Läs också: ”Vad finns att återvända till?”
Bland syrier i Sverige skämtas det ibland om att när en svensk politiker hostar så hörs det ända till Aleppo. Bakom skämtet finns en allvarlig medvetenhet om vilket inflytande dessa politiker har över syriernas liv och framtid. Det vi gör här i Sverige nu påverkar i högsta grad hur säkerhetsläget och demokratiutvecklingen kommer att se ut i Syrien på lång sikt.
Genom att ta emot flyktingar bidrar vi till en fredsutveckling. Vi ger människor en fristad och vi lättar pressen på Syriens grannländer där situationen för länge sedan passerat det hållbara.
I Libanon – ett land som är lika stort som Skåne och med en befolkning på 4 miljoner – är var fjärde invånare i dag en syrisk flykting. Politiskt är det stökigt och få investerare vågar satsa i landet på grund av oron i närområdet. I Jordaniens största flyktingläger lever 80 000 syriska flyktingar varav mer än hälften är barn. Människor saknar framtidshopp och flickor säljs och utnyttjas.
I Turkiet får barnen ingen skolgång och det politiska läget blir allt mer alarmerande. Presidenten Erdoğan stryper demokratin och angriper den kurdiska minoriteten. Syriska och kurdiska aktivister som flytt från syriska regimen och Daesh är inte heller trygga. Tre kända aktivister dödades förra året av Daesh i Turkiet, och så sent som i december mördades filmaren Naji Jerf som är knuten till ”Raqqa is Being Slaughtered Silently” (RBSS), en grupp som dokumenterat övergrepp begångna av terrorsekten.
Det är till detta som Europa i dag tvingar flyktingar att återvända.
Vill vi stödja de demokratiska krafterna i Mellanöstern är det vi som ska erbjuda dem ett andrum. I dag lever flera syriska journalister, författare och oppositionella politiker här i Sverige. Många av dem kan komma att spela en nyckelroll i framtida demokratiutvecklingen i Syrien. Och flera grupper får nu för första gången en chans att prata politik med varandra utan rädsla för repressalier från makten.
Men vi ska framförallt inte glömma barnen.
En av de största frågorna som diskuteras bland oppositionella och humanitära organisationer är utbildning. Vi riskerar i dag att se en hel generation syriska barn växa upp utan undervisning. Om barnen tvingas stanna kvar i närområdet bäddar vi för problem som lär bli än svårare att hantera än de vi ser i dag. Tänk en generation utan utbildning, utan framtid, utan rättigheter, fast i ett slags ingenmansland.
Sverige kanske inte direkt kan påverka läget på marken i Syrien. Men vi kan satsa på flyktingarna och framförallt barnen. Om vi i dag låter syriska barn få växa upp i trygghet i Sverige kan de bli morgondagens lärare, läkare och politiker som återbygger det framtida Syrien. Det är en konkret politisk handling för stabilitet och demokrati i regionen.
