– Vi bor i min lägenhet, som bara jag äger. Om något händer mig har Wojtek ingen arvsrätt. Min familj kan skänka den till honom men då behöver han betala 20 procent av värdet i skatt, fastän familjemedlemmar ärver skattefritt. Ger jag bort lägenheten halva lägenheten är det samma sak, han måste skatta. Bostadspriserna i Kraków har skenat. Var ska han få pengarna ifrån? 

Eller tänk om han insjuknar. Då krävs det att Michał skriver på olika papper för att Wojtek ska få hälsa på och få veta från läkarna vad som händer. Men tänk om Michał hamnar på sjukhus medvetslös?  Då är det upp till hans anhörigas välvilja igen, och det är ju olika i olika familjer.

Lika svårt är det med enkla ärenden. Michał och Wojtek har fått lägga motsvarande 5 000 kronor på en slags fullmakt, fast på 2 000 sidor. Den släpar de på när de till exempel vill hämta brev åt varandra på posten. Fast det händer rätt ofta att personen i luckan ändå vägrar hjälpa dem under förevändning att den inte kan hitta paragrafen om postgång i dokumenten. 

Ibland har de haft tur och har sluppit förklara för läkare, brevbärare och andra vad de betyder för varandra. Men det fyller dem med oro att behöva förlita sig på flax.

Regnbågar överallt

Michał jobbar med radio, Wojtek planerar framtidens Kraków som strateg på stadskontoret. Dagens ETC träffar paret i deras hem, en lägenhet i en välmående förort där väggarna pryds av regnbågsteckningar som bekantas barn har ritat åt dem. Samma färger återkommer på deras matchande collegetröjor och tofflor, liksom på den mugg med örtte som Dagens ETC:s reporter serveras. Michał berättar att det bara är några år sedan han vågade hålla i en sådan flagga utomhus. Han hade inte heller kommit ut på jobbet, radiostationen där många har konservativa åsikter. Men det blev allt svårare att dölja vem han var.

De träffades genom en gemensam vän, det är de eniga om, men grälar lite om när och hur. På den tiden var de inte särskilt intresserade av politik.

– Vi levde i vår lilla bubbla där vi umgicks med våra vänner, gick till jobbet och funderade inte särskilt mycket på om vi hade det bra eller dåligt i Polen. Men så började politiken intressera sig för oss hbtq-personer, säger Michał.

Blev ansikten för rörelsen

Det var runt 2005 och Lag och rättvisa kom till makten för första gången. Ministrar hoppade på olika homofobiska kampanjer som cirkulerade i Västeuropa på 90-talet, men i backspegeln var det hela rätt ”light”.

– Vi skrattade mest åt dem och deras idiotiska utspel. För samtidigt kände vi att saker blev bättre, säger Wojtek.

Året innan hade Polen gått med i EU. För att få göra det var landet tvunget att förbjuda diskriminering av hbtq-personer på arbetsplatser. Michał och Wojtek kände framtidstro – de kunde inte veta att 20 år senare skulle det här fortfarande vara det enda lagliga skydd de har som hbtq-personer i Polen. 

För det blev inte mycket verkstad när Lag och rättvisa förlorade makten 2007 och Donald Tusk och hans Medborgarkoalition tog över. När den tidens vänster lade ett lagförslag om samkönade partnerskap i Sejmen röstade en majoritet av ledamöterna för att avslå det direkt, utan en första läsning. Michał och Wojtek kände sig ledsna, och ungefär samtidigt såg Wojtek att Kampanjen mot homofobi, en människorättsorganisation, letade efter par som ville delta i en strategisk stämning av den polska staten.

De sa ja utan att riktigt tänka efter. Dels blev de ansikten för kampanjen, dels fick de gå till folkbokföringen för att be om att få ingå äktenskap. 

Utreddes för brott

Michał förklarar:

– Ja, det var en himla stress. För vi misstänkte att det inte skulle bli ett trevligt samtal. Vi väntade oss att bli utslängda, utskällda. Och så hamnade vi hos en dam som när vi kom och bad om att gifta oss drog ned glasögonen långt ned på näsan, kollade på oss och sa: men herrarna är båda av manligt kön? 

– Vi nickade och hon sa att det förstår vi väl att då är det omöjligt, fortsätter Wojtek. 

– Så vi fick förklara för henne att vi vill stämma Polen i Europadomstolen och att vi behöver att hon ger oss ett beslut där det står att vi inte får gifta oss. Det var ett märkligt möte för vi satt där långt efter att kontoret egentligen skulle stänga, och damen visste inte vad hon skulle göra med oss, fyller Michał i.

– Först läxade hon upp oss, sen försökte hon bli av med oss, men så blev hon väldigt känslosam. Hon försäkrade oss om att hon gärna hade sett att vi fick gifta oss men att lagen såg ut som den gjorde. Till slut fick vi det papper vi behövde. Senare skickade vi henne ett julkort, säger Wojtek.

Nästa steg visade sig betydligt mindre trevligt. Paret överklagade till första instans, där de sade sig berövas på rätten till familjeliv. Domstolen skrev i sin dom att det inte var sant, de kunde ju gifta sig med kvinnor – en motivering som sårade dem djupt. Vidare blev de själva föremål för en brottsutredning i samband med rättsprocessen. 

– Vår advokat berättade att Lag och rättvisa betraktade oss som ett hot mot rättsordningen. Så de skickade åklagare som satt i rättssalen under rättsprocessen och undersökte om det fanns en paragraf de kunde sätta dit oss på, säger Wojtek.

Regeringsskiftet ger hopp

Paret valde att inte låta sig tystas. De överklagade domen till en högre instans – som bekräftade att lagen inte tillåter för samkönade äktenskap, men uppmanade samtidigt lagstiftaren att se över lagen – och så vidare, hela vägen till Europadomstolen i Strasbourg. Där låg fallet i flera år, fram till att domen utlystes samma dag som Donald Tusk svors in som premiärminister, den 12 december 2023.

De tror inte att datumet var en slump.

– Nej, domstolen hade kunnat presentera domen mycket tidigare, men de insåg att det var lönlöst så länge Lag och rättvisa satt vid makten, säger Wojtek.

Europadomstolen har ingen makt att kräva att stater lever upp till dess utlåtanden, men regeringsskiftet har gett visst hopp. Delar av den rödblåa koalition som utgör Polens nya styre gick till val på att införa samkönade partnerskap. Ett förslag väntas i dagarna, men splittrar redan hbtq-personer. Flera av de stora organisationerna i Polen har länge krävt rätten att gifta sig, och menar att bara möjlighet till äktenskap gör hbtq-personer jämställda med den heterosexuella befolkningen. 

Drömmer om äktenskap 

Michał och Wojtek säger att de helst skulle vilja gifta sig. Men de ser det inte hända i närtid, och strategiska stämningar i all ära, de börjar bli gamla och vill känna åtminstone någon slags trygghet.

– Samkönade partnerskap är en halvmesyr men ändå en tydlig förbättring av situationen, säger Michał och fortsätter:

– För att vara ärlig är det fortfarande långt kvar innan vi får ens den möjligheten. Trots ett domslut från högsta möjliga instans och att majoriteten av polackerna tycker att hbtq-personer ska kunna ingå samkönade partnerskap så oroar vi oss för att Donald Tusks koalitionspartners ska slå ut tänderna på det lagförslag som presenteras, och att president Andrzej Duda sedan ändå lägger in sitt veto. Jag är optimistisk, men jag hoppas att jag lever till den dag som det blir möjligt att ingå samkönade partnerskap i Polen.