Klimatomställningen kommer att fortsätta – Tyskland måste avveckla sitt kolberoende, och det är bara med Tyskland som ekonomiskt lok som EU kan ställa om – men den kommer att gå långsammare och det kommer inte att bli en omställning där bördorna fördelas rättvist.
Bland de yngsta väljarna är den liberala trenden allra starkast, var femte förstagångsväljare valde Fridemokraterna FDP. Många andra valde grönt. Fridemokraterna står för åtstramning och en omställning genom marknadskrafterna, medan de gröna kritiserats för att deras omställning slår orättvist mot de sämst ställda. Ser vi en ungdomsgeneration som delats upp i Greta och Anti-Greta?
Klimatfrågan bar fram gröna
Ett par dagar innan valet dominerades den tyska offentligheten av enorma manifestationer organiserade av den tyska klimatorganisationen Fridays for future. De gröna blev också valets främsta vinnare, med 14,8 procent av rösterna mot 8,9 vid förra valet 2017. De allra flesta av de nya rösterna kom från CDU (900 000) och därmed vann de nästan lika många röster från de konservativa som socialdemokraterna gjorde (1 360 000). De gröna fick också många röster från vänsterpartiet Die Linke (470 000) och från Socialdemokraterna (320 000). De lockade dessutom en kvarts miljon som inte röstade i senaste valet.
Men en tydlig vänsterseger blev det alltså inte, då socialdemokraterna visserligen ökade men bara från 20,5 till 25,7 procent och därmed inte är det självklara regeringspartiet. Samtidigt rasade Die Linke från 9,2 till 4,9 procent medan det liberala partiet FDP visserligen bara ökade från 10,7 till 11,5 procent men alltså tog många unga röster.
Det kommer sannolikt att dröja flera veckor innan vi vet om Socialdemokraterna kan bilda regering med de gröna och de gula (FDP:s partifärg) eller om det blir en så kallad Jamaica-koalition med CDU/CSU, som visserligen rasade från 33 till 24,1 procent men fortfarande är en fullt möjlig koalitionspartner.
Vänstern tappade till högern
Vänstern Die Linke fick egentligen för få mandat för att få plats i Bundestag men kommer ändå in genom så kallade direktmandat, det vill säga segrar i valkretsar (detsamma gäller den danska minoritetens parti i Schleswig-Holstein).
Jonas Sjöstedt skrev för några dagar sedan en intressant artikel i Dagens Arena där han jämförde det splittrade tyska partiet med det moderniserade och strömlinjeformade svenska syskonpartiet. Die Linke har till och med en främlingsfientlig fraktion runt ekonomen Sahra Wagenknecht från Thüringen. Det hindrade inte partiet från att tappa 110 000 väljare till högerextrema AfD. Ytterligare 470 000 valde alltså grönt istället, 590 000 socialdemokratiskt och 370 000 valde att inte rösta alls. Orsakerna till nederlaget är komplexa, och har förstås rötter i den aldrig särskilt bekväma fusionen för 25 år sedan mellan resterna av östtyska SED och västtyska radikala grupper av olika slag.
Går att isolera högerextrema
Högerextrema AfD minskar från 12,6 till 10,3 procent och betalar priset för sin radikalisering under mandatperioden, samtidigt som det stärks lokalt i Östtyska Sachsen och Thüringen där nazistiska NPD tidigare varit starka. Om CDU och CSU tvingas i opposition – vilket just nu verkar mest troligt – kommer de sannolikt att högerradikaliseras. Vilka följder det får för AfD återstår att se. Tyskland höll ut längre än Sverige med en anständig flyktingpolitik och har visat att det går att ändå isolera de högerextrema.
Vänsterframgång i Berlin
Även om fördelningspolitiken skördade betydligt mindre framgångar i förbundsdagsvalet än vad många väntat, återkom den med kraft i huvudstaden Berlin där ett gräsrotsinitiativ tvingat fram en folkomröstning om övertagande av de privata företag – senast svenska Akelius och Heimstaden – som köpt upp bostäder och drivit upp hyrorna.
Drygt 57 procent röstade för förslaget. Delstaten gjorde för ett år sedan ett försök införa en restriktiv hyresreglering, men fick bakläxa i konstitutionsdomstolen. Omröstningen innebär att delstatsregeringen får i uppdrag att genomföra omfattande uppköp av bostadsföretag ”tydligt under marknadspris” och därigenom i grunden förändra bostadsmarknaden.
Den talar också om gemensam, demokratisk förvaltning av bostäderna. Eftersom samtliga partier utom Die Linke motsatt sig initiativet kräver det nu genom språkröret Andrej Holm, bostadsforskare vid Humboldtuniversitet, att det ska administreras genom en oberoende kommission.
