Utrikes.

2015-05-19 10:39
  • Hundratusentals människor är på flykt efter kuppförsöket i Burundi. Bild: Gunnar Wesslén
    Hundratusentals människor är på flykt efter kuppförsöket i Burundi.
  • Noella Irakozi har gett upp sina drömmar om att utbilda sig. Nu förbereder hon sig istället på ett liv utan trygghet. Bild: Gunnar Wesslén
    Noella Irakozi har gett upp sina drömmar om att utbilda sig. Nu förbereder hon sig istället på ett liv utan trygghet.
  • När kan flyktingarna återvända hem? Mycket hänger nu på hur presidenten hanterar kuppförsöket. Bild: Gunnar Wesslén
    När kan flyktingarna återvända hem? Mycket hänger nu på hur presidenten hanterar kuppförsöket.
  • Demonstration mot presidenten i Burundis huvudstad Bujumbura. Bild: Gildas Ngingo/AP/TT
    Demonstration mot presidenten i Burundis huvudstad Bujumbura.
  • Pierre Nkurunziza hävdar att Gud har utsett honom till att fortsätta vara Burundis president. Bild: Jerome Delay/AP/TT
    Pierre Nkurunziza hävdar att Gud har utsett honom till att fortsätta vara Burundis president.

100 000 människor har flytt Burundi i panik

De är vettskrämda, dödshotade och på flykt. Efter kuppförsöket och demonstrationerna har över 100 000 människor lämnat Burundi och sökt sig till grannländerna.

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på !
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje månad. Avsluta när du vill.

Försöket till militärkupp som inleddes i onsdags slogs snabbt ner av styrkor lojala med den sittande presidenten Pierre Nkurunziza. Försöket hade föregåtts av flera veckors gatudemonstrationer mot presidenten som i strid med landets konstitution hade bestämt sig för att kandidera till en tredje presidentperiod.

Demonstrationerna, som framför allt hölls i huvudstaden Bujumbura, attackerades brutalt av polis men situationen ute på landsbygden där presidentens stöd är starkast var ännu värre. Det är därifrån de flesta flyktingarna kommer.

Trakasserade av milis

Jag åkte till gränsen mellan Rwanda och Burundi där mottagningsläger för flyktingar satts upp och sedan till det nystartade stora flyktinglägret Mahama, inne i Rwanda, långt från gränsen till Burundi.

Flyktingarnas historier var i stort samma berättelse. Hur de kallats till polisen och borgmästaren för att förklara om de stödde president Nkurunziza eller inte. De tillbringade oftast några timmar i förvar, släpptes sedan och återvände hem. Senare har de fått besök av den fruktade milisen Ibonerakure, som från början var presidentens partis ungdomsförbund.

De unga männen från milisen har hotat dem till livet och i många fall misshandlat dem. Följden blev att inga vågade stanna kvar i sina hem eller i de läger de var placerade i utan tvingades fly hals över huvud.

Blodigt inbördeskrig

Agnes Ntizimama, 51 år, har just kommit till relativ trygghet i Rwanda. Under senaste 22 åren har hon varit flykting i sitt eget land:

– Jag tvingades lämna mitt hem 1993 när inbördeskriget började, sedan dess har jag levt i flyktingläger. Min man, mina bröder och en lång rad släktingar mördades under kriget och för att komma undan deras mördare flydde jag.

Det tolv år långa inbördeskriget var fruktansvärt blodigt, cirka 300 000 människor uppskattas ha dött. Det utkämpades huvudsakligen mellan folkgrupperna hutus och tutsis, där tutsis kontrollerade armén medan hutus startade olika miliser och rebellgrupper. Åren före kriget beräknas också hundratusentals människor mördats i olika massakrer.

Inbördeskriget tog slut efter mycket detaljerade fredsavtal och 2005 utsågs Pierre Nkurunziza till president. I avtalen formulerades landets konstitution som slog fast hur olika poster och funktioner skulle dels mellan tutsis och hutus samt att en president bara kunde sitta vid makten i två femårsperioder.

General ledde kuppförsöket

Precis som i grannlandet Rwanda är cirka 85 procent av befolkningen hutus medan 15 procent är tutsis.

Den nuvarande krisen i Burundi har dock inte samma etniska bakgrund som de tidigare. Majoriteten av flyktingarna är hutus och männen bakom kuppförsöket mot presidenten är också hutus.

Kuppledaren, general Godefroid Niyombare, är tidigare generalstabsledare och var chef för underrättelsetjänsten. Han tillhör samma parti, CNDD-FDD, som presidenten och de två slogs sida vid sida under inbördeskriget.

Niyombare fick sparken från sina funktioner för några veckor sedan han skrivit ett brev där han uppmanade presidenten att inte kandidera för en tredje period.

Uppenbart var att kuppmännens stöd inom militären och folket var betydligt mindre än de räknat med. Kuppförsöket slog ganska enkelt ned och presidenten kunde återvända i triumf.

”Aldrig gå i skolan”

De flesta flyktingar är jordbrukare från landsbygden i Burundi som inte har varit inblandad i någon politik. Jean Batista, Philip Nzisabira och Pierre Nduwanare slår alla fast att de aldrig varit med i något parti:

– Vi är jordbrukare, allt vi vill är att återvända till Burundi och leva i fred tillsammans med våra familjer.

Jean Batista:

– Milisen kom hem till mig på kvällen och sa att de skulle döda mig och min familj.

Noella Irakozi är 16 år gammal och tvingades brådstörtat fly tillsammans med sin mamma och syskon från sitt hem utanför huvudstaden Bujumbura. Hon gråter när hon berättar sin historia:

– Vi fick i slutet av april höra att vi skulle dödas av milisen och lämnade allt. Jag gick i skolan, i åttonde klass, när jag flydde – sju av mina vänner kom tillsammans med oss.

– Nu förstår jag att jag aldrig kommer att få gå i skolan igen. Jag vill bli journalist eller jobba med kommunikation, men det kommer aldrig att hända även om jag skulle överleva detta.

Hämndaktioner att vänta?

Den stora oron i dag är att president Nkurunziza inleder en jakt på motståndare och hämndaktion. Då kan konflikten mycket väl utvecklas till en upprepning av inbördeskriget och också väcka de etniska motsättningarna.

Hittills har presidenten gripit en rad militärer, oppositionella och journalister. Han har också låtit stänga flera obundna radiostationer, i Burundi är radion det i särklass viktigaste mediet. Hittills har han vad som är känt ännu inte låtit avrätta sina gripna motståndare.

Burundi

• Burundi ligger i centrala Afrikas inland och gränsar till Rwanda i norr, Tanzania i öster och Kongo i väster.

• 10,6 miljoner invånare och är världens näst fattigaste land. Enligt Global Hunger Index är Burundis invånare de hårdast drabbade av undernäring i världen.

• Landet präglas av korruption, dåligt utbyggd hälsovård och ett bristfälligt utbildningssystem. Det finns inga kända mineraltillgångar och jordbruket står för den dominerande delen av BNP.

• Huvudstad är Bujumbura.

• Landet blev självständigt från Belgien 1962 och utropades som republik 1 juli 1966.

• Under konflikter och inbördeskrig mellan framför allt de två dominerande folkgrupper hutus och tutsis beräknas sedan 1972 sammanlagt cirka 600 000 människor dödats.

Presidenten säger sig vara utsedd av gud

• President Pierre Nkurunziza, 51 år, utsågs till president av ett enhälligt parlament i augusti 2005. Landet var förött och hade just kommit ur ett långvarigt och mycket blodigt inbördeskrig.

• Nkurunziza är återfödd kristen och mycket religiös. Han hävdar också att Gud har utsett honom till att fortsätta vara Burundis president.

• I Burundis konstitution slås fast att en president enbart kan väljas till två femårsperioder varför Nkurunziza möttes av hård kritik när han förkunnade att han skulle ställa upp i val för en tredje period.

• Själv förklarar han att han enbart blivit vald en gång av folket, första gången utsågs han av parlamentet vilket enligt honom var något helt annat. Han har fått stöd från landets högsta domstol i sin tolkning, vilket de flesta bedömare hävdar att han fått genom hot och mutor.

• Pierre Nkurunziza är en stor fotbollssupporter och han har ofta med sig sitt fotbollslag Halleluja när han reser runt i landet. Det hävdas att man försökt locka honom med hedersuppdrag inom internationell fotboll om han inte kandiderade för en tredje period som president.

• Presidenten var en av ledarna för den största rebellgruppen av hutus under inbördeskriget och valdes till ordförande i landets största parti CNDD-FDD.