22 minuter som förändrade allt

– Det var förödande att samarbetet avbröts, säger Sebastian Portales, en 48-årig arkitekt som menar att Chiles utveckling stannat av under Gabriel Boric och hoppats mycket på att José Antonio Kast ska få fart på ekonomin, men som nu blivit tveksam. 

Orsaken är de personlighetsförvandlingar som Kast praktiserat de senaste dagarna. I sitt segertal efter valet den 19 december visade Kast upp en okänd sida. Han som alltid varit oförsonlig i sin kritik av Boric sträckte plötsligt ut en försonande hand och uppmanade sina anhängare att lägga all aggressivitet åt sidan. Det bidrog till att samarbetet mellan den avgående regeringen och den tillträdande flöt harmoniskt med över hundra ministeriemöten på alla nivåer för att överlämna information.

Men det avslutande mötet mellan Gabriel Boric och José Antonio Kast i presidentpalatset La Moneda, det som skulle vara kulmen på ett framgångsrikt maktöverlämnande, avbröts efter bara 22 minuter. Kast hävdade att Boric inte informerat honom om planerna på en kinesisk undervattenskabel. Boric hävdade att han visst gjort det. Båda anklagade den andre för att ljuga.

Alla samtal, på alla nivåer, avbröts tvärt och Kast reste, trots Boric uppmaning att återuppta samtalen och trots kritik från sina egna, till Miami för att i stället delta på Donald Trumps initiativ Schield of Americas – ett slags militärallians för att bekämpa drogkartellerna, där dock de stora länderna Mexiko, Brasilien och Colombia inte deltog.

– Det är klart att vi ska ha bra förhållande med USA, men vi ska ha bra förhållande med Kina också. Chile har inte råd att smälla igen dörren för någon, säger Sebastian.

Sebastian tror att syftet med Schield of Americas framför allt är att bekämpa Kinas växande inflytande i Latinamerika. Att Kina har blivit den främsta handelspartnern för många länder, bland annat Chile, tolkar Trump som ett hot mot USA.

 Bara ett par timmar efter att han kommit tillbaka från mötet i Miami accepterade dock Kast en inbjudan från Boric att fortsätta samtalen. Efteråt sa båda att tidigare missförstånd nu var undanröjda. Men skadan var redan skedd. Misstroendet var åter installerat. Och Sebastians tro på snabba ekonomiska framsteg fick sig en törn.

Lika opålitlig som Trump

Den 22-åriga universitetsstudenten Florencia Abarca menar att Kast visat att han är lika opålitlig och oförutsägbar som Trump.

– Han är en ulv som försöker klä sig i fårakläder. Men även om jag alltid stött Boric, så trodde jag ändå att Kast skulle kunna göra ett bra jobb med att ta itu med det ökade våldet och brottsligheten, säger hon.

– Men nu vet jag inte längre. Om han gör som Trump kommer det bara att bli värre.

När Florencia röstade på Boric var det första gången hon deltog i ett val, men hon är redan ganska besviken på politiken.

– Boric har gjort en del bra saker – 40-timmarsvecka, höjd minimilön och bättre pensioner, men ändå känns det som att ingenting blir gjort. Nästan alla bra förslag stoppas av kongressen. Och dessutom hinner man inte göra något på fyra år. Det som har börjat göras fullföljs inte eftersom pendeln alltid slår åt andra hållet – vänster, höger… höger, vänster...

I den kaotiska atmosfär som rådde under den så kallade “estallido social” (sociala explosionen) 2019, som lyfte honom till makten, tillhörde Gabriel Boric dem som krävde att den gamla karabinjärkåren skulle avvecklas och ersättas med en ny. Brottslighet, våld och illegal invandring fanns inte på hans agenda. I dag gör de det och i dag tillhör Boric de främsta försvararna av karabinjärerna och fick till och med en fin utmärkelse av dem som avskedspresent.

– Det är annorlunda med gitarr, brukar han säga som ett slags ursäkt för misstagen under sin första tid.

Övermodig

41-åriga ensamstående trebarnsmamman Elisabeth Pizarro som arbetar som “nana” (hemhjälp) menar att när Boric och hela hans krets kom till makten var de fyllda av ett övermod som satte krokben för dem själva.

– Jag älskade dem när de kom. Unga och frimodiga med visioner om en bättre värld. Övertygade om att de skulle kunna förverkliga den.

– Men det dröjde inte särskilt länge förrän allt gick på tok. Jag dömer dem inte för att göra misstag, det gör vi alla. Men vad som gjorde mig lite rädd och skeptisk var att de inte verkade lära sig. De liksom bara fortsatte som om ingenting hänt.

Det var tre saker som Elisabeth hade hoppats att Boric skulle förbättra: sjukvården, skolorna och fler och bättre arbeten.

– Men det blev just inget, konstaterar hon lite bittert. 

– Fast sjukförsäkringen har blivit bättre och min mamma får en bättre pension… men sjukvårdsköerna är ännu längre, pensionerna är fortfarande löjligt låga och skolorna har snarare förfallit än blivit bättre. Åtminstone de skolor som mina pojkar går i.

Liksom många andra är Elisabeth rädd för att Kast ska underordna sig Donald Trump.

– Jag är verkligen skräckslagen för vad det kan innebära. Vi ser ju på tv vad det är han håller på med – kriget mot migranter i USA och nu kriget i Iran. Han bryr sig inte ett skvatt om resultaten – döda barn, förstörelse, svält…

Hon menar att Boric, med alla sina misstag, stod för allmänmänskliga principer som gäller för alla överallt och som också styrde hans utrikespolitik.

– Med Boric vid makten var Chile ett respekterat land. Med Kast kan vi förvandlas till ett tjänstehjon åt en galning.

Sebastian, som arbetar med både privat byggande och “sociala bostäder”, det vill säga enkla basbostäder som fördelas till människor som systematiskt varit med i statligt bostadssparande, är besviken.

– Jag hade väntat mig att byggandet skulle öka under Boric, men i stället har det blivit tvärtom. Nya skattelagar har gjort att det privata byggandet har minskat. Och lägre statliga bidrag har gjort att byggandet av “sociala bostäder” han minskat.

Delvis har det att göra med att bostadssituationen i stort har komplicerats. Flera stora bränder och smärre jordbävningar har skapat katastrofsituationer på flera ställen som slukat resurser.

– Men programmen för återuppbyggnad har inte heller fungerat. Förmodligen kommer det privata byggandet att öka med Kast. Men jag orolig för vad som ska hända med det “sociala” byggandet. Kast har ju utlovat stora nerskärningar och jag är rädd att det just är sociala projekt, som byggandet, som kommer att drabbas.

Sebastian påpekar också att Kast liksom Boric inte har egen majoritet i kongressen. 

– Det finns populistiska vågmästarpartier numera som lätt kan paralysera hela kongressen. Låt oss hoppas att det inte blir så. Men risken finns. Och efter Kasts vinglande i förhandlingarna med Boric och relationen till Trump talar inte särskilt väl om hans förhandlingsförmåga.

– Vi får se. Jag är i alla fall mer optimistisk nu än när Boric kom till makten, säger Sebastian lite uppgivet.

För Florencia och Elisabeth är det tvärtom.

Försvarar Pinochets diktatur

Och inom den progressiva rörelsen i Latinamerika råder förstämning. Gabriel Boric uppfattades som en efterlängtad förnyare. Han drog sig inte för att kritisera övergreppen mot mänskliga rättigheter i de länder som kallade sig socialistiska som Kuba, Nicaragua och Venezuela och talade varmt om en deltagande demokratisk socialism. Att han var så ung, en av de yngsta statscheferna i världen, bara ökade förväntningarna.

Men i stället för att öppna dörren mot en ny progressiv värld, öppnades den alltså för en president som försvarar Pinochetdiktaturen.

José Antonio Kast brukar kalla den traditionella högern för feg och framställer sig själv som en orädd och stark president. Han presenterar sin kommande regering som en expertregering där bara åtta av 24 ministrar är medlem i ett parti. Hans beskrivning av Chile som ett land på randen till ett sammanbrott är det få som känner igen sig i.

Men hans löften om att slå hårt mot brottslighet och att aktivera ekonomin har väckt förhoppningar. I sitt korta möte med Trump i Miami tackade han för den militära aktionen som ledde till att Nicolas Maduro sitter i fängelse i New York. Han menade att det öppnar vägen för honom att i stor skala kunna tvångsdeportera venezuelanska invandrare i Chile, ett annat av hans vallöften.

Men de chilenska väljarna är otåliga. De är heller inte särskilt lojala. Och efter José Antonio Kasts senaste turer vet de heller inte riktigt vem han egentligen är. Den försonande eller den polariserande? Men en sak är klar; om han inte visar upp resultat snabbt, kan han räkna med motstånd. Och då kan också alliansen med Donald Trump visa sig vara mer hinder än hjälp.