För en dryg vecka sedan dog 400 flyktingar när en båt kapsejsade utanför Italiens kust. Händelsen är inte en enskild tragedi, tvärtom menar Läkare utan gränser och Röda korset att det dör i snitt tio personer om dagen på vägen över Medelhavet. Under tiden som den här texten skrivs kommer rapporter om att ytterligare 40 flyktingar dött utanför Libyens kust och sedan de 900 som befaras ha drunknat efter helgens kapsejsning.

Dödsolyckorna i tio- eller hundratal har blivit vardag.

– Det är en ofattbar siffra. Det finns förmodligen också ett stort mörkertal, säger Ulrika Årehed Kågström som är generalsekreterare på Röda korset i Sverige.

Hon var själv Syrien i januari, landet som merparten av flyktingarna i regionen flyr ifrån, och berättar om hemska scener.

– Jag har själv sett vad människor flyr ifrån. Det är en fruktansvärd situation och idag är det i princip omöjligt att söka asyl i EU för flyktingar, man stoppas vid EU:s yttre gränser på ett sätt som inte är okej. Enda sättet att ta sig in är med risk för eget liv.

”Brist på politisk vilja”

Problemet är EU, enligt parlamentarikern Malin Björk (V). I teorin ska det gå att fly till Europa men i praktiken är det i stort sett omöjligt. Gränsen mellan Grekland och Turkiet är stängd och länder som Ungern och Storbritannien agerar bromsklossar för en förändring kring gränserna, menar hon.

– Jag kan tyvärr konstatera att det finns en brist på politisk vilja att göra någonting åt situationen vid Medelhavet. Det är en oacceptabel inställning att vägra ta ansvar för flyktingar. I stället lägger man pengar på att jaga papperslösa och skydda våra yttre gränser, säger Malin Björk.

Tidigare hade Italien, med hjälp av EU-finansiering, ett projekt kallat Mare Nostrum som räddade över 100 000 liv under en treårsperiod. Genom att patrullera Medelhavet kunde man snabbt undsätta flyktingar i nöd. I november förra året drog EU in finansieringen och projektet avslutades.

– Man såg Mare Nostrum som någon slags uppmuntran att fly, vilket vi inte förstår alls, säger Pieter-Jan van Eggermont på Läkare utan gränser.

Flyktingströmmarna är enligt Läkare utan gränser minst lika stora som under andra världskriget. För att möta efterfrågan på vård har därför organisationen beslutat att bemanna en båt tillsammans med organisationen Migrant Offshore Aid Station.

– Vår kärnverksamhet är att rädda liv och vi kände en växande frustration av att liv som går att rädda flyttar sig ut till havet. Då måste vi ta vårt namn ”Läkare utan gränser” på allvar. De trender vi ser är en direkt följd av hur Europa lägger upp sin migrationspolitik. Det här har utmanat oss som organisation och vi har bestämt oss för att hjälpa till med de insatser som finns till buds, säger Pieter-Jan van Eggermont.

”Fasansfulla historier”

Röda korset är också på plats i både Grekland och Italien där många av de flyktingar som överlever resan stiger i land. Ulrika Årehed Kågström berättar att människorna som flytt är illa åtgångna efter den svåra resan.

– Jag får höra fasansfulla historier från kollegor på plats. Det går inte att fly på något legalt sätt till Europa i dag och det påverkar dessa människor. De som överlever har varit med om hemska saker under själva överfarten och lever med trauman efter det, berättar hon.

Vad anser ni behöver göras?

– Vi måste införa legala möjligheter att fly. Sverige tar redan emot kvotflyktingar, men inte ens hälften av EU:s medlemsländer tar emot kvotflyktingar och det är något som Sverige skulle kunna driva stenhårt att de ska göra. Men det verkar inte ligga högt på agendan. Rent konkret skulle vi kunna skapa undantag från EU:s visumregler. Att säga att folk som flyr måste ha visum är absurt. Vi ska inte öka gränskontrollen utan snarare att se till att människor som flyr och söker skydd får den möjligheten.

Sverige bör gå före

På EU-politisk nivå känner sig Malin Björk bakbunden av flera medlemsländer. Hon menar att en lösning aldrig kommer nås genom att alla 28 medlemsländerna kommer överens. I stället tycker hon att Sverige, Italien och Spanien ska gå före och försöka skapa livräddande insatser liknande Mare Nostrum.

– Nu känns det som att alla bara sitter och väntar på att kommissionen ska komma med ett förslag på hur det här ska lösas. Det känns som att man bara vill trycka bort flyktingproblematiken och outsourca problemen till tredje land som Egypten, Tunisien eller Eritrea för att hålla flyktingströmmarna borta från europeiskt territorium. EU:s flyktingregler i dag fungerar uselt. Man diskuterar hur man kan stänga våra gränser bättre i stället för hur man ska ta större ansvar, säger hon.

Hur många fler ska dö innan EU agerar?

– Jag hoppas inte en enda, men jag tror att det ligger ett oerhört ansvar på oss politiker. Vi ska inte sitta här och vänta på att folk drunknar.