska systemet innan 1994. Precis efter att rapporten kom ut ökade spänningarna i östra Jerusalem kring att palestinier riskerar att fördrivas från hem de bott i sedan 70 år. Israel påstår att marken tidigare ägdes av judar och därför ska den gå till judiska bosättare. Någon motsvarande israelisk lag som ger palestinier rätten att återvända till mark de tidigare ägde i det som nu är staten Israel, existerar dock inte.

– Det är viktigt att använda korrekta ord för att beskriva den israeliska ockupationen, säger Rima Zaqout.

– Att tala om apartheid, kolonisering och etnisk rensning kan hjälpa oss att lämna den kontext som israelisk propaganda skapat, om att allt det här bara handlar om en kamp mellan religioner.

Den här artikeln kommer från ETC nyhetsmagasin
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.