Det blir allt klarare att den politiska kontrollen över de svenska AP-fonderna är mycket bristfällig och måste skärpas.

Enligt rapporten från Burmakommittén är marknadsvärdet på de investeringar som fonderna gjort i företag som arbetar med juntan i Myanmar 12 miljarder. Dessutom visade en studie av Naturskyddsföreningen att fonderna och framför allt den sjunde AP-fonden har investerat cirka 14 miljarder kronor i fossila företag.

Trots att FN dokumenterat den myanmarska militärens affärsintressen och omfattande sanktioner införts mot företagen så står AP-fonderna som ägare till flera företag som fortsätter göra affärer med militärens bolag.

Många gånger sammanfaller det ekonomiska stödet till militären i Myanmar med investeringar i fossilföretag. Två av de företag som står för det största ekonomiska utbetalningarna till militärjuntan är Chevron och Total som betalar mångmiljardbelopp som direkt tillfaller militären som tagit kontrollen över hela gas- och oljeutvinningen.

Sjunde AP-fondens ansvarige för ägarstyrning Jonas Florén har försvarat fondernas investeringar i oljebolagen och hävdat att deras innehav ger ett inflytande som gör att de kan styra bolagens verksamhet åt ett mer hållbart sätt. Det är dock svårt att ta dessa yttranden på allvar, innehaven ger inte AP-fonderna makt över företagen.

Andra stora fonder lämnar i allt högre grad fossilindustrin eftersom att investera i bolag som bidrar till klimatkrisen och dessutom gör affärer med diktaturer blir alltmer riskfyllt – även sett helt ur ekonomisk utgångspunkt.

Nu lovar regeringen genom kapitalmarknadsminister Åsa Lindhagen (MP) att instruktionerna till AP-fonderna ska bli tydligare och det är bra – men det skulle skett för länge sedan, vilket visar på den senfärdighet som präglar regeringen i export och investeringsfrågor.

Företag med svenskt ägande är dessutom inblandade i mycket tvivelaktiga affärer med militärjuntans Myanmar. Det handlar här om att bolagen vill sälja och säljer avancerad övervakningsutrustning och man kryper bakom argumentet att utrustningen säljs till polisen som använder den till att utreda traditionell brottslighet.

Det finns regler att sådan utrustning som också kan användas av militär och säkerhetstjänster för att förtrycka de mänskliga rättigheterna ska lyda under betydligt hårdare kontrollregler. Så tillämpning från Sverige, EU och FN bör bli betydligt tuffare – framför allt när det gäller tredjehandsexport, alltså vidareförsäljning från länder som inte följer sanktionerna.

Det är tur för Sveriges trovärdighet och moral att militärjuntan i Myanmar inte visat något intresse av att vilja köpa Gripen-plan, för där verkar vi vara villiga att sälja till de flesta – som exempelvis Filippinerna med sin blodige president Dutarte.