Det blir ingen ny högerextrem grupp i Europaparlamentet. I sista stund tvingades Nationella frontens Marine Le Pen och Geert Wilders meddela att de inte lyckats få ihop sin allians av populistiska EU-motståndare. Som grupplösa blir deras politiska inflytande minimalt.
Idag öppnar Europaparlamentet men utan den nya bruna gruppen. De lyckades inte komma överens innan tidsfristen gick ut för att anmäla partigrupper. De senaste veckorna har kantats av rykten och spekulationer kring olika gruppkonstellationer, inte minst om Marine Le Pen från franska Nationella Fronten och hennes EAF, Europeiska Alliansen för Frihet. Gruppen lanserades redan i höstas, och samlade parter som holländska frihetspartiet PVV, Lega Nord och de belgiska separatisterna i Vlaams Belang. Målet var att ”förstöra EU från insidan”. Men samarbetet sprack innan det ens hunnit börja. PVV:s ledare Geert Wilders gick i förra veckan ut i holländsk media och erkände att man inte lyckats samla partier från minst sju av EU:s medlemsländer; ett krav för att få bilda en parlamentarisk grupp. Nationella Frontens vice ordförande Florian Philippot sa senare till radiokanalen France 1 att det handlade om ett rationellt politiskt val.
– Vi vill inte skapa en grupp till varje pris, utan en som fungerar politiskt. Vi prioriterar kvalitet framför att ha en grupp bara för att ha en grupp.
Polsk nykomling utkastad
De grupplösas möte hålls i en undanskymd lokal med fläckig heltäckningsmatta på sjunde våningen, långt ifrån parlamentets pampigare centrala delar. Stämningen är tryckt och ingen har lust att svara på frågor, en assistent kräver att ”media avlägsnar sig” innan mötets start. Den officiella förklaringen till att EAF föll är att Wilders inte kunde tänka sig att samarbeta med det polska kongresspartiet KNP, en nykomling i parlamentet med en extremt nyliberal agenda. Partiledaren Janusz Korwin-Mikke har tidigare uttalat sig mot kvinnlig rösträtt. Till skillnad från sina forna samarbetspartners har Korwin-Mikke inget emot att svara på frågor, så länge han får sitta på höger sida av soffan.
– Det är där jag hör hemma, jag är den mest högerextrema politikern i hela Europa.
Han menar att det i själva verket var Front National, och då främst dess vice ordförande Florian Philippot som stretade emot.
– Nationella fronten har interna motsättningar och problem, fru Le Pen kommer troligtvis att förlora sin position snart, och Philippot tar över. Le Pen har tagits på sängen av sin framgång och vet inte hur hon ska hantera den. Så länge du är ett femprocents-parti kan du vara extrem, men när du når 25 procent måste du anpassa ditt budskap för att hålla kvar genomsnittsväljaren. Jag är inte sådan, jag säger alltid sanningen även om det kostar mig röster.
Anklagar varann för olämplighet
Debatten om vem som är mest extrem och olämplig som samarbetspartner har pågått i flera månader. Le Pen visade redan innan valet intresse för Sverigedemokraterna, och sa i en intervju med Dagens ETC i november att SD är ett ”ett hederligt patriotiskt parti som vill försvara det svenska folket och inte underkasta sig det politiskt korrekta”. Marine Le Pen själv har tidigare tagit avstånd från samarbete med exempelvis nynazistiska Gyllene Gryning och ungerska Jobbik som klassats som nyfascistiskt.
På grund av denna uteslutningsmetod blev alltså antalet tänkbara samarbetspartners till slut för få för att kunna bilda en grupp. Därmed går man också miste om många fördelar i form av talartid, tillgång till viktiga beslutande organ och stora partibidrag.
Ann Christin Jungar är docent på Södertörns högskola och har forskat om högerextrema partier i Europa. Hon menar att det faktum att EAF-gruppen föll gör att Le Pen och hennes högerpopulistiska kollegor får betydligt mindre reellt politiskt inflytande.
– Deras möjlighet att agera försvagas. Efter valet målade medierna upp ett katastrofscenario om att ”nu kommer populisterna” men det var rätt överdrivet. Som det ser ut nu får de svårt att driva en gemensam agenda.
”Min röst kommer att höras”
KNP-partiets ledare Janusz Korwin-Mikke säger dock att han inte är orolig för egen del, utan övertygad om att han kommer lyckas nå ut med sin politik även som grupplös.
– Min röst kommer att höras, jag kan ge presskonferenser, min Facebooksida har två miljoner följare och jag driver Polens mest populära blogg.
Le Pen och hennes resterande allierade verkar inte heller ha gett upp hoppet. En parlamentarisk grupp kan bildas när som helst under den femåriga mandatperioden, och Geert Wilders var under onsdagen positiv till att man ska kunna återkomma med en ny laguppställning senare under hösten. Mario Borghezio från Lega Nord är av samma uppfattning, med den skillnaden att han tror att det kommer gå ännu snabbare.
– Jag är säker på att vi kommer lyckas bilda en grupp under juli månad. Det är inte lätt att upprätthålla tre EU-skeptiska grupper i parlamentet. Vi har valt att vara politiskt enade, och ville inte bilda en spretig grupp som Farage och den italienska femstjärnerörelsen gjorde. Deras grupp har ingen framtid.
Anne Christine Jungar är dock skeptisk till att EAF-gruppen skulle kunna få ihop tillräckligt många supporters inom en överskådlig framtid.
– Eftersom de redan avfärdat samarbete med exempelvis Jobbik och Gyllene Gryning finns det inte så mycket kvar att välja på, jag känner i vilket fall inte till några alternativ. Sedan finns ju chansen att Lega Nord försöker gå tillbaka till Farage och EFD, där de satt under den förra mandatperioden. EFD-gruppen är skakig för tillfället och kan nog tänka sig att ta in fler för att få stabilitet.
Anna Rydholm
dagens@etc.se
