Storbritannien, Frankrike, Tyskland, Spanien. Och så Sverige. Exemplen är många på länder som trots EU:s regelverk sålt och fortsätter sälja vapen och militära system till länder som är mer eller mindre direkt inblandade i väpnade konflikter.
– Det nuvarande systemet bygger på exportörens bedömning av hur vapnen kan komma att användas och om det finns en risk att de används för att kränka mänskliga rättigheter, säger Agnes Hellström, nytillträdd ordförande för Svenska freds.
Men också formuleringar i EU:s så kallade gemensamma ståndpunkt kan vridas och vändas på.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
”Bjudits in”
Det kanske tydligaste exemplet är Saudiarabien som för närvarande befinner sig i krig i Jemen. Lösningen för exporterande länder – eller problemet, för dem som vill se hårdare restriktioner – är att Saudiarabien i egenskap av nation inte befinner sig i en “mellanstatlig konflikt”, utan i stället “bjudits in” av den jemenitiska regimen för att bistå landet i kampen mot de shiitiska Huthirebellerna i landets norra delar.
– En export har också av en del länder motiveras genom bedömningen att exportvaran inte använts för att kränka mänskliga rättigheter vid tidigare export och därför inte borde göra det i framtiden heller. Det är ett befängt system som öppnar upp för kryphål som till exempel möjliggör export till Saudiarabien, säger Agnes Hellström.
”Lösa” en konflikt
En annan formulering i EU-reglerna är att vapen inte får säljas om de riskerar att underblåsa och förvärra en konflikt. Ordalydelsen är dock enligt Svenska freds alldeles för böjlig eftersom det exporterade landet lika gärna kan hävda att vapnen är till för att “lösa” en konflikt.
– Det borde göras en bedömning av mottagarlandet. Är mottagarlandet en diktatur? Hur kommer vapnen att användas? Vilka konflikter har landet varit inblandat i tidigare? Det skulle vara ett bättre tillvägagångssätt för att göra en riskbedömning, säger Agnes Hellström.