Mordet blev startskottet för en rad landsomfattande protester där hundratals människor miste livet i kampen mot den diktatoriska ledningen med mullorna och revolutionsgardet (IRGC) i spetsen.

Sedan januari har demonstrationerna avtagit men nu förbereder sig landet inför ettårsdagen av den unga kurdiska kvinnans bortgång.

–Allas blickar är riktade mot lördag. Vi ser det som en utlovad dag och om protesterna drar i gång så kan de pågå i månader. Sedan i går kväll har antalet övervakningskameror på gatorna ökat drastiskt eftersom regeringen vet att en ny omgång protester snart kommer att inledas, säger Kawa som är 29 år gammal och egentligen heter något annat.

Han säger att det är nio månader sedan den senaste protesten i hans hemstad, Sanandaj, som ligger i Irans kurdiska provins och cirka tre timmar från Saqqez där Mahsa Jina bodde.

Kawa har alltid varit öppet regimkritisk och deltog i protesterna långt innan Mahsa Jinas död. Men efter den 16 september har demonstrationerna blivit farligare.

– Ledarna agerar annorlunda nu. De är mer våldsamma och den brutala behandlingen av kvinnor har blivit mer intensiv. Jag pratar mycket med folk om huruvida de kommer att delta i de nya protesterna eller inte. Många är rädda efter det senaste årets avrättningar.

Förtrycket har pågått i 44 år ända sedan den religiösa gruppen mullorna, störtade landets monarki och förde med sig en ny politisk ordning.

Innan 1979 såg framtiden ljus ut för Iran.

– Det var ett blomstrande land både sett till både ekonomi och jämställdhet. Kvinnor hade rösträtt och höga ämbeten. Det var som att leva i vilket annat västerländskt land som helst, säger Mina Billing som flydde från Iran tillsammans med sin familj efter att de utsatts för hot och förföljelser. Hon har arbetat med mänskliga rättigheter sedan 30 år tillbaka inom Amnesty International och olika FN-organ.

Maktskiftet år 1979 påverkade alla aspekter av samhällslivet men slog allra hårdast mot kvinnors rättigheter.

– Låt mig berätta att priset för en kvinnas död är hälften av en människas i Iran. Straffet för att ha dödat ett pojkfoster är betydligt högre än om fostret varit en flicka, säger Roya som av säkerhetsskäl bara kan delge sitt förnamn.

Hon förklarar att det iranska folket just nu går igenom den sämsta perioden i historien.

– De ekonomiska förhållandena är mycket dåliga och vi har problem med att tillgodose våra mest grundläggande behov. Många människor, även unga kvinnor, har till och med börjat samla sopor. Så har det inte varit tidigare.

I de omfattande protesterna som Mahsa Jinas död gav upphov till, har över 500 personer inklusive 70 barn dött, enligt statistik som Human Rights Activists News Agency (HRANA) publicerade i januari. Tusentals demonstranter har också fängslats under demonstrationerna.

Mordet på kurdiska Mahsa Jina blev inte bara startskottet på en omskakande revolution mot regimen. Efter en lång historia av förtryck mot landets kurder slåss numera alla iranier, sida vid sida.

– För närvarande har allt folk i Iran förenat sig med kurderna och detta är fantastiskt. Vi vill vara ett enat land och leva tillsammans utan inblandning av någon diktatorisk regering, säger Kawa som själv är kurd.

Regimen har ett betydande inflytande i Mellanöstern. Landet stöttar flera grupper och aktörer i regionen, inklusive Hezbollah i Libanon och olika shiamuslimska miliser i Irak. Inflytandet har också gjort avtryck i Syrien och Jemen, där man stöttat regeringar och grupper som är i konflikt med Saudiarabien. Sedan några år tillbaka har relationerna till Ryssland också blivit starkare.

– Det här är inget pyttelitet regimstyre i ett litet land någonstans långt bort. Iran är ett nav som påverkar all politik i världen. Skulle man få stabilitet i Iran så skulle det leda till stabilitet i hela Mellanöstern och sedan vidare i världen, säger Mina Billing.

Västvärlden har i omgångar riktat sanktioner mot landet. Bland annat med anledning av oron för deras kärnenergiprogram. I slutet av 2006 och början av 2007 antogs FN-sanktioner mot Iran för att pressa dem till att omförhandla programmet. Därefter slöts ett avtal (JCPOA) som USA senare drog sig ur. Sedan dess har västs relation till landet varit extra spänt.

Mina Billing tycker att Sveriges engagemang i att avsätta den iranska regimen, är svagt.

– Här i Sverige måste man stänga den iranska ambassaden, sätta IRGC på terrorlistan och verkligen se till att svenska företag sluta handla med regimen. De här sanktionerna som har satts upp mot regimen efterföljs ju inte. Varför är det så?

Inne i Iran är kontakten med omvärlden begränsad. Kawa förklarar att de enda källorna för nyheter är oberoende och persisk-språkiga medier, då det inte längre finns något förtroende för statlig media.

–Så fort regeringen känner rädsla för protester börjar de begränsa internet. Förra året kunde internet blockeras under flera dagar. Nu satsar man främst på att minska bandbredden och låta uppladdningshastigheten vara extremt låg.

Samtidigt tror han på att kampen så småningom kommer lyckas.

– Irans folk måste vara enat och inte rädda. Om vi ​​går ut på gatorna och de väpnade styrkorna går med oss ​​kommer revolutionen att vinna. Vi iranier är själva våra enda räddare.

Roya menar att folkets tålamod med regimen försvann efter den 16 september.

– Det finns inte längre något hopp om att fortsätta leva som förut med de här människorna på makten. Däremot finns det hopp om att ledarna avsätts och att den ljusa dagen snart kommer.