Han talade direkt till väljaren och sade bland annat: ”Länge har du skämts för din känsla av att inte längre känna igen ditt land, skämts för dina åsikter och tankar, förnedrats av de styrande från höger till vänster (...) av akademiker, sociologer, fackförbundsledare och journalister som dolt sanningen om vad som händer för dig.” Han talade vidare länge om Frankrikes förfall i kontrast till dess fornstora dagar, om hur Frankrike gjordes fattigt som tredje världen, våldsamt och farligt, om jämlikhetsivrarna som förstörde skolan, genus­teoretikerna och islamvänstern som tillsammans arbetade för det stora folkutbytet.

”Frankrikes räddare”

Idén om ”det förlorade landet” är klassisk högerpopulistisk retorik. Zemmour placerar sig själv som representant för ”folket” mot en förtryckande elit som döljer sanningen för dem. Folkutbytesidén är en högerextrem konspirationsteori. Dessa idéer upprepade han på scenen under det första valmötet i Seine Saint-­Denis. Han presenterade också namnet på sin nya rörelse: La Reconquête – Återerövringen, en referens till spanska Reconquista då de spanska kristna krigarna återtog Iberiska halvön efter den islamiska erövringen. Zemmour jämför ofta dagens muslimska invandring med just den islamiska expansionen på 600- och 700-talet. Bilden han målar upp är att Frankrike nu ska återtas och bli det ärofyllda land det en gång var och att Éric Zemmour vill bli president inte för att reformera – utan för ”att rädda Frankrike”. 

Departementets ordförande, socialisten Stéphane Troussel ville förmå mötessalens ägare att stoppa mötet med anledning av att Éric Zemmour flera gånger åtalats för och två gånger dömts för hets mot folkgrupp och uppvigling. Men mötets hölls ändå och Zemmour svarade honom från scenen:

– Vad är rasism? Rasism är att tycka att de som är annorlunda är underlägsna oss och att bara den som har sina rötter i rät linje från Clovís (frankiske 500-talskungen Klodvid den första, reds. anm.) till idag kan vara fransk. Hur skulle jag kunna tycka det? Jag, den lilla juden som kommit från andra sidan Medelhavet?

Stort jubel.

Éric Zemmour är från en judisk-algerisk invandrarfamilj och har växte upp just i Seine Saint-Denis – något han ofta påpekar som något slags bevis för att inte kunna vara rasist. 

– Nej, det är självklart att jag inte är rasist. Och det är ­självklart att ni inte är rasister. Allt vi vill är att försvara vårt arv, vårt fosterland, våra förfäders land, fortsatte han från scenen. 

Dömda nazister i publiken

I publiken fanns aktivister från SOS Racisme – en antirasistisk aktivistgrupp. Mitt i talet ­visade de upp tröjor och skyltar med texten Nej till rasism – ett ­budskap de också skanderade.

Protesten gick inte obemärkt förbi: en kvinna slogs blodig av Zemmours supportrar. Allt fångades på film. Även journalister attackerades och hotades: ett tv-team från det vänsterorienterade programmet Quotidien fick till exempel eskorteras ut ur lokalen med polisskydd.

Det står ännu inte klart vem som stod för attackerna men på plats fanns den nynazistiska grupperingen Zouaves Paris, sprungen ur den ökända högerextrema 68-gruppen Gud (Groupe union défense). De uppmuntrar meningsfränder till attacker som svar på vad de kallar ”invandrares och rödas pågående uppror” och invandrare. Flera av dem har stridit i högerextrema förband i ­Ukraina och har dömts för ­grova våldsbrott i Frankrike. Inför mötet lade de upp en bild från utanför möteslokalen på den krypterade snabbmeddelandetjänsten Telegram. Tidningen Libération kunde också identifiera ledaren för en annan högerextrem gruppering med våldskapital: Génération identitaire, inne på mötet.

På väg upp på scenen ska Éric Zemmour ha attackerats av en man som tog ett grepp runt hans nacke. Mannen greps och Zemmour kunde obehindrat fullfölja mötet:

– Nu kan vi äntligen lyfta blicken och skandera, högt och kraftfullt: Frankrike är tillbaka!