Norge.

2016-01-01 10:23
  • Ett folk.  Bild: Håkan Elofsson
    Ett folk.
  • Nya Oslo.  Bild: Håkan Elofsson
    Nya Oslo.
  • Ett folk.  Bild: Håkan Elofsson
    Ett folk.
  • Stavanger. Flest  Tesla i världen. Bild: Håkan Elofsson
    Stavanger. Flest Tesla i världen.
  • Möt Paal Björnestad på finansdepartementet i Oslo. Pengar i ”evig tid”. Bild: Håkan Elofsson
    Möt Paal Björnestad på finansdepartementet i Oslo. Pengar i ”evig tid”.
  • Bild: Håkan Elofsson
  • Bild: Håkan Elofsson
  • Stina Palm jobbar i serveringen. Hon kom för att tjäna pengar,  är 21 år och bor med tre svenskar i ett rum. Bild: Håkan Elofsson
    Stina Palm jobbar i serveringen. Hon kom för att tjäna pengar, är 21 år och bor med tre svenskar i ett rum.
  • Bild: Håkan Elofsson
  • Möt Svein Erik Tuastad på Stavangers universitet. Han påstår att landet möjligen är lite oljedopat. Bild: Håkan Elofsson
    Möt Svein Erik Tuastad på Stavangers universitet. Han påstår att landet möjligen är lite oljedopat.
  • Möt Robin Wass, svensk i oljebranschen. Bild: Håkan Elofsson
    Möt Robin Wass, svensk i oljebranschen.
  • Bild: Håkan Elofsson
  • Bild: Håkan Elofsson
  • Möt Madicken Blomqvist, svetsare och lite irriterad på norsk effektivitet. Bild: Håkan Elofsson
    Möt Madicken Blomqvist, svetsare och lite irriterad på norsk effektivitet.
Puffetikett
Nyhetsmagasinet ETC

Den fantastiska ­historien om hur ­Norge förstörde ­världen och levde lyckliga i evig tid

Världens största enskilda fond finns i Norge. Oljefonden. En tillgång som, om den plöjdes ned i omställning skulle kunna skapa både rikedom och en säkrare framtid i och utanför landet. Så varför händer inget?

Johan Ehrenberg har besökt grannlandet i väst och upptäcker en befolkning som fångats i sin egen smetiga petroleumprodukt.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 1231480870

Bild: Håkan Elofsson

 

Bild: Håkan Elofsson
Bild: Håkan Elofsson
Bild: Håkan Elofsson
Bild: Håkan Elofsson
Bild: Håkan Elofsson
Försök till samtal 1.  Bild: Håkan Elofsson
Försök till samtal 1.

Jag går in i Finansdepartementet i Oslo, passerar en säkerhetsdörr, en artig sekreterare leder mig fram genom de långa korridorerna, det här är ett gammalt fint hus, stängda välmålade trädörrar till varje kontorsrum. Det ser ut lite som ett sånt där kontorshus Monty Python hade älskat, fast ännu tystare. Klick, klack längs korridoren.

Nästan längst ner sitter Statssekreterare Paal Björnestad i sitt rum. Han har ett vackert och lite blygt leende, en alltför stor slips och kavaj och ett snällt handslag.

Jag tycker omgående om honom.

Han representerar Norges rasistiska parti – Fremskrittspartiet – sitter i finansdepartementet och styr över den norska oljefonden.

Förstå storheten här.

Världens största offentliga fond ligger på hans bord, ja världens största och för att en svensk ska förstå den makt detta högerextrema parti ansvarar för är det alltså som om Jimmie Åkesson styrde över riksgälden och finansdepartementet längst ner i en diskret korridor på Jakobsgatan.

Paal säger att det viktiga är samsyn.

Att man vill samma sak.

Han säger att Norge självklart vill göra sitt för att rädda världen.

Och att det finns olja för tusentals miljarder kronor till att ta upp.

Min bild av Norge är formad av en uppenbart rasistisk visa. Från Mosebacke Monarki kom låten ut från den grå teverutan in i min tonårshjärna och jag kan fortfarande sjunga den.

”Norge, Norge, det är ett ruttet land.

Norge, Norge, ett jävla rövarband.

Norrmän, norrmän, dom fiskar dålig torsk.

Så om du ser en slisk

och han stinker rutten fisk

är han utan tvivel norsk.”

Det kallades satir på den tiden, idag skulle det kallas en grov kränkning och aldrig publiceras och ändå klibbar orden sig fast i tankarna när tåget passerar Värmlands mörkaste skog och mobiltelefonen säger att man passerat något slags gräns.

Finns det en gräns på riktigt?

Är det inte bara en digital signal som byter bolagets logga i telefonen?

Jag ser ut genom fönstret, husen blir större, gatorna mindre livliga och världens rikaste folk visar sig i form av en kutryggig man som i regnet bär på en stor låda med lime.

Världens rikaste folk.

Vilken fantastisk makt att få i sin hand.

En varudeklaration: Detta är en artikel om moral, om rikedom och om hur jorden går allt närmare en klimatkollaps medan världens rikaste land blir rikare och rikare. Det är en artikel för den med starka nerver och en mycket positiv syn på människans kraft.

Jag vill bara ha det sagt på en gång.

Nu: följ med in till världens största fond.

– Som svensk är man ju förundrad över oljefonden.

– Det heter officiellt ”Statens pensjonsfond utland, SPU”, förklarar Paal Björnestad.

– Om jag förstår rätt har den placeringsregler som säger att man ska äga lite i väldigt många företag. Jag tror det idag var 1,6 procent av aktierna i snitt.

– Det stämmer. Vi har investerat i över 8 000 företag runt världen i över 80 länder. På fackspråk kan man kalla det ett slags indexfond, istället för att plocka ut få företag och analysera dem så tar vi väldigt många.

– Varför då?

– Om du ska tjäna pengar på finanssektorn och vill slå index och om du samtidigt tror på en effektiv kapitalmarknad där aktiepriset innehåller den information och tusendelsanalys du behöver, så krävs det ny information som du inte känner till för att en aktie ska ge mer. Det krävs att du vet saker du inte kan veta. Så det är mycket vanskligt att slå index. Och vill du ändå göra det så må man analysera, köpa och sälja och flytta ...

– Det blir dyrare och mer riskabelt?

– Ja, vi brukar säga att man inte ska lägga alla ägg i samma korg.

– Om vi tar den här tillväxten så har den ju varit enorm av fonden, inte sant? Hur mycket av det kommer från ständigt inflöde av mer olja och hur mycket kommer från placeringarna?

– Faktiskt så ökade fonden med 1 200 miljarder kronor 2013. Av det var 300 miljarder från tillförsel av ny olja.

– Resten var börsuppgång?

– Ja.

– Ett bra år för uppgång.

– Ett väldigt bra år.

– Men det kan också bli ett dåligt år.

– Det kan absolut bli ett dåligt år. Det är därför vi säger att man icke ska bruke årets eller fjolårets avkastning. Man ska bara bruke vad man på lång sikt tror är avkastningen.

– Realavkastningen?

– Ja, och den beräknar vi till 4 procent. Och om du då bara använder realavkastningen så vet du att fonden i princip kan vara i evig tid!

Paal ler när han säger det.

Evig tid är trots allt stora ord i ett litet rum.

Herregud, inte ens oljan varar ju för evigt.

Det sitter tiggare på gatorna i Oslo. Det är inte annorlunda än i Stockholm, människor som är försiktiga, säger God bless you, tittar på dig som från en annan värld och visar handskrivna skyltar. Människor som väntar på att tiden ska gå. (Och skulle de – till exempel – prata i en mobil så reagerar förbipasserande.)

Eftersom Norge inte är med i EU var det också det första superrika landet där högerpolitiker ropade ”släng ut dem”, ställde krav på förbud och hoppades att någon skulle göra det så otrevligt att tigga att det liksom skulle försvinna av sig själv.

Problem solved.

Bara så du har proportionerna i huvudet, när Paal säger ”4 procent” betyder det på en fond värd 7 000 miljarder en säker avkastning på 280 miljarder varje år.

I evig tid.

Amen.

Du kanske tror det handlar om oljepengar? När jag efter samtalet tar en öl för 105 norska kronor i en helt vanlig bar som försöker se sliten ut och lyder under namnet ANGST, så inser jag att det vi egentligen diskuterat på finansdepartementet inte alls handlar om olja.

Utan om finansspekulation.

Enligt Paal handlar det om moral.

– De som tror att det handlar om att använda oljepengar har missförstått, icke sant? Det finns mycket olja men det är trots allt i begränsad tillgång och den är ju skapad under många hundra miljoner år och det är ju helt orimligt om vi då, eller våra föräldrar, hade spisat upp detta på några generationer. Det är därför vi säger att vi bara brukar realavkastningen. Inte oljan. Det är mycket snack om oljepengarnas bruk, men det vi använder i statsbudgeten är inte oljepengar utan faktiskt finanspengar. Avkastning.

– Det du säger är att oljefonden inte längre bygger på olja?

– Det finns en tillförsel, men även om den inte fanns så är fondens värde evigt så länge vi inte tar ut mer än realavkastningen.

Ser du? Det blir lite ljusare i rummet, lite ... renare. Det kan vara solen som kommer fram bakom moln eller också ... Det du hör nu är något som kan kallas ekonomisk magi. Eller kanske bara ett trolleri? Kan man verkligen rena oljefingrarna? Bli av med det smutsiga och svarta och slippa all gegga och allt slit och svett och istället leva på rena fina pengar från ... ja, från vadå?

Andras arbete?

Nej, det heter finansavkastning.

Jo, det är detta Norge beslutat.

I evig tid leva som aktieklippare.

– Men kan inte fonden istället investera direkt i utveckling för samhället?

– Vi kan investera, har man sagt, upp till 50 miljarder per år i miljöinvesteringar och förnybart. Kanske i Afrika.

– Men inte i Norge.

– Nej.

– Men ... Du har en jättefond som följer börsernas utveckling och faller börserna så minskar fonden, det går inte att hindra. Samtidigt vet alla politiker att det största hotet mot ekonomi och tillväxt är klimathotet och det är klart du vet att det finns kritiker som menar att fonden istället måste investera för en omställning. Oljan tar ju slut och därmed tillväxten om man inte skapat något nytt?

Paal sätter sig lite rakare i stolen när jag nämner kritiken men han är lika lågmäld och vänlig och menar att så behöver man inte tänka. Inte alls. Och sen berättar han att fondens valutaintäkter idag är ”dubbelt så stora som vi får från hela fiskerinäringen”. För Paal är aktiemarknaden och ekonomin något som bara kommer att växa och dessutom, om man investerar några procent i alla världens stora företag kommer man ju i praktiken att leva på hela världen. Någonstans på jorden går väl företagen bra?

Alltid någonstans.

I eviga tider.

Det heter förresten inte Finansdepartementet. Jag slarvar när jag skriver, det är väl iver över det märkliga som pågår som gör att jag får alltför bråttom.

När man tittar i pr-materialet för ”Statsbudjetten 2015” och upptäcker att det på omslaget inte finns någon oljeaktivitet, bara forskare och handikappade och fina fiskebåtar och en vit pensionär med vitt skägg och sött barnbarn på axlarna och självklart inga invandrare, så är det bara en liten signal om vilket ansikte man vill visa upp för omvärlden.

På varje sida står det längst upp: Det Kongelige Finansdepartement.

Tre ord. Inte ett.

Och det är detta kungliga departement som utan större kritik får administrera denna gigantiska spekulation i börsaktier, 1,6 procent i snitt i de stora viktiga företagen så man aldrig behöver ta ansvar eller själv styra och ingripa.

Paal protesterar:

– Vi tar ansvar. Vi röstar på bolagsstämmor och är aktiva, eller jag ska inte säga vi, det är Norges Bank som sköter fonderna på uppdrag av Stortinget.

– Och de har instruktioner?

– De har mandat att skapa högsta möjliga avkastning och så finns det etiska regler om att inte investera i barnarbete och när fonden beslutade att inte investera i ett indiskt bomullsföretag som hade barnarbete så innebar det tillslut att man slutade med barnarbete.

– Då har ni ju makt.

– Vi uppdaterar nu klimatrestriktionerna. Om vi ska sluta investera i kol exempelvis. Men då är det ur etisk synvinkel. Inte ekonomisk.

– Om man läser IPCC:s rapporter och deras konstaterande att två tredjedelar av alla jordens fossila tillgångar måste stanna kvar i marken om jorden ska klara tvågradersmålet ... då är det väl en ekonomisk risk att investera i kol idag?

– Ja, det är alltid risk. Men jag tror att risken redan är inbakad i priset i kolföretagen. Alla investerare vet ju att det pågår klimatförhandlingar, de vet att förnybart utvecklas. Det är klart det finns en risk i kol, men det var en risk att köpa i Nokia också fast ingen trodde det för tio år sedan.

– När jag tittar i statsbudgeten ser jag att den absolut största inkomsten är något som kallas ”petroleumintäkter”, 342 miljarder i år. Och man ser att utan oljan skulle staten ha ett underskott på 174 miljarder. Så om jag skulle göra en riskanalys av landet och tog hänsyn till ett oljeprisfall så ...

– Det är därför vi har intäkterna från fondens placeringar istället. Även om – vilket är osannolikt – hela oljenäringen lades ner på jorden så finns intäkterna kvar.

– Hur länge då?

– Det är evig tid om man bara brukar realavkastningen. Inte sant?

– Fonden kan vara i evig tid?

– Ja, i princip.

Det är en overklig diskussion. Å ena sidan har Norge konstruerat en fond vars uppgift är att ge ständig avkastning på minst 4 procent så att man inte ska bli beroende av oljan.

Å andra sidan pumpar man kommande år in ytterligare hundratals miljarder i ny utvinning av ännu mer olja. Paal säger att man räknar med att havet kan ge inkomster till staten på ytterligare 4 000 miljarder.

– Intäkter som man ska ta opp?

– Ja, som kan tas opp.

– Men säg att FN gemensamt beslutar att två tredjedelar av den fossila energin måste hållas kvar i marken, då blir 4 000 miljarder bara 1 300 miljarder.

– Men nu är det väl så, jag är ingen expert på detta, men visst är det kol som är den största källan här. Inte gas eller olja.

– Och Norge har ingen kol.

– Jo, det har vi faktiskt.

– Men inte som man tar upp.

– Jo, det gör vi faktiskt. Vi har kol på Svalbard och det är därför några menar att det vill vare dubbelmoral om Norges fond då inte investerar i företag med kolkraft.

Välkommen till kollandet Norge!

Tänk dig att leva på en plats där solen lyser dygnet runt hela sommaren, du letar efter nattens skugga och du kan inte sova utan vrider dig i det ständiga ljuset och så äntligen, till slut slocknar solen och den mörka natten gör livet drägligt. Och där, i detta unika isolerade land gräver du djupt ner i den varma marken, ja, all mark blir varmare längre ner.

Svalbard är inte norskt utan ett internationellt område som förvaltas av Norge och om du ska bo där får du inte vara sjuk för var och en måste faktiskt själv kunna försvara sig mot isbjörnarna.

Och i ett sånt land gräver man nu ner i mörkret för att ta upp kol och det är klart de måste göra det. Inte sant?

Hur ska man annars få jobb?

Alla har väl rätt till jobb och det är klart de svenska pappersindustrierna, som på 1970-talet rasade över påståenden om att Östersjön måste hållas rent – det hotade ju jobben – tänkte precis som Svalbards ”Store Norske Spitsbergen Kulkompani”, som till 99,5 procent ägs av den Norska staten (det vill säga alla norrmän) och så dessa 0,5 procent som ägs av en fondförening med lokala fackförbund och organisationer.

Och kolet skeppas ut från Svalbard med stora mörka fartyg.

Så vad kommer världens investerare tänka när Norska oljefonden tar sig ur kolinvesteringar?

Kommer man skratta?

”Se norsk dubbelmoral och småle!”

Knappast. För alla de stora amerikanska och kinesiska och tyska fonderna som den norska oljefonden övertrumfar är ju fyllda av samma vardagsproblem själva.

Hur ska man få fortsätta förstöra jorden lönsamt?

Jag försöker igen: Paal sitter tålmodigt och väntar. Jag inser att kön av journalister som frågar om Oljefonden inte är sådär jättelång. Trots att det är världens kanske mäktigaste offentliga fond.

– Vad händer om ni istället investerar i förnybart?

– Nu gör vi ju det, för om man investerar i så många stora företag så har ju många av dem också intressen i förnybart. Och det har ju olje­företagen också.

– Om jag då säger att den här gigantiska oljefonden egentligen är Norges klimatskuld till världen.

– Nej, det vore ... Om vi sa okej, oljan ska vi inte ta upp, så betyder ju det bara att oljan blir mer värd någon annanstans på jorden. Saudiarabien kan öka sin oljeproduktion än mer, de säger att de kan ta ut 2,5 miljoner fat mer per år jämfört med de 1,8 miljoner fat Norge producerar eller något sådant ... Och tänk på att oljeproduktionen på norska sockeln är bland den mest miljövänliga i världen, vi har väldigt stränga miljökrav och olja bidrar ju också till utveckling. Och Norge har väldigt stränga krav på utsläpp och bland de högsta avgifterna på fossila utsläpp i världen och vi jobbar mycket aktivt för ett ambitiöst internationellt klimatavtal.

Skulle norsk olja verkligen vara miljövänligare än andras? Det låter lite som när Volkswagen lanserade ”ren diesel” men jag släpper frågan, det är lite naivt att tro att norska politiker på allvar skulle prata mot att ta upp det svarta flytande guld som ska göra landet rikt i evig tid.

Men hur är det då med kolet? Kollandet Norge är ett mycket litet land ur produktionssynpunkt. På senare år har verksamheten på Svalbard gett personalen en ny bowlingbana och sporthall och då jobbar de en vecka i gruvan i Svea och har sedan en vecka ledigt i huvudstaden Longyearbyen, dit de reser med flyg eller snöskoter för det finns inga vägar.

Och på denna magiska plats på jorden började den nya gruvbrytningen inte i oskuldens tid, alltså inte på 60-tal eller 70-tal eller ens 80-tal när världen inte riktigt visste vad klimatfrågan var.

Nej, man nystartade efter att som upplyst land ha lyssnat på IPCC:s stora varningsrapporter, jag menar, till och med Norges politiker förstod klimatproblemet 2001 när gruvdriften i Svea fick klartecken.

Och nu, 2015?

Nu är man orolig för lönsamheten, för kolpriset har ju gått ner.

Och jag tänker att Svalbards sysselsättning bara är ett omvänt exempel på ett norskt moraliskt haveri. Det jobbar 230 personer i företaget och det skulle kosta norska staten ingenting av oljefonden att stänga kolgruvan och ersätta med industri som utvecklar och säljer förnybar teknik.

Ingenting.

I evig tid.

Men man vill inte.

Utanför Finansdepartementet på Akersgata ligger det lilla trädklädda torget med det höga huset och dess flygel som Norges största terrordåd slog sönder.

På Google maps kan du se att huset fortfarande saknar fönster men i verkligheten är det täckt av en gigantisk duk med ditmålad normal fasad, nästan som om inget hade hänt.

Jag inbillar mig att i vilket annat rikt land som helst hade ett nazistisk terrorangrepp mot rikets huvudbyggnader mötts med snabb återuppbyggnad eller skapande av något nytt, men i Norge får Breiviks terrorism fortfarande 2015 vara ett öppet sår i staden fyra år senare.

Sommaren 2015 öppnade man ett minneshus just där bomben exploderade. Med bilder på 77 döda.

Väldigt få jag träffar vill för övrigt kalla Breivik för politisk terrorist. De kallar honom galning.

Väldigt sällan får Fremskrittspartiet svara på frågan om de har delansvar för att deras förra partimedlem fick odla sitt invandrarhat så att bomb och mord blev slutpunkten. Det är en oartig fråga, jag menar, vi talar om landets näst största regeringsparti.

Paal Björnestad följer med ut ur departementet för fotografering på platsen.

Vi skiljs hjärtligt och jag inser att han gett mig ett ärligt svar över vad detta med olja och kol egentligen handlar om.

Det handlar bara om pengar.

I evig tid.

Amen.

Läs vidare på nästa sida: Del 2.

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.

Läs vidare på nästa sida

DIGITAL PRENUMERATION

FÖRSTA MÅNADEN GRATIS!

Läs alla artiklar från nyhetsmagasinet ETC utan kostnad första månaden. Därefter är priset 63 kronor/månad. Ingen bindningstid. Du får dessutom nyhetsmagasinet ETC till din mejl varje fredag. Beställ för att läsa direkt.

Genom att klicka på ”Prenumerera” godkänner du prenumerationsvillkoren och samtycker till att ETC-företagen hanterar dina personuppgifter