Maohi Lives Matter
Lokalbefolkningen kräver att Frankrike kompenserar offren för radioaktiv strålning efter kärnvapentester som Frankrike genomförde i Stilla havet åren 1966-1996. Förekomsten av sköldkörtelcancer är på öarna bland den högsta i världen, enligt studier från i samarbete mellan det grävande journalistkollektivet Disclose och forskare Princeton universitetet i USA. Ett fåtal av de tusentals offren för radioaktiv strålning har kompenserats. Omfattningen har franska myndigheter tidigare försökt skyla över. Läckta dokument från franska militären visar att påverkan från det radioaktiva nedfallet varit betydligt större än vad som medgivits.
Inför den franska presidentens besök deltog tusentals i en Maohi Lives Matter-marsch på Tahiti. Ordförande för kärnvapensoffergruppen 193 (efter antal utförda kärnvapentest) , självständighetsförespråkaren Auguste Uebe-Carlson sade före besöket att han förväntade sig en ursäkt från Frankrike. Det fick han inte. Men Emmanuel Macron gick längre än någon av hans företrädare gjort.
– Alldeles för länge har staten föredragit att tysta det förflutna. jag är här idag för att ändra på det, sade Emmanuel Macron inför ett femtiotal demonstranter.
– Jag kan inte be er att lita på mig idag när ni har blivit ljugna för så länge genom att inte ha fått tillgång till hela sanningen.
Det är starka ord för en fransk president. Han medgav att Frankrike hade “en skuld” till Polynesien och lovade att ge alla polynesier tillgång till den franska statens arkiv från den aktuella perioden.
Delaktighet i folkmord
Att medge ansvar och öppna arkiv utan att be om ursäkt påminner om hanteringen av relationen Frankrike-Rwanda. Rwanda var aldrig en fransk koloni utan belgisk men landet tillhör den så kallade “frankofonin” (franskspråkiga länder) och det postkoloniala, så kallade Françafrique – en ifrågasatt term som gäller tidigare kolonier där Frankrike fortfarande har stort militärt, diplomatiskt och ekonomiskt inflytande. Vad gäller Rwanda är det Frankrikes förre president François Mitterrands nära relationer med Hutu-regimen i samband med folkmordet i Rwanda som nu sätts under lupp.
Minst 800 000, de flesta civila ur minoriteten tutsier, mördades i Rwanda under våren och sommaren 1994. Frivilligorganisationer, Rwandas myndigheter och journalister har länge anklagat Frankrike för att ha fört en politik som innebar ett stöd till hutu-extremister före, under och efter folkmordet.
I början av 2021 beslutade Emmanuel Macron att öppna Rwanda-arkiven för en grupp historiker och sociologer. Gruppen kunde inte styrka direkt delaktighet men konstaterade i sin rapport att Frankrike har ett “överväldigande ansvar” i det som skedde. Emmanuel Macron reste till Rwandas huvudstad Kigali i början av sommaren.
– Jag har kommit för att erkänna vårt ansvar, sade presidenten när han höll tal på minnesplatsen för folkmordets offer.
Rapportens slutsats “överväldigande ansvar” är nog så graverande.Och fortfarande kan individer hållas ansvariga. François Mitterrand är sedan länge död, men flera av hans rådgivare och högt uppsatta militärer är vid liv. Emmanuel Macron är därför noga med att hålla distans till det gamla gardet.
Algeriet
En annan relation Frankrike har svårt att handskas med är Algeriet. 2017, då Emmanuel Macron var presidentkandidat sa han till algerisk teve att kolonialväldet varit “ett brott mot mänskligheten” och “ett barbari”. Uttalandet möttes av kritik från Frankrikes traditionella höger och extremhöger. En av de mest högljudda kritikerna var Gérald Darmanin, då medlem i högerpartiet Les Républicains – idag Frankrikes inrikesminister under Macron.
I Frankrike ses kolonialismen i många läger fortfarande som en civilisatorisk kraft och kraftfull kritik kallas “självspäkeri”. Emmanuel Macron, som är mån om att hålla sig väl med så många som möjligt, framförallt till höger, har tonat ned sitt språkbruk och varit noga med att inte be om ursäkt.
Ändå har han gått längre än sina företrädare. I mars i år erkände han å den franska statens vägnar att franska soldater torterade och mördade Ali Boumendjel – en förgrundsfigur i den algeriska självständighetsrörelsen FLN under Algerietrevolten 1954-62.
Det är en rad symboliska närmanden till länder Frankrike har såriga relationer till.
Vill stärka relationer
2017, strax efter att ha tillträtt som president talade Emmanuel Macron på ett universitet i Ouagadougou, Burkina Faso. Han benämnde den tidigare paternalismen och presenterade sig som den nya generationens europé som talade till den nya generationens afrikaner – de som vill skapa en ny framtid tillsammans.
Utöver den historiska skulden vill Emmanuel Macron stärka Frankrikes och EU:s svedda relationer i gamla kolonier och nuvarande utomeuropeiska territorier av strategiska skäl: Det maktvakuum som uppstår när Storbritannien har lämnat EU, Angela Merkel kliver av i september och hela EU i och med Trump sett hur relationerna till USA snabbt kan äventyras. Samtidigt stärker Kina sina positioner – i just regioner som Polynesien och hela Afrika.
I januari 2022 tar Frankrike över ordförandeskapet i EU, i trio med Tjeckien och Sverige. Där kommer man satsa på digitalisering, en viktig faktor i förhållande till stormakterna. Under den perioden går Frankrike också till presidentval. Blir Emmanuel Macron omvald ges han grönt ljus för sina geopolitiska ambitioner.
