I fredags röstades en av de stora åtgärderna igenom – ungefär 850 000 hushåll, eller 2,5 miljoner spanjorer, ska nu kunna få en basinkomst på minst 462 euro, ungefär 4 850 kronor, per månad. De som tjänar pengar, men mindre än basinkomsten, ska få tillräckligt mycket så att de kommer upp på samma nivå. Basinkomsten höjs med ökade antal familjemedlemmar till ett maxbelopp av 1 015 euro, 10 650 kronor, lite mindre än landets minimilön.

Att Spanien inför en basinkomst är ingen chock – det har varit på väg ett tag och ingår i koalitionsregeringens avtalade mål – men coronapandemin har skyndat på planerna. Sedan tidigare än inkomstklyftorna i Spanien bland de största i Europa, mycket för att många jobbar svart för låga löner. 21,6 procent av befolkningen riskerar fattigdom enligt EU:s data, att jämföra med det europeiska genomsnittet på 16,9 procent.

Ny förmögenhetsskatt

Spaniens regering har också signalerat att vägen ut ur coronakrisen går genom höjda skatter. Idag ligger skattenivån i förhållande till BNP i Spanien sex procent lägre än snittet i eurozonen.

– Utan ett rättvist skattesystem finns ingen rättsstat, folkhälsa, gratis utbildning eller omvårdnad för våra äldre. Utan skatter är det rädda sig den som kan som gäller. Det skulle innebära att den som har fötts in i en resursstark familj har bättre förutsättningar för att bygga upp sitt liv, säger María Jesús Montero enligt El Mundo.

Unidas Podemos driver på för att en del av det nya skattesystemet ska inkludera en ny sorts förmögenhetsskatt. Covid-skatten, som den kallas av Unidas Podemos ledare – tillika Spaniens vice premiärminister – Pablo Iglesias, innebär enligt La Vanguardia att tillgångar på över en miljon euro (10,4 miljoner kronor) ska beskattas med två procent. Tillgångar på över tio miljoner euro beskattas med 2,5 procent, över femtio miljoner beskattas med tre procent och förmögenheter värda över hundra miljoner euro beskattas med 3,5 procent. 

– Den här pandemin har demonstrerat vikten av det offentliga: vårt offentliga sjukvårdssystem, det offentliga skolsystemet och även statliga program som det tillfälliga löneunderstödet. Det är för sådant här som det offentliga finns till – och om vi ska rädda det här landet behöver vi skatter som bibehåller det, sade Spaniens arbetsmarknadsminister Yolanda Díaz, som också är parlamentsledamot för Unidas Podemos, när den nya förmögenhetsskatten presenterades.

”Skattemässig patriotism”

Pablo Iglesias har uppmuntrat landets miljonärer att visa ”skattemässig patriotism” och välkomna den nya skatten, rapporterar Jacobin, men även om det inte blir fallet har Unidas Podemos en chans att få igenom förslaget. Enligt en opinionsundersökning gjord av onlinetidningen Público stödjer 65 procent av spanjorerna den nya förmögenhetsskatten och Iglesias har även enligt flera rapporter nått en överenskommelse med premiärminister Pedro Sánchez (PSOE) som lovat att backa covid-skatten när den kommer upp inför parlamentets återuppbyggnadskommitté.

Det avtalet är ingen garanti för att skatten blir av, men det innebär att det finns en chans att skatten inkluderas i kommitténs förslag och därför kommer att debatteras i parlamentet när ett återuppbyggnadspaket ska klubbas i höst.

20 procent av BNP

Redan i mars presenterade den spanska regeringen sin första stora satsning för att mildra coronakrisens effekter. Det paketet kretsade kring fyra olika koncept: lätta på villkoren kring tillfälliga kollektiva avskedningar (ungefär motsvarande korttidspermitteringar), stöd till arbetare och företag som påverkas av den minskade ekonomiska aktiviteten, garanterad likviditet för företag och finansiellt stöd för forskning som kan leda till ett coronavirusvaccin. Av ett reformpaket på 200 miljarder euro, nästan 20 procent av Spaniens BNP, avsattes 17 miljarder (178 miljarder kronor) för de grupper som löpte störst risk att lida av pandemins konsekvenser, enligt El País. 600 miljoner euro satsades på socialtjänst, äldrevård och vård av andra i behov av särskilt stöd. Det meddelades även att varken el, vatten eller gas skulle få stängas av för ekonomiskt utsatta hushåll som inte kan betala räkningarna. Amorteringar pausades. Alla som tvingades vara hemma av hälsoskäl ansågs som inkapabla att arbeta på grund av arbetsskada och fick ersättning från staten