Vi var många som höll andan när britterna röstade. Förväntningarna var låga, men visst hade jag låtit alla bilder på människor som köade till vallokalerna ge mig lite hopp. Ett högt valdeltagande är ju bra för Labour. Visst? WhatsAppgrupperna med mina närmaste gick varma. En av mina bästa vänner har fått rösta för första gången sedan hon fick sitt efterlängtade brittiska medborgarskap, 12 år efter att hon flyttade till landet. Hon berättar om en kollega som fått vänta i 40 minuter för att det var så många som väntade på att få rösta.
Men så kommer vallokalsundersökningen. Tories störst sedan Thatchertiden, botten har helt gått ur Labour, säger BBC-ankaret. Valdeltagandet blev, trots alla rapporter om köer, något lägre än 2017. ”Vi är körda”, skriver min vän, hon som just har blivit medborgare.
Redan innan alla valkretsar är räknade börjar mina skotska vänner och bekanta sprida namninsamlingar på sociala medier. Ett självständigt Skottland nu, kräver de, och i Skottland är mina vänner långt ifrån ensamma. Skotska nationalistpartiet SNP – vars huvudfråga har varit en ny självständighetsomröstning 2020 – går fram dramatiskt och får 48 av 59 skotska mandat. De nordirländska partierna har varit väldigt tydliga med att de inte kan acceptera Boris Johnsons Brexit-plan eftersom den skulle innebära gränskontroller på Irland. Även här höjs allt fler röster för ett förenat Irland, med ett EU-medlemskap (någonting nordirländarna, liksom skottarna, röstade för 2016) på köpet, hellre än att fortsätta styras från London.
Med den här typen av valresultat blir det svårt för Boris Johnson och hans Tories att stå emot separatisterna. Under den kommande mandatperioden, de närmaste fem åren, kan Boris Johnson alltså mycket väl bli historisk som den sista premiärminister som regerar i hela Storbritannien.
Att Johnson blir historisk är det inte heller någon som säger emot – han blir premiärministern som sitter när Storbritannien lämnar EU. Han blir Toryn som kan montera ned välfärden och arbetsrätten utan att behöva ta hänsyn till EU:s minimiregler.
Och vi ska inte bli förvånade om Boris Johnson blir premiärministern som säljer ut sjukvårdssystemet NHS, inte minst för att han prioriterar ett handelsavtal med USA framför en allmän sjukvård med överkomliga läkemedelspriser.
För mig är detta djupt personligt. Jag har svärföräldrar, släktingar, vänner som är beroende av att sjukvården och välfärden fungerar i Storbritannien. De jobbar i sjukvården, jobbar med annat, är pensionerade, är sjuka, är friska, är gamla, är unga, har barn, har inga barn. Några röstade på Tories i torsdags. Många röstade på Labour. Alla är trötta på Brexitdebatten. Ingen är miljardär. Alla kommer att behöva betala priset för fem år med en Toryregering som varken hämmas av EU-regler eller ett behov av stöd från andra partier.