– Det som händer med demokratisk socialism just nu, liknar det som hände med Occupy och Black Lives Matter. En aktiv grupp personer drar till sig medias uppmärksamhet, vilket kan påverka diskussionen och dra till sig fler människor som blir aktiva. På sikt kan det bli en riktig social rörelse. Men det är fortfarande ganska isolerat från en bred arbetarklassbas. Är du socialist i USA har du ofta högre utbildning. Så det är fortfarande marginellt, men vänstern har just nu större framgångar än de senaste femtio åren.

– För första gången på kanske hundra år finns en öppning att skapa och få kraft bakom ett radikalt alternativ till status quo, säger han till ETC.

Uppsvinget för socialism i USA brukar härledas till Occupy-rörelsen 2011, då man började prata om ”millennial socialism”, för att sedan få fart under Bernie Sanders kampanj för att bli demokraternas presidentkandidat 2016. Sedan Trump flyttade in i Vita huset har det socialistiska partiet Democratic Socialists of America, där Bhaskar Sunkara varit medlem sedan tonåren, växt från omkring 6 000 medlemmar till över 50 000 och vid årets mellanårsval tog sig två medlemmar från partiet in i kongressen via Demokraterna. En av dem var Alexandria Ocasio-Cortez från Bronx i New York som bland annat kampanjade för allas rätt till sjukvård och bedrev sin kampanj utan att ta emot en krona av storföretag.

– Vänsterns överraskande återkomst beror inte på smarta kommunikationsstrategier, utan för att vi har återgått till grunderna. Att tala till folks behov och oro. Visst har vi varit innovativa i sociala medier och så vidare, men i kärnan finns återgången till grunderna. Bernie Sanders kampanj har fått miljoner av människor att tro att en annan värld är möjlig.

Hur radikal är Sanders, enligt dig?

– Många menar att Sanders i Europa hade varit en vanlig socialdemokrat. Det stämmer inte enligt mig. Hans politik är förstås anpassad till ramarna för amerikansk politik, men ser man till hans retorik hade han varit vänster om socialdemokrater i Europa. Det är socialdemokratiska krav, men de representerar något annat än modern socialdemokrati. För Sanders går vägen till förändring via konfrontation med eliterna, och inte eliter i populismens mening, utan miljonärer och miljardärer. Snarare än samförstånd och förhandling för en bättre deal med företagseliten, betonas konflikt. Hans program leder på så sätt till polarisering längs klasslinjer. Du kan inte skapa framgångsrik vänsterpolitik utan ilska och utan en fiende.

– Där socialdemokratin sedan 1970-talet blivit mer teknokratisk och tappat kontakten med arbetarklassen, öppnar Sanders för att återuppbygga den bryggan. Han står för en klasskampsbaserad socialdemokrati med ambitionen att organisera folk, snarare än att använda den organisering som finns för att få några få valda.

Socialismens uppsving har främst haft genomslag i en yngre generation, det är bland unga mellan 18–29 år där över hälften säger sig föredra socialism framför kapitalism. Varför just den här generationen?

– En anledning är att de har mindre relation till Kalla kriget-paradigmet, som kopplade samman till och med socialdemokrati med sovjetisk kommunism. Den kopplingen har högern fortsatt att göra, och det har fått dem att se löjliga ut. De flesta unga människor föredrar socialism framför kapitalism eftersom högern har sagt dem att till och med milda Obamska reformer är socialism. Så de ser socialism som en utvidgning av välfärden som de, mer än tidigare generationer, skulle behöva och de ser kapitalism som status quo eller värre. Så där har högern faktiskt gjort oss en stor tjänst.

Det är också en generation som har blivit vuxna under och efter finanskrisen. Spelar det in tror du?

– Många har gjort en klassresa nedåt. Det är advokater och revisorer, eller barn till advokater och revisorer, som nu jobbar tre olika jobb, trots collegeutbildning. Alexandria Ocasio-Cortez har arbetarklassbakgrund, men är collegeutbildad vid en bra skola. När hon valdes jobbade hon som bartender. Det är ett gemensamt dilemma.

– I USA var de långsiktiga effekterna av krisen mildare än i många delar av Europa. Delvis för att den amerikanska regeringen drev en expansionistisk politik och gjorde saker som inte hade varit tillåtna inom EU. Vi hade inte samma typ av nedskärningsvåg. Men vinsterna av återhämtningen går till de rika och folk förstår att de inte kommer att få det bättre än sina föräldrar. När du har arbetat och gjort allt rätt, eller dragit på dig studieskulder är det en tuff insikt.

Hur var ditt eget politiska uppvaknande?

– Jag är yngst av fem syskon, den enda som är född i USA. Mina föräldrar var relativt fattiga när jag växte upp. Min mamma jobbade på kvällarna med telemarketing, min pappa gjorde en klassresa nedåt när han kom till USA, men så småningom blev han tjänsteman. Jag politiserades i college, när jag lämnat arbetarklassmiljön. Det är inte som under vänsterorganiseringens storhetstid när man politiserades på grund av att man var arbetarklass. Det är en viktig skillnad idag. Många av oss politiserades när vi var högutbildade, men jobbade i arbetarklassjobb.

Du startade The Jacobin som 21-åring, 2010, vad låg bakom beslutet att satsa på en tidning?

– Det fanns väldigt lite vänstermedia från en yngre generation. Det fanns mycket autonomt och anarkistiskt, som inte var så rotat bland folk. För mig var det viktigt att det skulle finnas en publikation som var tillgänglig, men som ändå talade om klass och om att transformera den statliga makten och som tog socialismens idéer vidare. Inte bara som historieskrivning utan för att kunna sålla, vad av idéerna är utdaterat, vad ska vi återgå till? Jag ville driva de diskussionerna, men än viktigare så ville jag också nå människor som inte var så insatta i politik.

– Utmaningen för The Jacobin har varit att utmana vänstern för dess isolering och marginalisering, men utan att helt slå in på den parlamentariska vägen där allt handlar om att få vissa kandidater valda. Så den är inte tillräckligt vänster för yttersta vänstern, men alldeles för vänster för mittenvänstern. Samtidigt så behöver dessa två delar av vänstern varandra.

Hur då?

– Vad skulle Sanders eller Corbyn kunna göra om de fick makten? Vänstern har vid makten inte lyckats genomföra sina program de senaste 40 åren. Reformistiska regeringar börjar genomföra sina program, näringslivet reagerar och håller tillbaka investeringar och regeringarna tvingas backa. Högern kan driva igenom sin politik utan en aktiv bred bas av supportrar, de kan administrera kapitalets intressen bara med hjälp av ett par teknokrater. Men vänstern behöver en bas utanför partierna. Det behövs människor på gatorna och ett folkligt tryck.

– Politiker som Sanders och Corbyn räcker inte. De kan inte ställas mot metoder som gatuprotester. Tror du på dessa kandidaters reformagenda, måste du också stödja element i yttervänstern, för de samverkar. Det räcker inte att omfamna Bernie Sanders, det behövs rörelse längre till vänster. Det behövs en yttervänster för att vinna reformer idag och reformer i sig kommer att flytta fönstret vänsterut och skapa utrymme till vänster.

Men ofta ses ju socialdemokrater som svikare av vänstern, samtidigt som socialdemokratiska partier ofta vill markera avstånd till allt till vänster om dem själva.

– Vi kan inte tänka på socialdemokratins högersväng som ett svek. Varje socialdemokratiskt parti hade olika ledare, var alla helt enkelt förrädare, samtidigt? Högerfalangen inom socialdemokratin hade en plan om att rädda delar av välfärdsstaten genom att återinstallera kapitalets vinster och rulla tillbaka de mest ingripande delarna av välfärdsstaten. Högerfalangen inom socialdemokratin lyckades med sina mål, vänsterfalangen lyckades inte med målen att fördjupa välfärdsstaten och arbetarnas inflytande. Den del av socialdemokratin som inte erkänner att det fanns en kris på 1970-talet och säger att allt hade kunnat fortsätta precis som då, utan att vare sig gå åt höger eller bli än mer radikal, de är minst trovärdiga.

Märker ni av uppsvinget för vänsterpolitik i era läsarsiffror?

– Ja, det tror jag. The Jacobin har idag en upplaga på 40 000, för tre år sedan hade vi 15 000. Vänstern har blivit större än det lilla marginaliserat getto den var förut, men den är fortfarande liten. Frågan är, har vi nått ut eller har vi bara skapat ett större getto? Utmaningen är fortfarande att nå många amerikaner som ännu inte hört vårt budskap. Det är därför politiker som Sanders och Corbyn är viktiga. De är medlen för att nå en bredare publik.

Hur ska man nå dem som skulle gynnas av vänsterpolitik, men som dras till det högerpopulistiska budskapet?

– Strategin kan aldrig vara att anpassa sig till högerns problembeskrivning av migrationen. Målet måste vara att, samtidigt som vi försvarar migranters rättigheter och asylrätten, nedprioritera frågan hos människor som kan frestas att rösta på extremhögern. Om invandring är den viktigaste frågan hos många väljare, måste målet vara att göra den till kanske den tredje viktigaste. Och att ha en så trovärdig politik när det kommer till jobb och välfärd att dessa väljare väljer dig trots att de inte håller med om din migrationspolitik. Vänstern måste gå i dialog med extremhögerns väljare, utan att släppa sina principer. 

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.