Han inledde omedelbart demokratiska reformer, släppte ut de politiska fångarna ur Etiopiens överfulla fängelser och tillät den opposition som tvingats fly från landet att återvända. Tillbaka i Etiopien fick de betydelsefulla poster och uppdrag.
När jag för Dagens ETC tillsammans med den tidigare politiska flyktingen Tesfalem besökte Etiopien förra året var det nästan en karnevalsstämning. Tesfalem är journalist och hade suttit fängslad utan att få konkreta åtalspunkter och efter att han släppts utan förklaring var han tvungen att lämna landet, eftersom han fått veta att han skulle gripas igen. Nu var han tillbaka för att återigen börja jobba som journalist.
Tuffare klimat
Men under de senaste veckorna har det blivit svårare. Några journalister har gripits, tidningar har stängts ner och personer från provinsen Tigray där kriget äger rum diskrimineras. Klimatet har blivit betydligt tuffare, om än inte på den nivån det var under den förra regimen.
Journalisten Martin Schibbye sattes i fängelse av den gamla regimen.
– De här motsättningarna som kommer upp igen har funnits under decennier. Under den förra regeringen gynnades personer från Tigray. Under min tid i fängelse såg jag hur personer från Tigray stod överst på statusstegen.
Skälet är att upproret mot den blodiga militärdiktaturen på 90-talet leddes av befrielserörelsen TPLF från Tigray. Efter många års gerillakrig lyckades TPLF med stöd av bland andra den eritreanska befrielserörelsen EPLF att störta militärjuntan Dergen, och 1993 marscherade man in i Addis Abeba för att ta över den etiopiska statsapparaten.
Saknade havet
Störtandet av Dergen ledde till självständighet för Eritrea som tidigare varit en italiensk koloni – men efter andra världskriget överlämnades landet till Etiopien.
I Etiopien tog TPLF över makten. Efter en kortare period av demokratisering förvandlade man landet på nytt till en enpartistat styrd av gerillan från Tigray, om än i viss förklädnad av frontbildningar.
De viktigaste positionerna besattes av lojala medlemmar från Tigray och krigsmakten byggdes upp under kraftig kontroll av TPLF-medlemmar. De flesta officerarna var från Tigray, liksom hela militärledningen.
Ganska snart kom man i kraftiga motsättningar med den nya regimen i Eritrea och förhållandet blev allt sämre mellan de tidigare vapenbröderna. Den etiopiska regimen saknade tillgången till havet som landet förlorade när Eritrea blev självständigt. Mellan de två tidigare vännerna och bundsförvanterna och numera envåldshärskarna Meles i Etiopien och Isaias i Eritrea utvecklades ett starkt fiendskap och 1998 bröt ett mycket blodigt krig ut.
Hatet fortfarande starkt
Kriget höll på i två år och långt över 100 000 soldater dödades, ingen sida har lämnat ut fullständiga siffror. Dessutom dog ett stort antal civila av dels direkta krigshandlingar, men också på grund av undernäring och brist på sjukvård.
En vapenvila ingicks under översyn av FN, men fortfarande var man inte överens om gränsdragningar och hatet mellan framför allt människor i Tigray, som gränsar till Eritrea, och Eritrea var fortfarande starkt.
Undan för undan växte oppositionen mot den Tigray-dominerade regimen i Etiopien. I spetsen fanns framför allt regionala och etniska rörelser från de två största regionerna Oromia och Amahra, som tillsammans utgör mer än hälften av Etiopiens befolkning på cirka 110 miljoner. Tigray har bara drygt sex miljoner invånare.
Abiy Ahmed är själv från Oromia, men han satt med i den gamla regimens frontorganisationer som en av få icke-tigrayaner. När situationen blev ohållbar efter folkliga upplopp i framför allt Oromia tvingades regeringen att avgå och Abiy utsågs till ny regeringsbildare.
Misstänks för bombattentat
Detta blev inledningen på den stora förändringen av Etiopien.
– Det blev snabbt konflikter mellan den gamla regimens företrädare och Abiy Ahmed, säger Mesfin Negash, etiopisk expert och senior programdirektör på Afrika avdelningen på Civil Rights Defenders.
Abiy slog hårt mot TPLF och marginaliserade dem. kanske mer än vad han behövde.
– Följden blev att nästan alla åkte hem till Tigray och fråntogs allt inflytande.
Men Abiy hade inget egentligt val. TPLF underminerade den nya regeringen och stödde olika etniska gruppers kamp mot det federala styret med både vapen och sitt inflytande. Abiy var tvungen att slå tillbaka. Dessutom misstänks TPLF vara inblandade i ett bombattentat mot Abiy.
”Strid om Etiopiens själ”
Martin Schibbye menar att Abiy försökte förändra Etiopien i grunden:
– Han vill att Etiopien skall utgöras av ett folk och inte av en rad etniciteter. Han har utmanat de etniska eliterna och det har väckt deras vrede – men det har också uppskattats i breda lager. Detta är en strid om Etiopiens själ, var ska makten ligga?När federala trupper blir angripna i sitt eget land, vilket skedde i Tigray, måste regeringen reagera, men vi vet inte vad som verkligen händer eller hände i Tigray under kriget. Klart är i alla fall att Etiopiens problem inte går att lösa med krig och massakrer – det måste till val och demokrati.
Frågan är bara vilken väg Abiy kommer att ta - fortsatt och ökad demokratisering eller en mer auktoritär väg.
– Jag tror och hoppas att han fortsätter på sin inslagna demokratiska väg, men visst är jag orolig, säger journalisten Tesfalem till Dagens ETC på en dålig telefonledning från Addis Abeba.
