BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
I ett försök att samla bevis och bringa klarhet i säkerhetsstyrkornas övergrepp mot den muslimska minoriteten Rohingya i västra Burma har FN och andra organisationer pratat med människor som flytt över gränsen till Bangladesh. Den burmesiska regeringen har inte velat ge några utomstående tillträde till området. Av de 101 kvinnor som FN intervjuade vittnade 52 om att själva ha utsatts för våldtäkt eller andra former av sexuellt våld. En majoritet av dem uppgav sig ha våldtagits av fler än en soldat, vanligtvis tre eller fyra, men i vissa fall upp till åtta. Bland de våldtagna fanns även gravida kvinnor.
”Våldet saknar motstycke”
OHCHR konstaterar i rapporten att ”trots att endemisk diskriminering av rohingya förekommit i årtionden i norra Rakhinestaten är det senaste våldet på en nivå som saknar motstycke.” Enligt rapporten väcker vittnesmålen ”allvarliga farhågor” om att det som sker i norra Rakhinestaten handlar om ”etnisk rensning”.
Våldsvågen mot Rohingya-folket inleddes den 9 oktober 2016 då burmesisk polis attackerades av militanta islamister, varpå nio poliser dödades. Polis och militär svarade med anti-terroroperationer i muslimska samhällen i norra Rakhinestaten. Under dessa operationer genomförde säkerhetsstyrkorna summariska avrättningar av män, kvinnor och barn, plundrade egendom och brände ner åtminstone 1 500 hus och andra byggnader. För att undgå övergreppen har närmare 70 000 rohingyer flytt över gränsen till Bangladesh. Ytterligare 22 000 har fördrivits från sina hem och lever som internflyktingar inne i Burma. Under tidigare våldskampanjer mot minoriteten uppskattas mellan 300 000 till 500 000 människor ha drivits på flykt.
Detta är ett av de mörkaste kapitlen under det första året med Burmas nya regering. Utöver övergreppen i sig har omvärlden bekymrats av hur Aung San Suu Kyi förhållit sig till dem.
Det första man måste förstå för att analysera utvecklingen i Burma är i vilken mån den civila makten begränsas av militären. Enligt 2008 års grundlag ges militären kontroll över viktiga ministerier som utrikesministeriet, ministeriet för gränsfrågor samt inrikesministeriet, under vilket polisen lyder. När säkerhetsstyrkorna utför ”rensnings-operationer” i muslimska områden i västra Burma är det alltså inte på Aung San Suu Kyis order.
Våldtäktsoffer kallas lögnare
För att utvärdera den civila regeringens maktutövning får man alltså fokusera på hur den förhållit sig till militärens agerande. Hur har man reagerat när övergrepp begåtts? Här framträder en dyster bild, där Aung San Suu Kyi gjort sig till medlöpare.
När kvinnor vittnat om våldtäkter har Aung San Suu Kyis stab pekat ut dem som lögnare. Statskanslern, fredspristagaren och demokratiikonen har i sina kommunikéer hävdat att de drygt 1 500 hus som bränts ner i området i själva verket satts i brand av rohingyerna själva, i ett försök att ge regeringen dåligt rykte.
När bekymrade länder och internationella organisationer krävt ett stopp på övergreppen har Aung San Suu Kyi svarat med arrogans och kritiserat det internationella samfundet för att det ”överdriver svårigheterna och får allting att verka värre än vad det egentligen är”.
Regeringens hållning har förbryllat och frustrerat många, däribland FN:s särskilda rapportör för Burma, Yanghee Lee, som sagt att ”regeringens svar på alla de här problemen verkar vara att försvara, avfärda och förneka. Den här reaktionen är inte bara kontraproduktiv utan dränerar även det hopp som nyligen svept över landet.”
Regeringen har därtill förvärrat lidandet för Rohingyafolket ytterligare genom att begränsa tillgången på humanitär hjälp. I december rapporterades att hjälporganisationer inte kunde nå fram med leveranser av mat, vatten och mediciner till över 130 000 rohingyer som sedan tidigare lever som internflyktingar i västra Burma. Bland dem som förvägrades hjälp fanns omkring 18 000 gravida och ammande kvinnor och undernärda barn. Också svenskt humanitärt bistånd, som går genom organisationer som OCHA, ICRC, WFP och ACF, stoppades av blockaderna.
Phil Robertson, vice Asienchef för Human Rights Watch, säger att han är väldigt bekymrad över hur regeringen misslyckats, ”gång på gång”, med att skydda religiösa och etniska minoriteter.
– I stället för att skapa distans mellan sig själv och militären och försöka samla internationellt stöd för att utöva påtryckning på den, så har Aung San Suu Kyi antingen försvarat militären eller hållit tyst. Det är inte särskilt politiskt smart. Uppriktigt sagt undrar man var hennes sympatier egentligen ligger, säger han.
Upptrappat inbördeskrig
Inte heller när det kommer till frågan om fred har någon effekt av den nya, folkvalda regeringen synts till. Tvärtom har striderna bara blivit intensivare. Bara några månader efter regeringsskiftet inledde militären en offensiv mot etniska rebellgrupper i norra Burma. Nya fredssamtal under ledning av Aung San Suu Kyi har hållits men utan medverkan från några av landets största rebellgrupper. Dessutom fortsatte militärens angrepp mitt under pågående fredssamtal, vilket förstås undergrävde förtroendet mellan parterna ytterligare.
Striderna har under det senaste halvåret kommit allt närmare civila områden. Bara under de senaste månaderna beräknas över 20 000 människor från norra Burma ha flytt över gränsen till Kina för att komma undan striderna. Ett okänt antal civila har dödats i attacker både från militären och från olika etniska rebellgrupper som Myanmar National Democratic Alliance Army, MNDAA.
När det gäller det politiska reformarbetet har man under året som gått avskaffat flera repressiva lagar som tidigare använts för att tysta kritiker. Andra lagar, som 2013 års ”Telecommunications Act” kvarstår dock, och innebär allvarliga begränsningar av yttrandefriheten. Sektion 66(d) av lagen påbjuder fängelsestraff för upp till tre år för ”förtal”. I januari 2016 dömdes exempelvis Patrick Khum Jaa Lee, en humanitär hjälparbetare, till sex månaders fängelse för en Facebook-post som ansågs vara förolämpande av Burmas överbefälhavare, Min Aung Hlaing.
Flera utredningar om förtal
I skrivande stund pågår en utredning om förtal mot Swe Win, prominent journalist och chefredaktör för Myanmar Now, för att han på Facebook kritiserat den extremistiska munken U Wirathu.
– Den här lagen används på ett hänsynslöst och diskriminerande vis av både medlemmar i NLD och av militären. Under regeringens första år har den använts ännu flitigare än tidigare. Aung San Suu Kyis regering må vara demokratisk till namnet, men när det kommer till demokratiska principer och tankar om yttrandefrihet och fri debatt har man fortfarande en väldigt lång väg att gå, säger Phil Robertson på Human Rights Watch.
Sammantaget har det varit ett svart år för Burmas första demokratiskt valda regering på länge. Alla övergrepp och bakslag kan förstås inte tillskrivas den civila regeringen, eller Aung San Suu Kyi personligen. Hon är av grundlagen hindrad från att styra militärens operationer i såväl Rakhinestaten som i norra Burma. Besvikelsen från omvärlden, och från de i Burma som är bekymrade för religiösa och etniska minoriteters rättigheter, grundar sig i hur regeringens tafatthet.
Mer konservativ än människor anat
Phil Robertson från Human Rights Watch tror att Aung San Suu Kyi helt enkelt är mer konservativ än människor anat: att det funnits ett önsketänkande i väst där man tillskrivit henne en mer progressiv och inkluderande politisk åskådning än vad hon i själva verket har. Ovanpå det, säger han, får hon dålig rådgivning.
– Hon har omgett sig med personer från tidigare utrikesministerier och människor med militär bakgrund, som alla ger henne konservativ information. Hon hade kunnat sätta ihop ett team av de bästa och skarpaste sinnena, men ingen i hennes närmaste krets passar den beskrivningen i dag, säger han.
Mycket kan förstås förändras på de fyra år som kvarstår av mandatperioden. Aung San Suu Kyis renommé kommer att påverkas av hur hon hanterar de övergrepp som militären, med all sannolikhet, kommer att göra sig skyldig till under de kommande åren.
FN:s råd för mänskliga rättigheter beslutade den 24 mars att skicka en internationell ”fact-finding mission” till Burma för att utreda brott mot de mänskliga rättigheterna, med fokus på våldet mot Rohingya-folket i Rakhinestaten. En talesperson för Burmas president ska till nyhetsbyrån AP ha kommenterat beslutet med att Burma ”inte kan acceptera” rådets resolution. Huruvida regeringen aktivt kommer att stoppa FN-undersökningen är oklart, men utifrån hur den agerat hittills under dess första år vid makten är det inte omöjligt.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
