Men ändå, när man höjer blicken upp mot kullarna möter man saftigt gröna planteringar av avokadoträd.
Det stämmer inte.
De normalt torra kullarna är frodigt gröna. Och den normalt bördiga floddalen är uttorkad.
Omvända världen.
De boende nere i dalen har inte ens vatten till matlagning och hygien. De är helt beroende av att kommunen varje vecka skickar ut en tankbil med vatten – utan den skulle livet dö ut.
Inför undantagslagar
Det är inte ovanligt med torrperioder i Chile. Men torkan har aldrig varit så utdragen som nu. Torrperioden har pågått i tio år är och på flera platser i centrala Chile, som i Petorca, har det sedan man började föra register aldrig varit så torrt som nu. Regnet har minskat med sju procent per år under den här tioårsperioden och i år är regnunderskottet över 70 procent. Det beräknas att om tio år kommer Chile bara att ha en tredjedel av det vatten man har idag. Över 10 000 djur har dött i centrala Chile bara i år och i flera regioner har det införts en slags undantagslagar för att skydda vatten och jordbruk. Känslan av oundviklig katastrof sprider sig allt snabbare genom samhället.
Minister vill träffa Greta
Chiles miljöminister Carolina Schmidt har sagt att hon ska be Greta Thunberg om hjälp för att mobilisera chilenarna när hon träffar henne på FN:s stora möte om aktion för klimatet som börjar den 23 september i New York. I december står Chile värd för det stora internationella klimatmötet Cop25 och att då kunna lägga fram en handlingsplan som stöds av Friday for future vore en fjäder i hatten för de chilenska värdarna.
Men Friday for future har redan över 30 aktiva lokalgrupper i Chile som mer än gärna skulle bistå regeringen att utarbeta planer för att ta itu med problemen. Men regeringen vill inte. Den vill undvika de politiska beslut som då måste fattas.
Vatten är en handelsvara
Torkan i Chile är framför allt ett resultat av klimatförändringarna. Men det sätt som den drabbar beror på politiska beslut som militärdiktaturen genomförde och som nuvarande regering inte vill ändra. 1981 antog Pinochetregimen en lag som förvandlade vattnet i Chile till en privat egendom som kan säljas och köpas som vilken handelsvara som helst. I själva verket är vattnet en symbol för den nyliberala revolution som Pinochetdiktaturen genomförde och som hyllades av dess teoretiker Milton Friedman som ett exempel för världen. Det är också den som ligger bakom boomen av en exportinriktad avokadoindustri i Petorca.
De stora avokadoproducenterna inte bara köpte upp vattenrättigheterna, de stal också vattnet från de vattengemenskaper som småbönderna hade. Under de senaste åren har det avslöjats underjordiska rörsystem som inte bara tar vatten från småböndernas kanaler, utan också pumpar upp grundvatten till odlingarna på kullarna.
Efter år av kamp har den sociala rörelse som växt fram i Petroca i protest mot vattenstölderna lyckats få politikerna att äntligen börja diskutera en ny vattenlag som ställer människans behov främst. Men lagen har legat stilla i senaten i två år. Den sittande regeringens ledamöter har blockerat den eftersom lagen ifrågasätter det industriella jordbrukets makt över vattnet.
Ny lag saknar åtgärder
Samma motsägelsefulla hållning har regeringen visat inför miljöproblemen i stort. Den nya miljölag som kongressen ska behandla, och som regeringen vill ha antagen före Cop25, är mest en önskelista vars mest konkreta målsättning är att uppnå neutralitet vad gäller koldioxidutsläpp fram till 2050.
Miljöaktivister och forskare menar att det naturligtvis är bra att lagen diskuteras, men att om den inte preciseras och sätter upp betydligt radikalare målsättningar närmare i tid så blir den helt verkningslös.
Vill leda vatten 200 mil
Samtidigt är Chile ett av de länder i världen med mest tillgång till vatten: floder och sjöar och omfattande fält av glaciärer nere i söder. Och därtill en 4 000 kilometer lång havskust. Det har gett upphov till ett privat jätteprojekt som har stora möjligheter att få regeringens stöd. Projektet går ut på att flytta vatten från BioBio-floden i söder upp till den torra centrala regionen. En resa på 2 000 kilometer, som enligt initiativtagarna dessutom skulle skapa en miljon arbetstillfällen.
– Floderna i söder har överskott på vatten, hävdar initiativtagarna till projektet, dessutom förloras ju vattnet ut i havet till ingen nytta.
Men en grupp forskare från flera universitet menar det är en medicin som skulle förvärra sjukdomen. Även om projektet verkar attraktivt så illustrerar det, ännu en gång, uppfattningen av vattnet som en handelsvara, vilket omöjliggör verkliga lösningar.
Forskarna menar också att det inte är sant att det råder överskott på vatten i floderna i söder. Men framför allt understryker de är det inte sant att flodvattnet går förlorat i havet. Flodvattnet spelar en central roll i de ekosystem som finns både i havet och utefter kusterna. Ett jätteprojekt av det här slaget skulle slå ut dem, men dessutom skulle det stärka utvecklingen av monokulturer som redan slagit sönder ekosystemet i områden som Petorca.
Greta Thunberg brukar uppmana politikerna att lyssna på vetenskapsmännen. Något som miljöminister Carolina Schmidt och hennes regering inte visat sig särskilt benägna att göra. Och risken finns därför att den, av just det skälet, kommer att tvingas ta emot de internationella delegationerna till Cop25 samtidigt som stora skogsbränder härjar i Chile.
Monokulturer av odlad snabbväxande tall och eukalyptus i kombination med extrem torka är en explosiv blandning. Det är fick Chile uppleva för några år sen. Men istället för att dra lärdomar och arbeta för att bota skadade ekosystem har regeringen gett fortsatt stöd. Och inte bara det – istället för att stärka brandförsvaret har regeringen ägnat sig åt att avväpna det genom att använda det för att belöna politiskt trogna på bekostnad av kunskap och erfarenhet.
